Som jag ser det har jag fyra alternativ (egentligen minst tusen, men jag räknar liksom inte med saker som "jag kan bli uteliggare"). Här kommer alternativen:
1. Gå lärarutbildningen i Malmö (tre terminer, sedan är jag klar gymnasielärare). Plus: jag blir klar med min utbildning snabbt och slipper låna en massa statliga pengar. Jag kan antagligen bo kvar i Lund om jag fortsätter med latin. Minus: lärarutbildningen i Malmö känns sådär, även om jag inte är lika kritiskt inställd till den längre. Dessutom känner jag att jag borde plugga lite utomlands och bättra på min engelska accent.
2. Jag skippar min aptråkiga valbara kurs den här terminen (modernistisk litteratur) och läser min favoritlärares valbara kurs nästa termin istället när den valbara kursen är en engelsk teaterpjäs. Samtidigt kan jag plugga 15 högskolepoäng latin och kanske jobba mer än jag gör nu som läxhjälp. Plus: en nästan enbart rolig termin. Minus: det känns som lite waste of time and money, även om jag skulle jobba och tjäna mer pengar än jag brukar.
3. Jag åker som utbytesstudent till Nottingham (eller kanske Kanada) i en eller två terminer för att bättra på engelskan. Plus: jag vill verkligen åka till England och förbättra min engelska samtidigt som jag också skulle lära mig mer om Storbritannien, vilket känns viktigt om man ska bli engelskalärare. Jag älskar sådana här utbyten och har velat bo i England väldigt länge. Minus: Nottingham ligger lite för långt norrut för min smak, men det är Nottingham (och visserligen Manchester, men där vill jag inte gå!) som erbjuds på min institution. Jag får mer skulder om jag går där och det kommer bli knepigt att lösa det praktiska innan avfärd (hur gör vi med lägenheten? vart ska David bo? och så vidare.).
1. Gå lärarutbildningen i Malmö (tre terminer, sedan är jag klar gymnasielärare). Plus: jag blir klar med min utbildning snabbt och slipper låna en massa statliga pengar. Jag kan antagligen bo kvar i Lund om jag fortsätter med latin. Minus: lärarutbildningen i Malmö känns sådär, även om jag inte är lika kritiskt inställd till den längre. Dessutom känner jag att jag borde plugga lite utomlands och bättra på min engelska accent.
2. Jag skippar min aptråkiga valbara kurs den här terminen (modernistisk litteratur) och läser min favoritlärares valbara kurs nästa termin istället när den valbara kursen är en engelsk teaterpjäs. Samtidigt kan jag plugga 15 högskolepoäng latin och kanske jobba mer än jag gör nu som läxhjälp. Plus: en nästan enbart rolig termin. Minus: det känns som lite waste of time and money, även om jag skulle jobba och tjäna mer pengar än jag brukar.
3. Jag åker som utbytesstudent till Nottingham (eller kanske Kanada) i en eller två terminer för att bättra på engelskan. Plus: jag vill verkligen åka till England och förbättra min engelska samtidigt som jag också skulle lära mig mer om Storbritannien, vilket känns viktigt om man ska bli engelskalärare. Jag älskar sådana här utbyten och har velat bo i England väldigt länge. Minus: Nottingham ligger lite för långt norrut för min smak, men det är Nottingham (och visserligen Manchester, men där vill jag inte gå!) som erbjuds på min institution. Jag får mer skulder om jag går där och det kommer bli knepigt att lösa det praktiska innan avfärd (hur gör vi med lägenheten? vart ska David bo? och så vidare.).
4. Jag (vi?) flyttar till exempelvis Örebro för att läsa klart lärarutbildningen på en skola som jag tror att jag kommer gilla samtidigt som jag kommer närmare delar av min familj (pappa, Anna, tre syskon plus bebisen som snart kommer till världen). Plus: jag får en universitetsexamen. Jag kommer dessutom närmare familjen och får träffa min bebisbror (jag är säker på att det blir en pojke!) när han är liten och växer snabbt. Minus: Praktiska problem, som det alltid blir när man är ihop med någon. Dessutom har jag mitt liv här: pojkvän, vänner, jobb, träning och så vidare. Jag trivs väldigt bra i Lund, men det finns ju ingen lärarutbildning här (förutom i Malmö då).
Orkade någon ens läsa det här? Vad röstar ni på? Jag måste säga att jag är riktigt sugen på att åka till England, även om det kanske skulle innebära flest problem (varför är det alltid så?). Det känns som att den chansen kanske inte kommer igen. Borde man inte ta den då? Det värsta av allt är att jag måste ha bestämt mig den 15:e oktober i år eftersom det är sista ansökningsdagen för vårterminen.
Help!
/Hannah (utan framtid?)
Orkade någon ens läsa det här? Vad röstar ni på? Jag måste säga att jag är riktigt sugen på att åka till England, även om det kanske skulle innebära flest problem (varför är det alltid så?). Det känns som att den chansen kanske inte kommer igen. Borde man inte ta den då? Det värsta av allt är att jag måste ha bestämt mig den 15:e oktober i år eftersom det är sista ansökningsdagen för vårterminen.
Help!
/Hannah (utan framtid?)
4
SvaraRaderaBagge not look-a-like
Har en massa kompisar som är överjävliga på att hitta jobb (till D) så why not?
SvaraRaderaVem fan e Bagge?
Haha, vad störd du är pappa! Vi får väl se vad det blir. Även om jag åker utomlands skulle jag ju kunna läsa klart min utbildning i Örebro (kom jag precis på!).
SvaraRaderahärligt med beslutsångest? :P
SvaraRaderajag bodde i england några månader hösten 2007 och pluggade engelska men "bara" på folkhögskola. det var iaf skitkul! :D man får ut så mycket mer av att plugga språk i det landet där språket talas. vi hade också som ämne att lära oss om engelsk kultur. det är ju olika men jag trivdes väldigt bra i england, så jag tycker allt det kan vara något att satsa på. ;)
jag tyckte alla alternativ lät både bra och krångliga så det är väl +/-0 på allt. så england, why not? go for it! ;D
Ja, jag tycker ju också att man bör åka till landet där språket talas för att få den bästa utbildningen (jag gick sista året på gymnasiet i Frankrike och det gjorde ju verkligen susen för franskan!).
SvaraRaderaBra att du röstar på England! ;)