När jag läser sådant här känner jag mindre och mindre för att sätta barn till den här hemska världen. Vad är det för människor som gör sådant här? Och hur kan det finnas så många äckel som begår dessa bestialiska brott? Vad är det för fel på dem!? Jag misstänker att det ofta handlar om problem i barndomen. Att de har vuxit upp under mycket dåliga förhållanden och blivit helt skadade av det. Eller så är de bara sjuka i huvudet från början. Vad vet jag.
Jag kan känna att det verkligen är egoistiskt att skaffa egna barn. Det är ju inte direkt så att man skaffar ungar för att de ska få leva och få ett fint liv (även om man alltid hoppas på det, såklart!). Man skaffar barn för att man verkligen vill föda sin egen avkomma. Man vill ha sina "egna" barn. Man skaffar alltså barn för att man är egoistisk, det måste ni väl hålla med om? Hur många stackars föräldralösa barn finns det inte redan i världen? Vem tar hand om dem? Samtidigt är jag en av många som vill ha egna, biologiska barn, även om jag aldrig skulle tveka att adoptera om det inte skulle funka på naturlig väg. Jag vet att det är egoistiskt, men det kanske är så att det är naturligt och biologiskt betingat att man önskar fortplanta sig?
Äsch. Jag vet inte om jag får fram min poäng. Jag menar väl mest att jag vill ha biologiska barn, men att jag samtidigt tycker att det är lite egoistiskt av mig när det finns så många föräldralösa barn i världen. Jag hade kunnat tänka mig att både ha biologiska och adopterade barn, men sedan måste man tänka på konsekvenserna av ett sådant beslut. Skulle de adopterade barnen må dåligt för att de inte var de "äkta" barnen? Skulle de biologiska barnen känna sig som misstag när de adopterade barnen var "särskilt utvalda" av föräldrarna?
Jag tror att problemen som adopterade barn kan känna när de är just adopterade är något som får mig att tänka på adoption som en sista utväg. Jag vet att många adopterade barn känner sig rotlösa, annorlunda och att de ofta blir deprimerade (jag har hört om någon forskning som pekade på att adopterade barn oftare blir deprimerade än andra barn. sedan har jag i och för sig också hört om en annan studie som menade att det var procentuellt lika för alla barn och ungdomar). Bara i lilla Ed som jag kommer ifrån (5000 invånare) har två adopterade ungdomar tagit livet av sig. Två stycken. Sedan är det svårt att veta varför de gjorde det, men det är de enda två som har tagit livet av sig i Ed som jag vet om.
Ursäkta om detta blev en massa babbel och tjafs. Vad tycker ni om det här? Vill ni ha barn? Biologiska eller adopterade? Är det egoistiskt att vilja ha biologiska barn? Jag blir glad för det jag får, men jag måste erkänna att jag först kommer att prova på "den naturliga vägen". Kommentera gärna!
/Hannah
Jag kan känna att det verkligen är egoistiskt att skaffa egna barn. Det är ju inte direkt så att man skaffar ungar för att de ska få leva och få ett fint liv (även om man alltid hoppas på det, såklart!). Man skaffar barn för att man verkligen vill föda sin egen avkomma. Man vill ha sina "egna" barn. Man skaffar alltså barn för att man är egoistisk, det måste ni väl hålla med om? Hur många stackars föräldralösa barn finns det inte redan i världen? Vem tar hand om dem? Samtidigt är jag en av många som vill ha egna, biologiska barn, även om jag aldrig skulle tveka att adoptera om det inte skulle funka på naturlig väg. Jag vet att det är egoistiskt, men det kanske är så att det är naturligt och biologiskt betingat att man önskar fortplanta sig?
Äsch. Jag vet inte om jag får fram min poäng. Jag menar väl mest att jag vill ha biologiska barn, men att jag samtidigt tycker att det är lite egoistiskt av mig när det finns så många föräldralösa barn i världen. Jag hade kunnat tänka mig att både ha biologiska och adopterade barn, men sedan måste man tänka på konsekvenserna av ett sådant beslut. Skulle de adopterade barnen må dåligt för att de inte var de "äkta" barnen? Skulle de biologiska barnen känna sig som misstag när de adopterade barnen var "särskilt utvalda" av föräldrarna?
Jag tror att problemen som adopterade barn kan känna när de är just adopterade är något som får mig att tänka på adoption som en sista utväg. Jag vet att många adopterade barn känner sig rotlösa, annorlunda och att de ofta blir deprimerade (jag har hört om någon forskning som pekade på att adopterade barn oftare blir deprimerade än andra barn. sedan har jag i och för sig också hört om en annan studie som menade att det var procentuellt lika för alla barn och ungdomar). Bara i lilla Ed som jag kommer ifrån (5000 invånare) har två adopterade ungdomar tagit livet av sig. Två stycken. Sedan är det svårt att veta varför de gjorde det, men det är de enda två som har tagit livet av sig i Ed som jag vet om.
Ursäkta om detta blev en massa babbel och tjafs. Vad tycker ni om det här? Vill ni ha barn? Biologiska eller adopterade? Är det egoistiskt att vilja ha biologiska barn? Jag blir glad för det jag får, men jag måste erkänna att jag först kommer att prova på "den naturliga vägen". Kommentera gärna!
/Hannah
Hej, jag läste det här inlägget för ett tag sedan och det känns som ett klokt inlägg.
SvaraRadera"Man skaffar barn för att man verkligen vill föda sin egen avkomma" Tack!
Jag har år ut och år in funderat på varför andra människor vill ha barn. Jag har talat med vänner som har barn, men de kan inte riktigt förklara varför. De tycker bara att deras barn är det mest fantastiska på jorden (med all rätt).
Jag vill inte ha barn. Erfarenheten har visserligen lärt mig att "aldrig säga aldrig" men hitintills har känslan varit konstant.
Ditt inlägg gav mig en del klarhet. Du är dessutom tydlig i ditt resonemang hur du lägger fram dilemmat i att skaffa biologiska barn vs att adoptera. (forts följer...)
Forts...
SvaraRaderaJag vill inte ha barn för att jag inte anser mig
kapabel till att ta hand om en varelse som gör att jag (allt som oftast) måste sätta mig själv i andra rummet. Jag har fullt upp att kämpa mig genom livet med bara mig själv.
Det låter egoistiskt från andra hållet, det är jag medveten om. Men om jag inte är beredd att satsa 110 % och har ett val i barnets vara eller icke vara, så anser jag att jag gör det ofödda barnet en tjänst.
Kanske är det enklare att skapa ett band med ditt biologiska barn, men många som väljar att adoptera har längtat efter ett barn under lång tid och då blir bandet oxå starkt (vill jag tro iaf).Jag är glad att båda 'alternativen' finns för de som verkligen vill ha barn.
Sedan kan jag tycka det är synd att religion och annat sätter stopp för preventivmedel och abort. För i de fallen har kvinnan verkligen inget val, och det har jag svårt att acceptera.
Jag vet att människor, särskilt kvinnor, som säger att de inte vill ha barn ofta får mycket skit. Folk tar dem inte på allvar och respekterar inte deras val. "Det kommer ska du se, det är trots allt meningen med livet!".
SvaraRaderaSjälv har jag svårt att förstå att man inte VILL ha barn, eftersom jag själv alltid har älskat barn och velat ha barn sedan jag var liten (jag klippte ut bilder från olika kataloger och klistrade på papper och tillverkade på så sätt min framtida familj flera gånger om). Även om jag själv inte kan tänka mig ett liv utan barn respekterar och accepterar jag andras val att inte skaffa barn. Om man som du inte känner att man kan/vill ge den tiden till ett barn, som ju barnet faktiskt kräver och behöver, då tycker jag att det är ett bra och moget beslut. Alltför många skaffar barn idag utan att tänka efter. Som om de vore modeaccessoarer eller något.
När jag läste om mitt inlägg precis så lade jag märke till att det kanske lät som om jag inte vill ha adopterade barn, eller som om jag inte tror att det skulle vara så gott som samma sak. Det tror jag att det är. Jag skulle som sagt gärna adoptera barn, men jag vet ju samtidigt om problemen. Något jag borde ha skrivit till är att man kanske borde fundera på vad som är bäst: att låta ett barn växa upp på ett fattigt barnhem i ursprungslandet eller i ett kärleksfullt hem i Sverige? Det sistnämnda låter självklart bättre. Då börjar jag fundera igen om det är min egoism det handlar om? Att jag inte vill riskera, eller snarare kanske öka risken att få ett deprimerat barn? Är det där skon klämmer? För det låter ju tämligen egoistiskt! :S Dessutom finns det inga garantier för hur ens barn blir och jag vet ju att man älskar dem hur de än blir (fast en liten Hitler hade jag nog inte älskat...ehrm!).
Jag vet inte om jag får fram något vettigt här. Hoppas du förstår mina tankegångar lite i alla fall! Jag har helt enkelt svårt att bestämma mig för vad som är bäst, vad jag vill och vad som är minst egoistiskt! Yes. Där har vi det.
Apropå lagar om preventivmedel och abort. Ja, det är hemskt att någon annan än kvinnan själv ska ha rätt att bestämma om hennes kropp! Helt otroligt! Nu fick jag inspiration till ett kort blogginlägg!