Några punkter

• Johnossi var sjukt bra igår. När de spelade första låten lät det nästan som playback bara för att det var så bra. Att två personer kan låta så mycket är helt otroligt. Åh! Det var helt enkelt bara brabrabra!

• Jag lovade att ladda upp bilder ifrån helgen, men det får vänta lite. Orkar. Inte.

• Idag har jag lunchat med C och E. Det var trevligt och gott!

• Det här är fjärde dagen med bättre matrutiner. Inget bröd hemma. Gröt till frukost. Riktiga måltider. Och framförallt: inte en massa onödigt socker. Det har gått förvånansvärt bra.
  

• Idag hämtade jag ut folsyran. För tillfället äter jag sammanlagt 11 tabletter per dag. Förut åt jag bara en. Yikes.

• Idag tränade jag för första gången den här veckan. Jag känner mig duktig och nöjd och hoppas att jag lyckas fortsätta.

• Det känns som om jag inte får gjort så mycket vettigt när jag har drygt fyra säsonger av Criminal Minds som "väntar" på mig. Inte bra. Men trevligt.

• Nu ska jag kolla på ett avsnitt av ovanstående tv-serie och sedan läsa lite och därefter sova. Jag hoppas att jag kan somna i tid idag. För en gångs skull.

/Hannah

Day 21 – A Song That You Listen To When You're Happy

Den här låten kan man lyssna på när man är glad. Och annars också.

/Hannah

Day 20 – A Song That You Listen To When You're Angry

Den här låten kan man både skrika och gråta till, så den får bli min arglåt. Vacker och galen på samma gång.

Why have you forsaken me?

/H

YES!

Haha, gud vad kul! Igår såg jag att Popponny hade en tävling där man kunde vinna gratis inträde till Johnossis spelning på Mejeriet ikväll. Igår var sista tävlingsdagen och jag skickade in mitt svar halv tolv på kvällen, alltså sista minuten. Och jag vann! Det tråkiga är att jag bara vann en biljett. Men Johanna kunde fixa en gratisbiljett till sig och Kristin ville också hänga på. Kul!

Det enda jag ogillar med bandet är att de är kassa på engelsk grammatik. Jag har svårt att koppla bort det. Hur som helst är det roligt med spontanspelningar mitt i veckan!

/Hannah

Psst!

Förresten. Ni har väl inte missat att jag har lagt in alla musikinlägg jag låg efter med lite sådär retroaktivt? Så ni kan scrolla ner om ni till exempel vill höra låten som beskriver mig. Sedan vill jag såklart inte att ni missar Aqua.

/Hannah

En liten paus

Om ni undrar varför jag har bloggat så lite på senaste tiden är det för att jag har haft en hel del att göra i skolan. Förra veckan skrev jag ett paper och idag hade vi opponering, vilket jag såklart behövde förbereda mig inför. Vi satt och lyssnade på varandra i fyra timmar i eftermiddags. Jag var antagligen inte aktiv i ens en timme, vilket inte är så konstigt eftersom man fokuserar på sitt eget paper och försvarar det, samt kritiserar en annan persons paper. Jag var livrädd att jag skulle få dräpande kritik, men det gick förvånansvärt bra, så jag är nöjd.

Nu är jag riktigt trött efter för lite sömn och en lång dag. Efter opponeringen hade vi en trevlig avskedsfest eftersom det var slut på kursen. Nu är det alltså uppsatsskrivande som gäller (hjälp!).

Imorgon måste jag transkribera en massa, men jag ska också försöka ladda upp lite bilder ifrån helgen. Nu är jag helt enkelt för trött.

À demain.

/Hannah

Day 19 – A Song From Your Favourite Album

Jag brukar inte fokusera så mycket på album, utan snarare på låtar. Ofta älskar jag ett par låtar på ett album och lyssnar på dem om och om igen samtidigt som jag dissar de andra låtarna om de inte fastnar direkt (dåligt, jag vet, men ibland blir det så). Ett album som jag verkligen gillar helt och håller är däremot War on Errorism med NOFX. Love it!

/Hannah

Day 18 – A Song That You Wish You Heard On The Radio

Först tyckte jag att det var svårt att välja någon särskild låt som jag skulle vilja höra på radio. Sedan kom jag på det. Det är ju uppenbart. Mina låtar, såklart! Om jag någonsin skulle höra någon av mina låtar på radio så skulle jag nog dö lite. Av lycka.

Om jag hade haft tid så hade jag spelat in någon av mina lite mer seriösa låtar och laddat upp här. Just nu har jag för mycket att göra, men om ett tag ska jag absolut lägga upp fler videoklipp. Om ni vill höra? Jag lovar, jag har låtar som är seriösa också. De handlar inte bara om googlestalking.

Nu ska jag kolla på Criminal Minds och sedan sova.

/Hannah

Nu får det vara nog!

Precis som min syster känner jag att det är dags för en förändring nu. Häromdagen insåg jag att jag hade gått upp flera kilo sedan januari, vilket är oroväckande. Antagligen handlar det om att jag inte har mått så bra, både på grund av min trötthet, skolan och andra saker. När jag inte mår bra äter jag som sämst. Jag orkar inte laga riktig mat och jag tröstäter, ibland omedvetet. Kroppen skriker efter fett och socker, fast egentligen är det nog hjärnan som gör det.

Så nu vill jag alltså bli bättre på mat och hälsa. Den här dagen blir som så många andra måndagar början på resten av mitt liv. Och ni som har läst den här bloggen länge suckar säkert och himlar med ögonen och tänker "here we go again". För det kan vara så att jag är galen. Är inte definitionen av galen att man hela tiden gör samma sak och förväntar sig olika resultat? Nåväl. Jag hoppas som vanligt på det bästa. Kalla mig orealistisk.

Första steget är att sluta köpa hem bröd. Bröd är livsfarligt för mig. Nu är det gröt till frukost som gäller, nyttiga luncher och middagar, samt bara onödigt socker en dag i veckan. Och motion och träning på det. Det låter foolproof, men man måste göra det också.

Jag känner mig alltid så dum och misslyckad när jag skriver sådana här inlägg, men samtidigt är den här bloggen min ventil, min terapi. Jag behöver få ut det någonstans och jag vet också att många andra har samma problem. Jag avundas verkligen människor som inte har några problem med mat och rutiner. Som inte ser mat som ett problem, utan bara som energi. Som inte har en sjuk relation till mat. Jag vill så gärna vara som dem.

Med andra ord hoppas jag att ni inte hånar mig, utan att ni istället hejar på mig och peppar mig, för det behöver jag verkligen.

Nya livet börjar nu. Klara, färdiga, GÅ!

/Hannah

Day 17 – A Song That You Hear Often On The Radio

Den här låten går nog ofta på radio. Vad vet jag, jag lyssnar sällan på radio. Jag brukar i alla fall höra den varje gång jag är ute. Det värsta är att jag tycker att den är ganska bra. Antagligen för att den fastnar på hjärnan redan första gången man hör den. Farligt.

/Hannah

Lite tankar klockan 05:00

• Klockan är egentligen "bara" fyra, så jag behöver väl inte ha dåligt samvete?

• Den där bålen som vi alla drack på Marians avskedsfest var dödlig.
  

• Jag fick prata franska med en fransman inatt och konstigt nog lyckades jag prata ganska bra (trots bålen!). Han berömde min franska. Heh.

• Korta toppar med kaninmönster gör mig glad.

• Jag har en himla fin klass som jag kommer sakna en massa efter den här terminen.

• Om man kan ligga efter med sitt bloggande så gör jag det. Ganska rejält. Jag ska försöka ta igen det imorgon (läs: idag!).

• Smörgåsar med smält ost gör väl vem som helst glad? Mumma!

• Jag borde verkligen sova nu.

Gute Nacht!

/Hannah

Day 16 – A Song That You Used To Love But Now Hate

När man var typ 11 bast tyckte man om ungefär all usel musik. Men det var det enda man hörde, så det kanske inte var så konstigt. Det finns verkligen många anledningar att avsky den här låten, inte bara musikaliska. Men det kan nog vilken normal människa som helst räkna ut. Usch.



Om man som vuxen människa gör en sådan här grej kan man inte ha ett uns av självrespekt. "Äh, men jag får ju en del pengar."

/Hannah

Day 15 - A Song That Describes You

Den här låten beskriver i alla fall en del av mig väldigt bra. Det här är en ganska dålig video, men jag ville ta en med låttexten om ni skulle vara intresserade.



I just wanna be something (to someone).

/Hannah

Brister (OBS! ej i hjärnan!)

Läkaren ringde och hennes röst lät så allvarlig att jag tänkte att hon skulle ge mig ett cancerbesked eller något. Icke (puh!). Däremot hade jag följande brister: B12, D-vitamin och folsyra. Det är ganska mycket, och brist på de första två gör en väldigt trött, så det är inte konstigt att jag har känt mig överjordiskt (underjordiskt känns egentligen mer passande) trött. Min storasyster har exakt samma brister, så det verkar nästan vara ärftligt.

Jag har fått tabletter, så jag hoppas att det blir bättre om någon månad eller så. Förhoppningsvis är inte problemet att min kropp inte klarar av att ta upp vitaminerna. Isåfall måste jag kanske ta sprutor eller något. Fingers crossed!

Det känns i alla fall bra att veta att det inte är jag som har varit lat, utan att jag faktiskt har haft en anledning att vara trött. Inte konstigt att jag var för trött att plugga till spanskatentan. Vi får se om jag kommer fortsätta med spanskan eller inte. Att plugga 150% och jobba är kanske inte optimalt när man är så trött som jag är just nu.

/Hannah

Day 14 – A Song That No One Would Expect You To Love

Detta är nog ganska överraskande. Och ganska pinsamt. Men jag gillar verkligen den här låten med Abba. Särskilt verserna och bridgen. Är ni överraskade?



/Hannah

Bara så ni vet

Jag ville bara säga att jag kommer sitta och panikskriva på mitt paper hela eftermiddagen och kvällen (och natten?!), vilket betyder att det inte blir så mycket mer bloggande idag. Just so you know.

/Hannah (stressad)

Oh. My. God.

Ok. Detta är helt sjukt. Jag ska bli faster! I augusti. Så jäkla crazy. Å ena sidan är jag helt chockad, men å andra sidan är jag inte så förvånad. Det kanske inte passar så bra just nu med ekonomin och så, men jag tänker att sånt alltid löser sig, även om det kan vara jobbigt ibland. En ny liten människa kommer snart till vår familj. Så himla märkligt. Min lillebror Joakim ska få barn. Galet! Fast roligast av allt är att vår lillebror Fredrik kommer kunna kallas Farbror Fredrik innan han har fyllt två bast.

/Hannah

Day 13 - A Song That Is A Guilty Pleasure

Guilty pleasure? Tja, ungefär alla låtar i Glee. Eller, nej. Inte alla. Vissa är tråkiga och dåliga, men de där fina låtarna, som ibland är lite töntiga, de är mina guilty pleasures. Här kommer en (fast den är verkligen inte töntig, det är ju en beatleslåt!).



/Hannah

Nikola, Social Siberia och boråsvistelsen

I lördags kväll åkte jag iväg till Göteborg där jag träffade bästa Maria och Patrik. Tillsammans åkte vi till Kontiki där vi skulle se Social Siberia (Jocke) och Nikola Sarcevic. Spelningarna var jättebra, men det kändes som om de var väldigt korta, särskilt Jockes. Det var hur som helst kul att se Nikola igen och att äntligen få se Jocke köra solo (jag har tidigare bara sett honom i Chemical Vocation). En finfin kväll! Dessutom träffade jag helt otippat på min expojkväns lillasyster Elin som jag inte har träffat på kanske 10 år (ja, det var min första pojkvän). Galet!

Här kommer lite bilder från i lördags. Ni får stå ut med röda ögon.

Fina Maria och Patrik. Love you guys!

Kanske inte världens bästa bild på Maria och mig, men vi är bra ändå!

Maria ville att jag skulle ta kort på hennes Paul Frank-strumpor. Hon har för övrigt minifötter.

Jocke/Social Siberia. Jag tog visst bara en bild. Men det gick som sagt väldigt snabbt.

Nikola!

Så himla bra!

Och här är jag och söta Elin.

Efter konserten åkte vi till Borås där jag sov över hos Maria och hennes pappa. I söndags tog vi det ganska lugnt med film hos Marias bror Dan. Sedan fick jag se ett par avsnitt av Criminal Minds och nu är jag helt fast. Jag som brukar hata crimeserier! Men jag är fast. Helt kär i Spencer Reid! Jag har snart sett klart hela första säsongen. Jisses.

Med andra ord hade jag en jättebra helg och jag längtar tillbaka. Här hemma är det bara paperskrivning och annat tråk som gäller.

/Hannah

Yay!

Jag gick precis in och kollade hur mycket jag skulle få tillbaka på skatten. När man under ett år tjänar så lite som jag gör är det nämligen mest troligt att man får tillbaka pengar eftersom man inte behöver skatta på de första 18 000 kronorna. Jag hade tjänat ihop drygt 32 000 kr och ska få tillbaka över 6500 kronor! Helt otroligt! Jag fick tillbaka ungefär lika mycket förra året, men jag trodde inte att det skulle bli lika mycket i år. Så skönt att veta att jag har lite pengar i juni. Det tråkiga är att de nog bara kommer gå till tråkiga saker som mat och sånt. Som tur är har jag ingen sommarhyra!

/Hannah

Om stalkers

Har ni tänkt på att alla som läser bloggar utan att identifiera sig skulle kunna definieras som stalkers? Man är liksom på gränsen till läskig, särskilt när det gäller mindre bloggar. Med andra ord är jag lite av en stalker, för jag läser flera bloggar utan att kommentera. Fast jag antar att det som verkligen gör mig till en stalker är det faktum att jag gärna googlar folk och kollar upp dem på Facebook. Jag har ju till och med skrivit en låt om googlestalking (kom jag precis på ett nytt ord nu? yay!).

Lite senare ska jag berätta om helgen. Men nu måste jag gå till skolan och hämta några böcker till mitt paper. Jag hade helt glömt bort det. Mitt paper ska helst vara klart på torsdag, allra senast på fredag morgon och hittills har jag skrivit två meningar. Det ska vara på 8-10 sidor. Yikes.

/H

Day 12 - A Song From A Band You Hate

Jag verkligen hatar Kent. Jag fattar inte hur någon kan lyssna på skiten. Jag vet att många deppiga människor lyssnar på skiten och man kan undra om det inte är musiken i sig som gör dem deppiga. Kässt!



Men lyssna på det! Det är ju skitdåligt.

/Hannah

Day 11 - A Song From Your Favourite Band

Jag älskar NOFX. Men det vet ni nog. Här kommer en fin bete, som man skulle säga på dalschländska.



We're gonna die, but not our love.

/Hannah

Day 10 - A Song That Makes You Fall Asleep

En sång som får mig att somna? I wish! Det hade varit bra om jag hade haft en sådan låt. Jag hade behövt den natten till i lördags då jag inte kunde somna förrän vid sex på morgonen.

Men något måste jag ju skriva. Jag tar helt enkelt en fin låt som jag tycker om och blir avslappnad av. Sötnöten Joshua Radin alltså! För övrigt önskar jag att min första låt vore lika bra som hans första låt, alltså den här:



/Hannah (som skrev låtar som hette Stainless Steel när hon var liten)

Pinsamheter och bra helger

Usch. Jag är en ansvarslös och misslyckad människa. Idag i alla fall. Jag gjorde inte den där sabla tentan. Jag hann inte (läs: orkade inte). När jag väl kände mig lite mindre trött var det försent att hinna plugga på allt. Jag skyller alltså på min (kroniska?) trötthet, men jag vet också att jag är en lat jävel. Så kan det gå. Men tentan kan göras senare och det var i spanska, alltså inte det jag gör på heltid. Hade jag struntat att göra något så stort i mitt program hade det varit en katatstrof, men det här får funka.

Jag stack i alla fall till skolan i förmiddags för att hålla i min redovisning på spanska. Haha, den var ett skämt! Pinsamt dålig och sistaminuten. Men jag är glad att jag gjorde det idag, annars hade jag fått vänta till i höst och vem orkar med sånt? Som tur är är det inget som betygsätts, men det är likväl obligatoriskt. Skönt att det är gjort hur som helst.

Om mindre än en timme åker jag till Göteborg där jag ska träffa bästa Maria och Patrik. Vi ska se Nikola Sarcevic och Social Siberia ikväll och jag kan knappt bärga mig! Det ska bli så kul! Och förhoppningsvis bra, men det behöver man nog inte tvivla på.

Eftersom jag inte kommer hem förrän på måndag kväll kommer det inte bli så mycket inlägg innan dess. Det kommer i och för sig ett sådant där musikinlägg imorgon.

Vi hörs på måndag!

/Hannah

Day 9 - A Song That You Can Dance To

När jag hör den här låten vill jag dansa! Den är så härlig och glad. I somras stod jag och dansade till den live på Roskilde. Finfina minnen!



/Hannah

Day 8 - A Song That You Know All The Words To

Jag älskar den här låten och jag kan den utantill. Det är nog den bästa franska låten jag vet. Jag hörde den första gången när jag bodde i Frankrike (alltså någon gång mellan 2004 och 2005). Jag tycker om låten så mycket att jag faktiskt har gjort en fri engelsk översättning som jag har tänkt spela för er någon gång. Om ni är intresserade, såklart.

Vad tycker ni om den här låten? Det är visserligen inte så konstigt om ni inte förstår vad han sjunger!

Je veux juste une dernière danse / I just want one last dance.

/Hannah

Jag är inte redo att lämna Scania

Jag kommer väl få äta upp allt jag någonsin har sagt om Malmö högskolas lärarutbildning. Men fan. Jag klarar inte att flytta härifrån. Hur ska jag klara mig utan mina sjukt bra vänner? Jag kan inte. Jag klarar det inte. Jag vägrar att lämna dem. Göteborg är närmare min familj (gånger två) och universitetet och utbildningen där har mycket bättre rykte, ja. Men vad mer har staden att erbjuda? Jag skulle säkert bara bli deppig där.

Nu har jag pratat ganska länge med min partner in crime. Och vi ska göra det här tillsammans. Till och med trycka upp t-shirts om att det kommer bli våra tre bästa terminer någonsin (nej, jag skojar icke!). Vi ska hänga på sci-fi-bokhandeln och åka trampbåt när det är fint väder. Det blir vad man gör det till och jag är så glad att jag får göra det med henne. Annars hade jag kanske dött deppdöden (OBS! har inget att göra med Johnny! tyvärr). Det kan nog bli bra. Tre terminer är bara tre terminer och jag känner inte att jag har mycket till val. Valet är självklart, om man tänker efter.

Skåne och vänner, jag väljer er!

/Hannah

Day 7 - A Song That Reminds You Of A Certain Event

Den här låten får mig att tänka på Hultsfredsfestivalen 2006. Vi hade verkligen jättekul. Och det var en upplevelse att få se Pete Doherty, även om han kom flera timmar försent eftersom han hade blivit stoppad i tullen (knark? svar ja) och var allmänt borta. Trots det var det en sjukt bra spelning som var värd all väntan.



I'm so clever, but clever ain't wise.

/Hannah

Day 6 - A Song That Reminds You Of Somewhere

Den här finfina låten får nog nästan vem som helst att tänka på Paris och Frankrike. Le fabuleux destin d'Amélie Poulain är för övrigt min favoritfilm. Men det kanske ni redan visste?



Jag saknar Paris. Jag vill vara där jämt, jämt. Dricka vin, äta ost och baguetter. Stå på någon bro och titta ut över Seine. Se Eiffeltornet glittra. Le och skratta sådär som man bara gör i Paris. Köpa en basker bara för att. Jag saknar Paris.

/H

Valet

Idag öppnade webbansökan på studera.nu. Då antar jag att alla höstens program finns samlade där. Om så är fallet, vilket är troligt, har jag bara två valmöjligheter. Antingen flyttar jag till Göteborg och läser lärarprogrammet där eller så stannar jag i Lund och läser lärarprogrammet i Malmö som jag inte vill gå eftersom det verkar så dåligt och har så dåligt rykte. Detta verkar seriöst vara de enda alternativen. Jag hittar inga andra alternativ. Mycket märkligt, men så ser det ut just nu.

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Lämna alla mina vänner här eller gå en utbildning som jag nästan kommer skämmas för? Fan.

/Hannah

Day 5 - A Song That Reminds You Of Someone

Den här låten får mig att tänka på någon. Men jag tänker inte skriva vem. Det är ingen jag någonsin talar med i alla fall. Bra låt, hur som helst.

/Hannah

Solen skiner idag

Det är en ny dag. Jag vaknade i alla fall innan tolv (vid elva. trots att jag somnade runt fem). Solen skiner. Jag dricker bärsmoothies. Saker och ting verkar gå åt rätt håll. Jag hoppas att det är så.

Kan inte läkarna ringa och ge mig provresultaten snart! Jag vet inte hur länge man brukar få vänta. Jag hade räknat med en vecka, så då är det ju några dagar kvar.

/Hannah

Trötthet = kaos (aka. gnällinlägg)

Ja, herrejisses. Allt är uppochnervänt. Jag har vänt på dygnet. Jag somnade efter fyra inatt (imorse?) och det ska säkert mycket till att jag somnar innan den tiden idag (läs: imorgon). Nej, nu blir jag nästan förvirrad själv. Sorry.

Var var jag? Just det. Trötthet. Jag är trött hela tiden. Trots att jag sover tillräckligt många timmar. Men det vet ni ju. Det ni kanske inte vet är att den här veckan är fullspäckad med måsten. Fler än vanligt. Jag har tenta och redovisning på lördag och jag vet inte riktigt hur jag ska hinna (läs: orka) plugga till dem. Jag har flera böcker som måste läsas ut inom kort. Lägenheten ser ut som tredje världskriget. Jag måste transkribera. Måste, måste, måste. Hela tiden. Och jag varken hinner eller orkar.

Och nu har jag hamnat i sockerträsket igen. Jag kunde inte stå emot. Det blev för mycket stress och press och plötsligt känner jag mig ännu sämre. Och i fredags tror jag att jag fick en panikångestattack. Jag antar att det var det? Det tog en stund innan jag fattade att det var det, men det måste ha varit det. Plötsligt fick jag som en klump i halsen, ont i bröstet och svårt att andas. När man har svårt att andas får man ännu mer panik och börjar kanske gråta. Dum idé, för då blir det ännu svårare att andas. Ond cirkel, alltså. Men det gick över. Jag lade mig ner och andades in och andades ut några gånger. Sedan gick jag och köpte en Ben & Jerry's som tröst. Och därmed var precis allt skit. Misslyckade jävla människa.

Men jag lever. Jag lever, jag lever, jag lever. Som ett mantra.

Just nu hoppas jag mest på att de ska ringa och ge mig provsvaren och att de har en quick fix. Några vitamintabletter och så är det bra sedan. Allt blir bra, som i hollywoodfilmerna. Fast jag inser att det säkert kommer ta veckor, kanske månader, att få bukt på detta, vad det nu är.

Sorry. Ni kanske borde sluta läsa min blogg ett tag. Just nu är den lika tråkig och gnällig som jag. Klagomuren.

/Hannah

Day 4 - A Song That Makes You Sad

Den här låten känns väldigt sorglig. Särskilt Johnny Cashs version som han spelade in efter att hans fru hade dött och inte långt innan sin egen död. Vackert och sorgligt. Jag spelar och sjunger den här låten ganska ofta för tillfället och har funderat på att lägga upp min cover här.



/Hannah

Toalukter

Borde man säga till sin bovärd om det när man spolar vatten i kranen på toaletten luktar en blandning av gammalt ägg och marijuana? Jag bara undrar. Rent hypotetiskt.

/H

Någon någonstans

Och jag hoppas att du letar efter mig, såsom jag letar efter dig. Jag sträcker ut min hand i mörkret och hoppas att du ska fatta tag om den. Och aldrig släppa taget. Jag vet inte hur du ser ut eller ens hur du är som person. Jag har bara en liten aning. Och ibland tror jag att jag ser dig, men du ser inte mig, så det kan inte vara du. Konstigt, jag som trodde...

Allt kan se mörkt ut, men det spelar ingen roll för varje minut, varje sekund, kommer vi lite, lite, lite närmare varandra. Och ibland ler jag för mig själv för jag vet att det kommer bli så bra. Andra gånger gråter jag för att vi inte är "vi" än. Ljusår ifrån, känns det som då. Men det spelar ingen roll, för det kommer hända till slut. Och då kommer vi se fyrverkerier och vi kommer sjunga Elephant Love Medley tillsammans och skratta och säga att vi är töntiga utan att egentligen mena det.

Tänker du på mig såsom jag tänker på dig? Vem är du egentligen? Existerar du utanför min fantasi? Det måste du göra. Hur kan jag annars veta att du finns? Är du fast såsom jag var? Var stark och bryt dig loss och hitta till mig så att vi kan ha min drömfrukost i Paris, som jag skrev som motivering i den där tävlingen.

Jag skriver nästan lika klumpigt som jag talar. Jag ville egentligen bara säga att jag längtar efter dig. (Ingen kan väl vilja ha mig? Nej, nej, nej.) Men jag hoppas ändå att du letar efter mig, såsom jag letar efter dig.

/Hannah

Något av det finaste jag har sett

Jag var tvungen att låna de här bilderna och visa er det här fina. Det är nästan så att man gråter en skvätt när man ser det. Tydligen blåste den här lilla hunden av piren för att det var så blåsigt.

Slutet gott, allting gott! Bilderna hittade jag HÄR. Såklart.

/Hannah

Radiokarriär?

Detta är ju jättemärkligt. Och väldigt ironiskt med tanke på vad jag skrev i min senaste "filmrecension". Igår när jag, Karin, Lasse och Pontus var ute på nation frågade Lasse mig om jag inte ville vara med i deras radioprogram som gäst och recensera film. Har ni hört på maken?! Det kan visserligen vara så att det var alkoholen som pratade, men jag tror att han faktiskt menade allvar. Jag tycker att det låter jättekul och spännande, men väldigt skrämmande på samma gång. Jag får nästan ont i magen bara av tanken, för det skulle vara så nervöst.

Programmet heter Recensenterna och sänds i studentradion, Radio AF. Det sänds på torsdagseftermiddagar och om jag ska vara med blir det nog om knappt två veckor. Man kan lyssna direkt på nätet, men tyvärr kan man inte lyssna i efterhand.

Alltså. Vad tror ni om det här? Skulle jag kunna klara det? Trots att jag är sämst på att recensera? Hjälp mig att ta ett beslut här!

/Hannah

Day 3 - A Song That Makes You Happy

Den här låten har jag redan lagt upp på den här bloggen en gång, men vem bryr sig. Jag blir glad av den och känner nästan för att dansa när jag hör den. Jag gillar speciellt den här akustiska versionen.

Ni måste hålla med om att den är ganska svängig!

/Hannah

Day 2 - Your Least Favourite Song

Den kanske sämsta låten jag kan komma på är Basshunters jävla Boten Anna. Jag tänker varken länka till den eller lägga upp ett klipp av låten här. Never! Jag. Hatar. Den. Så mycket att jag till och med gjorde en nidlåt av den för en massa år sedan när den var stor.

Att sådana där clowner får sitta vid sina datorer och kalla sitt dravel för musik gör mig beyond förbannad. Särskilt när de också tjänar pengar på skiten. Grr!

/Hannah

Day 1 - Your Favourite Song(s)

Jag har två absoluta favoritlåtar och kan inte välja en av dem. För mig är det de två bästa låtarna någonsin. Den ena är bara så otroligt vacker och den andra är så originell att det inte finns ord. Planen är att tatuera in referenser till båda låtarna någonstans, någon gång. Förhoppningsvis blir det en tatuering efter sommaren.

Gillar ni de här låtarna? Har ni någon favoritlåt?

/Hannah

30 låtar, 30 dagar

Ja, jag vet. Jag gör alltid sådana här grejer, men det här känns extra kul. En massa musik!

Konceptet är enkelt. 30 låtar under 30 dagar. Och här kommer listan:

day 01 – your favorite song
day 02 – your least favorite song
day 03 – a song that makes you happy
day 04 – a song that makes you sad
day 05 – a song that reminds you of someone
day 06 – a song that reminds you of somewhere
day 07 – a song that reminds you of a certain event
day 08 – a song that you know all the words to
day 09 – a song that you can dance to
day 10 – a song that makes you fall asleep
day 11 – a song from your favorite band
day 12 – a song from a band you hate
day 13 – a song that is a guilty pleasure
day 14 – a song that no one would expect you to love
day 15 – a song that describes you
day 16 – a song that you used to love but now hate
day 17 – a song that you hear often on the radio
day 18 – a song that you wish you heard on the radio
day 19 – a song from your favorite album
day 20 – a song that you listen to when you’re angry
day 21 – a song that you listen to when you’re happy
day 22 – a song that you listen to when you’re sad
day 23 – a song that you want to play at your wedding
day 24 – a song that you want to play at your funeral
day 25 – a song that makes you laugh
day 26 – a song that you can play on an instrument
day 27 – a song that you wish you could play
day 28 – a song that makes you feel guilty
day 29 – a song from your childhood
day 30 – your favorite song at this time last year

Det kommer nog bli lite svårt att komma på allt, men det ska ändå bli roligt!

/Hannah

I Am Number Four - en filmrecension

Alltså. Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva om den här filmen. Var den bra? Njae. Var den djup? Eh, nej! Var huvudrollsinnehavaren (Alex Pettyfer) het? Svar ja. Fast nu skulle jag ju inte vara utseendefixerad och halvt sexistisk utan jag skulle försöka recensera filmen (jag hoppas förresten att ingen tar mina "recensioner" på alltför stort allvar. jag inser själv att de inte är särskilt djupa, det är bara mitt sätt att berätta för er vad jag tycker om filmerna jag ser. bra. då vet ni).

Jag hade antagligen gett filmen en etta eller tvåa av fem. Inte särskilt bra alltså. Det var för mycket (dålig) science fiction. När vi såg den första scenen var jag tvungen att skratta till lite och fråga Erica vad det egentligen var vi kollade på. Det var lite "I'm too old for this!" över det hela. Jag kan gilla många äventyrsfilmer, men när det blir för mycket sci-fi känns det ofta bara löjligt.

Visst var det lite gulliga tonårskärleksmoments ibland. Om man gillar det. Och hunden i filmen var lätt den bästa skådisen (vilket kanske inte är så bra betyg till resten av ensemblen, men hunden var riktigt bra!). Genom hela filmen tänkte jag antingen att det var löjligt och inte värt min tid eller att filmen var "typ ok". Den pendlar hela tiden mellan sci-fi och pluttinuttig highschoolfilm.

Men visst. Om man inte vill tänka så mycket och har låga krav på film så går det (kanske, möjligtvis?) att se den. Jag vet fortfarande inte om jag vill se fortsättningen. Slutet var nämligen uppenbart; om filmen går bra kommer de att göra en fortsättning. Jag kommer i alla fall inte betala för att se nästa del. Som tur är behövde jag inte göra det för den här filmen heller.



/Hannah

What do you know!

I förra inlägget gnällde jag om att jag inte hade något kul att göra i helgen. Nu fick jag plötsligt ett sms om att gå ut på nation imorgon med bra människor. Kul! Vem har sagt att det inte hjälper att gnälla!?

/Hannah

Läkarbesök

Imorse gick jag äntligen till läkaren. För en gångs skull fick jag en läkare som faktiskt lyssnade. Jag berättade om mina problem och alla sjukdomar och dylikt som min närmaste familj lider av. Sedan tog de en massa blodprover (fyra rör!). De ska se om jag har någon vitaminbrist eller problem med sköldkörteln. Bäst av allt är nog att jag har fått en remiss till allergimottagningen. Då kanske jag kan få bukt med mina jobbiga allergier.

Nu väntar jag bara på svar på proverna. Jag hoppas att jag slipper vara trött jämt.

För övrigt kan jag säga att en übertråkig helg väntar. Jag har inget planerat, förutom en massa plugg och jobb och det gör mig verkligen inte på gott humör. Nåja. Alla helger kan inte vara roliga.

/Hannah

Black Swan - en filmrecension

Igår var jag och bästa Max på bio i Malmö. Black Swan med oscarvinnaren Natalie Portman. Den var otäck och obehaglig och man blev verkligen (illa!) berörd. Den var mycket otäckare än vad jag trodde att den skulle vara och man undrade hela tiden vad som egentligen hände och varför. Vi satt som på nålar ungefär hela tiden. När filmen var slut var jag och Max tvungna att sitta kvar en stund i biosalongen och diskutera filmen och försöka tolka allt.

Filmen var verkligen sevärd och jag kan fortfarande inte sluta tänka på den. Man kan säga som så att det fortfarande känns obehagligt att se sig själv i spegeln. Usch! Jag tycker verkligen att Natalie Portman förtjänade sin Oscar efter den här filmen där hon på sätt och vis spelar flera karaktärer. Sedan skadar det såklart inte med lite Tchaikovsky. Se filmen! Om ni vågar...



Ikväll ska jag faktiskt på bio igen. Jag och Erica ska gå på en gratis förhandsvisning av I Am Number Four. Jag har väldigt låga förväntningar, men vem vet. Mer info om den senare ikväll eller imorgon.

/Hannah

Hej till en gammal (o)vän

Hej, min gamla vän. Eller ovän, om vi ska vara ärliga. Fast jag misstänker att du gillar mig mycket mer än vad jag gillar dig. Jag gillar dig inte alls, men du verkar inte bry dig om det. Du kommer och hälsar på utan förvarning och jag har aldrig något att bjuda på. Du tar dig friheter som ingen annan vän skulle göra. Den här gången kom du antagligen hit för att jag åt semla igår. Din lilla parasit. Du lever på mig och jag får aldrig något tillbaka, bara hosta. Det blir så jobbigt att äta när du är med. Men det kanske är din plan. "Har hon ätit dåligt får hon skylla sig själv. Lycka till med maten, Hannah!" Och så ett hemskt skratt på det. Åh, vad jag avskyr dig! Jag hoppas att det dröjer till din nästa visit, även om en visit snart brukar följas av en annan av någon anledning.

/Hannah (som avskyr halsbränna)

Internationella kvinnodagen

I senaste laget, jag vet. Men kvinnodagen måste såklart nämnas även i den här lilla bloggen. Det är klart att den här dagen ska finnas. Om man inte förstår varför kanske man ska fråga sig varför man genomgick den där lobotomin, alternativt läsa Linus Fremins text. Eller kanske Lady Dahmers. De skriver bättre än jag.

Jag blir så trött på inskränkta människor som inte fattar att det handlar om något större. Om strukturer. Att lalla runt utan att fatta att det finns en hierarki och en hegemoni och anklaga feminister för att vara fula manshatare visar bara att man tänker endimensionellt. Men jag orkar inte ta itu med sådana människor. Jag vill bara skicka Tiina Rosenberg till vartenda hem där sådana puckon residerar. Hon kan verkligen tala för vår sak. Egentligen är det ju allas sak, det är det de inte förstår. Att små val faktiskt kan förändra världen och att små handlingar kan befästa allt det dåliga som varje upplyst människa vill bort ifrån.

Nej, jag orkar faktiskt inte. Jag tycker att den här dagen måste få finnas, särskilt med tanke på hur många kvinnor har det i världen enbart på grund av sitt kön. Men varje gång den här dagen infinner sig känner jag vanmakt och ilska. För att det går så sakta. För att så många får utstå så mycket skit för att folk vägrar inse fakta och göra något åt problemen. Jag orkar inte. En stor applåd och av med hatten för alla som orkar. Jag önskar att jag vore som ni.

Godnatt.

/Hannah

Helvetes jäkla skit!

Fan. Jag är så himla nära på att gå iväg till Willys och köpa semlor nu. Inte bra. En extra sötsaksdag bara sådär. Jag faller för grupptrycket. Varenda människa tjatar om semlor idag. Och om de inte har kvar några semlor kommer jag säkert köpa något annat sött. Jag skyller på Marian som idag sade något i stil med "Men är det inte bättre att ha en sötsaksdag i veckan istället? En i månaden känns tufft." Och ja, jag kan inte annat än att hålla med. Damn you!

Jag som hade en så bra och rutinerad dag idag. Jag gick upp innan halv tio, hade tränat innan elva, hade föreläsning i skolan och pluggade sedan lite spanska på skolan. Mat var tredje timme. Som en liten bebis. Men icke. Nu ska jag förstöra allt. Bara för att folk tjatar om semlor (eller, nja. den egentliga anledningen är ju min dåliga självdisciplin, men vi kan väl hålla tyst om det?).

Suck.

I'm off to Willys.

/Hannah

Vackert stycke

Just nu är jag i någon sorts klassisk musik-fas. Jag önskar lite att jag vore Beethoven. Lite. (fast jag skippar gärna dövheten. till skillnad från honom skulle jag nog inte lyckas skriva musik utan att kunna höra)

HÄR har ni en väldigt vacker version av Beethovens Symfoni nr 7. Just den här versionen är med i den underbara filmen The King's Speech.

Tänk om man kunde skriva så vacker musik som får människor att känna så mycket. Drömma kan man alltid göra.

/Hannah

Jag orkar inte mer

Jag känner för att lägga mig ner på marken och självdö. Går det? Det är för många känslor. För många psykbryt. För många måsten.

Jag vet inte om det beror på allt eller inget. Kanske är det på grund av den kroniska tröttheten som jag bryter ihop nästan varje dag. Tröttheten och allt annat blir som en explosion av negativ energi.

Det är tur att jag ska till läkaren på fredag. Jag hoppas bara att det inte blir som vanligt, nämligen att de inte hittar något och jag får fortsätta undra vad som är fel på mig. Jag är trött på det. Jag vill veta. Jag vill må bra. Jag vill att någon fixar det eftersom jag inte lyckas själv.

Nåja. Nu ska jag äta. Mat kan ändå göra under med ens känslor. Både upp och ner.

/Hannah

True Grit - en filmrecension

I fredags gick jag och Karin på bröderna Coens senaste film True Grit. Både jag och Karin tyckte väldigt mycket om filmen. Man fick både skratta och fälla en tår eller två. Den kändes väldigt kort eftersom det hela tiden hände något i filmen.

Skådisarna var väldigt duktiga och perfekta för rollerna. Unga Hailee Steinfeld har blivit kritikerrosad för sin första filmroll och det med all rätta. Jeff Bridges passar utmärkt som halvgrinig gubbe med talangen att alltid påpeka det uppenbara. Matt Damon är ovanligt underhållande som den seriöse Texas Rangern som har letat efter Tom Chaney i flera månader. Se den! Ni kommer inte att ångra er (om ni har god smak, vill säga).

/Hannah

Nu så!

Ja, ungefär 30 år senare (mild överdrift) fick jag tummen ur och laddade upp världens bästa låt (ehem) på youtube istället för direkt på blogspot. Så nu kan ni lyssna på låten HÄR.

/Hannah

Den där jäkla lärarutbildningen

Jag känner för att sucka djupt. Jag är trött på reformer och nya lärarutbildningar. Men framförallt är jag trött på att inte veta vad och var jag ska läsa i höst, om jag har tillräckligt med poäng i mina ämnen och om jag kommer vara behörig lärare till slut eller inte.

Gymnasielärarutbildningen brukade vara på 4,5 år, men nu verkar det som om en lärarexamen är på 5 eller 5,5 år för att man ska vara behörig i sina ämnen. Det verkar inte som om pedagogiken har blivit längre, bara kurserna i ämnena man ska undervisa. Jag har hela tiden trott att jag bara har pedagogiken kvar eftersom jag redan har kandidatexamina i både engelska och franska. Nu vet jag inte om jag måste läsa till mer av mina ämnen. Problemet är att jag redan har en CSN-lös sista termin, vilket kanske går att ordna, men två eller tre sådana terminer känns inte genomförbart med min ekonomi.

Planen var att läsa den korta lärarutbildningen i höst och det vill jag fortfarande. Om det kommer finnas någon, vill säga. Först tänkte jag läsa den på Campus Helsingborg (Lunds universitet), men de kommer inte ha någon kort lärarutbildning till hösten. Plan B var att läsa den på distans på Uppsalas universitet, men nu hittar jag inte utbildningen i deras katalog, så det kanske också är kört. Vad återstår då? Malmö högskola om jag ska bo kvar här. Aldrig i mitt liv att jag läser deras lärarutbildning. De har extremt dåligt rykte och alla studenter jag har pratat med som läser eller har läst deras utbildning har varit negativa och missnöjda (förutom en som tyckte att problemet var de lata studenterna på programmet). Med andra ord får jag väl flytta till Göteborg eller något.

Jag väntar och ser vilka program som finns att söka från och med den 15:e mars. Om jag fattar nada får jag helt enkelt ta kontakt med någon studievägledare. Vem vet var jag hamnar i höst. Jag önskar nästan att jag hade tackat ja till utbildningen i Uppsala som jag var antagen till för ett år sedan. Då hade jag varit klar efter den här terminen.

Detta var säkert ointressant för alla förutom möjligtvis min partner in crime som har samma problem. Jag var bara tvungen att skriva av mig lite.

/Hannah

Vem är det här?!

Alltså. Ibland ser man bilder på sig själv och så undrar man vem människan på bilden egentligen är. Kolla på bilden nedan. Det där är ju inte jag! Det där är inte min blick. Det där är inte mitt leende. Jag fattar inte. Vad vet hon som inte jag vet? Hon verkar självsäker och hon verkar ha en massa fuffens för sig. Mycket märkligt.

Min onda tvilling?

Håller ni med om att det inte ser ut som jag? Eller brukar jag se sådär beräknande ut?

/H

Raising Hope

Har ni sett tv-serien Raising Hope? Den är ganska rolig. Det är Greg Garcia som har skapat serien (snubben som gjorde My Name Is Earl, ni vet?). Han verkar ha en förkärlek för White Trash, men det gör inget. Det bästa är enligt mig att det för en gångs skull är en ung kille som är ensamstående förälder. Se den!



/Hannah

Klassfester och sötsaksdagar

Jag skulle ha skrivit igår, men jag hann inte innan mitt seminarium vid ett. Det höll på till fem och sedan var det klassfest. Jag var nog hemma vid två eller något, så det blev inget blogginlägg. Himla intressant...

Igår tänkte jag flera gånger att jag verkligen kommer sakna min klass efter det här året. De flesta slutar efter ett år. Jag har fortfarande inte bestämt mig. Framtiden är osäker som vanligt. Den här gången är det dock inte bara mitt fel. Jag väntar till den 15:e mars då jag får se vilka (korta) lärarprogram man kan söka inför hösten.

Vi hade som ett knytkalas igår. Det var illa organiserat, för ingen tog egentligen med mat, alla tog med efterrätter (fast jag tog med en vegetarisk sallad). Jag var helt enkelt tvungen att ta månadens sötsaksdag igår. Trots att det bara var tre dagar in i mars. Oh, well. Jag åt i alla fall världens godaste kladdkaksbrownies. Och jag har fortfarande tre timmar kvar av sötsaksdagen (dygnet). Hittills har jag inte ätit något sött idag, men jag kanske smäller i mig en semla innan klockan blir fem. Himla intressant...

Nej, fy. Detta var ett tråkigt inlägg. Jag måste fixa batteriladdare så att jag kan börja ta kort igen.

Ikväll ska jag se True Grit med Karin i Malmö.

/Hannah

Äntligen!

Nu har jag fått en läkartid till nästa vecka. På fredag. Finally!

/Hannah

Lättförtjänta pengar

Idag skulle jag ha samma gymnasieklass som igår. I bara 40 minuter, men det är värt det för man får betalt för 2,5 timmar i vilket fall som helst. De kom aldrig. Efter kanske en kvart kom jag på att jag kunde surfa lite, det fanns ju en dator i klassrummet och jag har ett login. Jag stannade en halvtimme, men de kom aldrig. Jag såg några av dem genom fönstret, men de var på väg åt ett annat håll.

Nåväl. Det var lättförtjänta pengar och jag slapp sucka en massa åt högljudda ungdomar och jag slapp säga saker i stil med "Do we have to talk about big b*obs right now?" (vid det här laget vet ni att jag bara använder stjärnor för att inte pervon ska kunna googla sig hit. inte för att jag är pryd)

Jag gick och handlade lite istället. En kofta på rean. En fin tröja. Fem böcker på bokrean. Det finns nog ingen bättre känsla än att handla böcker. Det gör mig lycklig.

/Hannah

Just det!

Den 17:e februari fyllde min mamma år. Då skickade jag flera små presenter i ett paket. Mycket för att jag själv tycker att det är kul att få en massa smågrejer som man gillar. Det här fanns i paketet:

En blå bricka med vita hjärtan (som knappt syns på bilden), doftljus (som mamma älskar), en fin kökshandduk, en rolig disktrasa och Mia Skäringers bok.

Behöver jag skriva att det blev en succé? Jag brukar få för mig att jag är ganska bra på det här med att handla presenter, men jag kanske bara inbillar mig!

/Hannah (som är lömsk och tidsinställer inlägg ibland)

Lite kort

Jag ska strax sova, men ni vill säkert (inte?) veta vad jag har haft för mig idag. Först fick jag gå upp efter endast fem timmars sömn imorse, sedan åkte jag till jobbet och hade en lektion i engelska med pratglada elever som hellre kollade på youtubeklipp än att jobba (can I blame them?). Efter jobbet fick jag hasta i mig lite lunch och sedan var det föreläsning på skolan. När skolan var slut begav jag mig till Malmö (va, nu igen!?) för att hjälpa Erica och Marcus att flytta in i deras überfina nya lägenhet (ni skulle dö om ni såg den. jag dog. flera gånger. nästa gång tar jag med mig min kamera). Jag var där i en himla massa timmar och bar grejer och monterade (jag vet att det låter otroligt, men det är sant!). Timmarna flög förbi eftersom sällskapet var fint och till slut (närmare elva) var jag hemma i Lundia igen. Puh! Nu ska jag sova.

D'ailleurs fattar jag inte vad Dharma Initiative-mannen gjorde i Chuck. I'm confused.

Tror ni att jag hann/kom ihåg att ringa läkaren idag? Icke. Mañana, som los españoles säger.

/Hannah