fredag 30 juli 2010

London, here we come

Menar ni allvar? Inte en enda kommentar pa forra inlagget? Jaja. What can I do?

Har i Torquay flyter det pa. Tiden har gatt himla fort. Imorgon ar det sista dagen i Torquay och pa sondag bar det av mot London. Pa mandag kvall flyger jag och studenterna hem. Sedan vantar en hotellnatt i Goteborg for min del och darefter hemresa pa tisdag. I cannot wait! (eh. jag hittar inte apostrofen pa tangentbordet...)

Under vistelsen i Torquay har jag bland annat...

...saknat mina vanner himla mycket. Man far ju abstinens! Som tur ar bor jag med min partner in crime har i Turkey (som sydlanningarna garna kallar stallet).

...saknat mitt piano och min gitarr. 3 veckor utan att spela och sjunga ar tortyr. Det forsta jag kommer gora nar jag kommer hem ar att spela. Jag langtar!

...skallt pa elever och flera ganger stallt fragan "What is wrong with you!?".

...varit ute pa havet ett par ganger. Mest for att ta kort pa elever som akt vattenskidor eller banana boats.

...suktat efter bocker. Nu i eftermiddag tankte jag shoppa bocker.

...lanat en elevs skor. Jag svettades i dem sa de luktade hemskt efterat. Dessutom blev sulorna helt svarta. Stackars barn.

...kakat pa Subway typ varje dag. Det blir sa nar man har rabatt.

...gatt ganska manga kilometer varje dag. Tyvarr blir det nog ingen viktnedgang pa grund av ovanstaende mening samt lite for mycket glass (vada? kan man inte ata glass varje dag?).

...haft en hel del allergibesvar. Konstigt nog ar inte heltackningsmattor det basta for en kvalsterallergiker.

...akt till surfstaden Newquay.

Jamenjaha. Det var lite av det jag har gjort. Ikvall ska jag till en grotta dar de har en sa kallad "scare show". Det aterstar att se om det ar scary eller inte.

Nasta inlagg skrivs antagligen i Sverige. Vad markligt.

/Hannah

lördag 24 juli 2010

12 tankar fran Torquay, England

(eh, ja, ni far klara er utan de dar svenska bokstaverna)

1. Om man aker till den sa kallade "Engelska Rivieran" forvantar man sig inte regn hela forsta veckan. Spanjorerna och italienarna tror nu att det ar vinter i England.

2. Det ar svart att jobba med manniskor som ser ut som Jude Law. Fast det ar trevligt. Oh yes.

3. Min vardfamilj bestar av en pensionerad (typ, han verkar jobba en del anda) man med utflugna barn. Han ar himla snall och rolig, men idag horde jag att han gick runt och muttrade for sig sjalv. Han visste nog inte att jag var hemma.

4. Idag har jag en ledig dag. Jag menar "ledig". Jag ar typ ledig. Det ar den forsta (och antagligen den enda) lediga dagen har. Shopping and internet for the win!

5. Jag kunde inte ens forestalla mig regn efter varmeboljan i Sverige, sa jag tog bara med mig ett par riktiga byxor. Big mistake.

6. Barnen ger mig bekymmer nastan varje dag, men jag tycker verkligen om dem och vill verkligen att de ska ha det sa bra och roligt som mojligt.

7. Mina sota sma svenskar ar sa himla duktiga. Alltid i tid och aldrig skraniga och otrevliga (ok, det finns ett undantag).

8. Jag ar ganska missnojd med mina arbetsvillkor, men det mesta visste jag ju om innan. Vet inte om jag skulle gora det har igen. Kanske.

9. Jag har himla fina arbetskamrater, aven om det finns lite sprakbarriarer. Just nu kan jag forbanna allting, men jag vet att jag kommer sakna allt (naja) och alla nar jag ar hemma igen.

10. Onskar att jag hade mer pengar och plats i resvaskan till att kopa roliga saker, till exempel bocker.

11. Pa kvallarna klarar jag inte av att prata. Jag kan inte gora mig forstadd efter en hel dag med svenska, engelska och franska. Aven spanska ibland. Kul, men jobbigt pa kvallen nar det bara blir en grot av svengelska.

12. I torsdags hade jag typ fyra pund i planboken. Fyra pund! Det ar inte sa mycket. Som tur ar fick jag lite csn igar och jag har hort rykten om att lonen for det har jobbet redan har kommit. Maste kolla upp detta.

Hoppas att ni har det fint, var ni nu ar! Jag ska forsoka uppdatera en gang nasta vecka. Kommer till Sverige den andra augusti och till Lund den tredje. Jag langtar faktiskt lite.

/Hannah

måndag 12 juli 2010

Sista inlägget...

...på ett tag i alla fall! Om två timmar åker jag ner på stan för att sedan ta tåget till Göteborg. Runt fyra inatt ska jag vara på Landvetter. Sedan bär det av mot Torquay i England och mina små elever. Kul!

Jag håller på att stressa ihjäl mig. Samt svettas ihjäl. Jag har lite städgrejer kvar att hämta utanför den gamla lägenheten (besiktningen gick ok, jag fick rengöra några fönster lite mer noggrant, samt rengöra golvbrunnen som jag hade glömt. stressigt värre idag!), jag måste ner till AFB:s kundcenter och lämna nycklar, jag har en räkning att betala och jag måste äta och duscha. Vet inte hur jag ska hinna. Och lägenheten ser ut som ett bombnedslag. Icke bra.

Nu måste jag rusa. Vi får se om jag kan skriva något i England. Det har jag ingen aning om. Kommer hem den 3:e augusti.

Ha det fint tills vi hörs igen!

/H

På rätt väg

Om en timme ska lägenheten äntligen besiktigas. Allt är nu klart. Jag hoppas bara att min städning går igenom besiktningen... Har inte jättemycket tid att städa mer. Hoppas!

Man kan tycka vad man vill om mig och mina val. Det viktiga är att de som betyder något vet hur allt ligger till. Jag är väldigt tacksam för min familj och mina vänner som hjälper mig så mycket.

Nu vill jag bara börja om på nytt. Jag tänker inte ha något bloggräl eller köra någon pingpongmatch i smutskastning. Det räcker nu.

Tack och adjö.

/Hannah

söndag 11 juli 2010

Stress inför morgondagen

Jag har galet mycket att hinna med innan jag åker till Göteborg imorgon (och sedan England tidig tisdagmorgon). Min att-göra-lista är fortfarande enorm, även om den börjar bli mindre. Mest nervös är jag inför morgondagens besiktning av lägenheten. Jag har fortfarande lite kvar att städa i hallen och lite (städ)grejer och mat som ska till den nya lägenheten. Hoppas att den blir godkänd!

Dessutom känns det lite stressigt att jag inte har läst på och planerat tillräckligt inför språkreseledarjobbet i England. Jag kanske hinner göra det imorgon kväll på hotellet i Göteborg. Då har jag inga lägenheter och inget annat jobb som distraherar.

Nu borde jag egentligen gå och hämta maten i den gamla lägenheten så att det bara är lite städning kvar imorgon bitti. Egentligen hade jag tänkt vara klar nu, men världens åsk- och regnväder satte lite käppar i hjulet för mig.

Blablabla. Vi hörs imorgon.

/Hannah

Inget skitsnack, bara fakta

Efter att ha bott tillsammans i samma lägenhet i nästan två år blev det plötsligt uppenbart att jag skulle få flyttstäda helt själv. Jag antog hela tiden att jag bara behövde städa hälften eftersom vi bodde där lika länge. När jag dessutom gav bort saker som jag faktiskt betalat tusentals kronor för och undvek att kräva hyra för juli föreföll det som absolut självklart med gemensam flyttstädning. Det var det inte. Istället fick jag städa upp efter inte bara mig, utan också efter någon annan. Någon annans skräp på golvet, någon annans gamla mat i kyl och frys, någon annans spikar och skruvar i väggarna, någon annans kvarlämnade saker som var för jobbiga att kasta. Ja, när nyckeln låg i brevlådan förstod jag att jag inte skulle få någon städhjälp. Snarare lite jobbigare att städa. Hämnden kanske är ljuv trots allt?

Jag behöver i alla fall inte ångra mitt beslut. Skönt.

(vilken tur att jag inte skrev det här inlägget igår. då hade det blivit ett helt annat inlägg eftersom jag var så förbannad)

För övrigt vill jag tacka mina fina vänner Johanna, Helena, Erica och Max som hjälpte mig med flytten. Ett riktigt stort tack till Erica igen och hennes snälla pojkvän Marcus som offrade sig och hjälpte mig med städningen idag. Jag har riktigt bra smak när det kommer till vänner! TACK, fina, fina människor!

/Hannah

lördag 10 juli 2010

Update

Vad jag gör? Jag försöker att inte förgås i värmen. Dessutom försöker jag förminska min enorma att-göra-lista. Det går sådär. Jag måste öka takten en aning eller tusen.

Hade för övrigt en trevlig knytkalaskväll med fina flickor igår. Även om mina allergier blir helt galna ute på landet. Herrejisses. Jag och Erica kliade ikapp.

Nu måste jag fortsätta med tråkiga måsten.

/Hannah

fredag 9 juli 2010

Kanske?

Tydligen är inte hela min framtid körd. Jag kanske kan komma in på masterprogrammet i engelsk litteratur trots allt. Fast det hela är lite trixigt. För det första måste jag ha turen att det finns några platser över eftersom jag inte har valt programmet som förstahandsval och inte längre kan ändra prio (det har nu strukits till förmån för lärarprogrammet). Sedan måste jag göra ett engelskt språktest, IELTS, och få höga betyg för att få gå programmet. Detta test kostar drygt 1900 kronor och det blir lättast om jag gör det i Stockholm eftersom jag ändå ska dit och till Örebro runt den 21:e augusti när testet äger rum. Tyvärr stämmer inte min redan köpta tågbiljett med datumet, så jag får nog köpa en ny. Med andra ord kan detta bli dyrt och riktigt onödigt om jag inte kommer in (man får inte tillbaka testavgiften. ouch!)

Tänk om jag inte hade varit den veligaste människan i hela världen? Då hade jag kanske inte behövt pussla en massa nu.

/Hannah

torsdag 8 juli 2010

TACK!

Idag vill jag mest bara tacka finaste Johanna och Max som bara släppte allting och kom och hjälpte mig att flytta sängen och lite andra grejer. Så himla snällt! Vilken tur att ni är mina vänner!

Det mesta har flyttats nu. Äntligen bor jag mer i den nya lägenheten än den gamla (trots att jag bara har lite yoghurt i kylen!).

Jag har kvar lite smågrejer (mest glas, tallrikar och mat och kryddor), skrivbordsstolen och en hurts. Det blir några flyttlådor till, men jag hoppas att jag hinner flytta allt som är kvar imorgon. Innan måndag måste det flyttstädas också. Jag hoppas att jag får hjälp med det, för det känns inte ok att flyttstäda en trea helt själv. Usch.

Nu måste jag vila så jag orkar med den långa morgondagen. Då ska jag tvätta, flytta de sista grejerna, åka till skolan och skriva ut biljetter och en massa papper till englandsjobbet, baka en paj och sedan åka på knytkalas utanför Kristianstad. Puh!

Nej, jag vet. Mitt liv är inte jättespännande just nu.

/H
Marginaljustera

Hur ska det gå?

Jag måste verkligen flytta min säng idag. Absolut senast imorgon, men helst idag. Jag misstänker att man behöver vara i alla fall fyra personer. Just nu är jag en man/kvinna kort. Jag har varit så sistaminuten med detta att jag får skylla mig själv. Jag hoppas att det löser sig på något vis. Har så himla mycket i hjärnan och så mycket att göra att jag snart tuppar av. Orkar. Inte.

/H

onsdag 7 juli 2010

Just nu...

...går jag med grejer mellan den gamla och den nya lägenheten. Jag har bestämt att jag måste gå tio vändor ikväll. Hittills har jag gått fyra. Sex kvar. De tre första hjälpte Erica mig med, så nu är äntligen bokhyllorna på plats. Det jobbigaste som är kvar är utan tvekan sängen. Jag har ingen aning hur den ska komma till den nya lägenheten. Förhoppningsvis kan någon hjälpa mig med det imorgon.

När man flyttar önskar man verkligen att familjen inte bodde 40-50 mil bort.

/H

Veckans att-göra-lista

  • Flytta ut alla mina grejer ur lägenheten.
  • Ringa bovärden och boka tid för besiktning.
  • Flyttstäda hela lägenheten.
  • Transkribera minst två ljudfiler, gärna tre.
  • Läsa på inför jobbet i England.
  • Skissa på lektioner till jobbet.
  • Skicka mail till mina elever.
  • Skriva ut transportlistan och e-biljetterna.
  • Ansöka om examensbevis.
  • Komma i ordning så gott det går i den nya lägenheten.
  • Skriva lite på mitt paper.

Oj. Hur ska jag hinna allt detta innan måndag? Jag som bara vill njuta av sommaren. Men, men.

/Hannah

tisdag 6 juli 2010

Roskilde del 1: Musiken

Här kommer lite tankar om konserterna jag såg under festivalen.

Paramore: Det första bandet jag såg. Jag är i ärlighetens namn inget jättestort fan av dem, men jag gillar några av låtarna. Hayley sjunger riktigt bra och är så himla snygg att jag bara vill byta liv med henne. Ja, tack.

Hej, Hayley. Kan vi inte byta liv?

Gorillaz: Jag såg verkligen fram emot den här konserten. Jag lyssnade ganska mycket på den första skivan när den kom och hoppades därför på att få höra många låtar från den. Icke. Konserten var ganska tråkig. Som tur var spelade de i alla fall Clint Eastwood som sista låt. Det gillar vi!

Teddybears:
De är faktiskt riktigt coola och bra live. Man tänker inte på hur många bra låtar de har och att man faktiskt kan många av dem. Över förväntan, absolut!

Them Crooked Vultures: Jag såg bara ett par låtar. De var tråkiga. De må vara ett superstarband, men jag hade hellre sett Foo Fighters eller Queens of the Stone Age. Eller Nirvana. Ehem.

NOFX: Mitt favoritband! Jag såg verkligen fram emot den här konserten och visst levererade de! Problemet var att publiken var hemsk. Det var världens moshpit; folk bråkade och puttade på varandra så jag fick flytta mig långt bakåt. Dessutom kastade en massa människor upp ölglas i luften och jag fick öl på hela mig flera gånger. Droppen var när en idiot hoppade på min häl så att skon trillade av. Det gjorde ont och jag började nästan gråta för att min romantiserade bild av konserten verkligen inte ville slå in. Tvärtom. Till slut spelade de i alla fall en av mina favoritlåtar, Theme From a NOFX Album. Då kändes allt riktigt bra igen.

Vampire Weekend: Jag visste inte så mycket om det här bandet så jag blev positivt överraskad. Märkte att jag faktiskt hade hört en låt tidigare som är väldigt bra. De är duktiga och man blir glad och sugen på att dansa till musiken. Kul att se något nytt!

Muse: Så. Jäkla. Bra. Precis som med NOFX har jag sett dem förut och jag visste att de skulle vara bra. Varje gång blir man förundrad över att de låter så bra live. Det är nästan som om de spelar playback. Nästan. Matt Bellamy är så sjukt musikalisk att man vill gå och gömma sig. Så himla bra! Det enda jag saknade var min favoritlåt Apocalypse Please.

Muse. Så himla bra!

Robyn: Jag såg ett par låtar och tyckte att det var lite för mycket electro för min smak. Kände inte igen hennes musik alls. Till och med hiten Be Mine lät som en helt annan låt med den där musiken. Synd att jag missade Show Me Love.

The Prodigy: Oh. My. God. (säger jag bara!) Man var ju tvungen att se dem. Så var det bara. Det var som värsta ravefesten. Helt galet. Den första låten var tråkig och sedan kom Firestarter och efter den kände jag att det räckte med ravefest för min del. Får så himla ont i fötterna av att stå på konserter och den här började klockan ett på natten efter de tre föregående konserterna.

The Prodigy. Så himla galna.

Jack Johnson: My biggest regret. Jag ville så gärna se honom och jag hörde den första låten men sedan var vi tvungna att gå tillbaka till campet. Det var så himla varmt och vi var brända och kunde inte hitta någon skugga att sitta i. Nu önskar jag att jag hade hållit ut och stannat kvar själv, men det var verkligen ohållbart att vara i solen när det var så varmt. Trist. Jag fick inte ens höra min favoritlåt.

Prince: Man måste självklart se honom om man får chansen. Så tänkte vi. Efteråt sade Anna: "Jag hatar Prince!". Det var förståeligt. För det första lät han oss vänta. För det andra hade han jobbiga musiker med sig som spelade munspel i alldeles för höga toner. När han väl kom ut var han bara jobbig och skulle styla med elgitarren precis hela tiden, vilket blev tröttsamt ganska fort. Dessutom tog hans låtar aldrig slut. Det var liksom tiominuterslåtar. Som inte ens var bra. Usch. Han går bort, helt enkelt. Ett dåligt avslut av festivalen. Jag hade hellre sett Jack Johnson som sista akt. Mycket hellre. Vi gick efter att ha stått där i en timme och bara hört ungefär fem låtar varav ingen var något man ville höra. Blä!

Du är kass!

Hade ni velat se något av de här banden? Jag är ganska nöjd överlag.

/Hannah

Fan också

När jag precis hade bestämt mig för att jag nog borde satsa på det jag vill mest får jag en käftsmäll. Det är försent att göra en sen anmälan. Jag kommer inte börja programmet i höst. Fan.

Jag. Orkar. Inte. Mer.

/Hannah

Jag kan inte bestämma mig

Nej, fy. Nu fick jag en sådan där hemsk och ångestfylld tankebomb igen. Om framtiden. Om det svåra valet av studier. Jag satt och skissade lite på mitt paper som jag ska skriva i min sommarkurs och översköljdes av kärlekskänslor gentemot (engelsk) litteraturvetenskap. Jag älskar termerna, böckerna och jag älskar att skriva om det. Jag bara älskar det.

Och så tänkte jag att jag har valt fel. Jag borde inte bli gymnasielärare, jag borde försöka med en akademisk karriär (ja, det har jag ju aaaaldrig tänkt förut. suck). Jag vill så himla gärna läsa masterprogrammet i engelsk litteratur. Men det ger antagligen inget jobb och sedan står man där utan lärarutbildning och slut på studiemedel. Varför måste det vara såhär? Varför kan man inte få andra jobb än de riktigt svåra och få universitetsjobben? Vad ska jag göra med en master i engelsk litteratur om jag inte får en doktorandtjänst? Då står jag där utan jobb. Gaaah!

Vilken jävla ångest. Jag dör. Och självklart har alla studievägledare semester just nu. Jag dör.

Man ska väl inte ge upp sina drömmar? Eller ska man det? Ska man vara praktisk och gå på the second best? Å.N.G.E.S.T.

/H

måndag 5 juli 2010

Ehem

Inser nu att detta, som jag skrev i förra blogginlägget, låter lite märkligt: "hon tryckte ner den hårt flera gånger i mitt värkande öppna sår och jag kunde inte hålla tårarna borta, så ont gjorde det."

Harlequin
nästa?

/H

I hate my former wisdom tooth

Ajajaj. För exakt en vecka sedan drog jag ut en visdomstand. Ända sedan dess har jag haft jätteont i tandköttet där den tidigare satt. Det har känts som världens värsta tandvärk och när jag började få ont i örat på samma sida kändes det som om det hörde ihop. Det har varit som ett öppet sår/hål där en massa skit har kunnat fastna utan svårighet. Ipren har inte hjälpt särskilt mycket. Jag har alltså haft ont och svårigheter att svälja och öppna munnen alla dagar på festivalen i Roskilde (onsdag till inatt). Inte kul.

När jag pratade med mamma om det idag sade hon till mig att jag måste ringa tandläkaren. Såhär kan jag ju inte ha det. Särskilt inte med tanke på att jag åker till England om en vecka och stannar i tre veckor. Jag ringde tandläkaren för någon timme sedan och de ville att jag skulle komma in eftersom det inte är normalt att ha sådana problem så länge. Som tur var fick jag komma in direkt. Tandläkaren spolade rent hålet och tydligen satt det matrester där (ew! men hon sade att det inte hade gått att få bort det själv och att jag absolut inte borde ha försökt med det, vilket jag ju har). Sedan satte hon dit en kompress med en sådan där krokig grej och hon tryckte ner den hårt flera gånger i mitt värkande öppna sår och jag kunde inte hålla tårarna borta, så ont gjorde det. Aj och åter aj. Kände mig som värsta lipsillen, men vad skulle jag göra?

Jag har köpt antibakteriell munskölj så att jag kan skölja munnen med det varje dag. Om det inte känns bättre i övermorgon har jag penicillin att hämta ut. Vilken jävla pärs. Dra aldrig ut en visdomstand om ni inte måste! Jag tycker att man borde ha fått den där lilla kompressen direkt, då hade ju inget fastnat från början och hålet hade inte blivit infekterat. Nåja. Slutet gott, allting gott. Förhoppningsvis. Är trött på min kropp som alltid bråkar.

Jo, tack, jag vet att mina tand(kötts)problem är himla intressanta. Åh, jo.

/Hannah

Det är faktiskt måndag

Ich bin BACK!

Jag är tröttare än tröttast, galet solbränd (den dåliga sorten), smutsig men numera tvättad och skrubbad, har ont i det jäkla tandköttet (tandsåret?), har ont i örat till följd av tandköttsproblemen (wild guess), har en massa allergier och är nästintill bankrutt. Men jag är så himla nöjd! Jag har fått se bästa NOFX och bästa Muse. Jag dör!

Nu ska jag läsa mina 177 olästa blogginlägg. Alternativt gå och lägga mig eftersom klockan är mer än tre på morgonen.

Mer info om das festival imorgon. Om jag inte sover.

/H (yay, ett livstecken!)