måndag 28 mars 2011

Nu får det vara nog!

Precis som min syster känner jag att det är dags för en förändring nu. Häromdagen insåg jag att jag hade gått upp flera kilo sedan januari, vilket är oroväckande. Antagligen handlar det om att jag inte har mått så bra, både på grund av min trötthet, skolan och andra saker. När jag inte mår bra äter jag som sämst. Jag orkar inte laga riktig mat och jag tröstäter, ibland omedvetet. Kroppen skriker efter fett och socker, fast egentligen är det nog hjärnan som gör det.

Så nu vill jag alltså bli bättre på mat och hälsa. Den här dagen blir som så många andra måndagar början på resten av mitt liv. Och ni som har läst den här bloggen länge suckar säkert och himlar med ögonen och tänker "here we go again". För det kan vara så att jag är galen. Är inte definitionen av galen att man hela tiden gör samma sak och förväntar sig olika resultat? Nåväl. Jag hoppas som vanligt på det bästa. Kalla mig orealistisk.

Första steget är att sluta köpa hem bröd. Bröd är livsfarligt för mig. Nu är det gröt till frukost som gäller, nyttiga luncher och middagar, samt bara onödigt socker en dag i veckan. Och motion och träning på det. Det låter foolproof, men man måste göra det också.

Jag känner mig alltid så dum och misslyckad när jag skriver sådana här inlägg, men samtidigt är den här bloggen min ventil, min terapi. Jag behöver få ut det någonstans och jag vet också att många andra har samma problem. Jag avundas verkligen människor som inte har några problem med mat och rutiner. Som inte ser mat som ett problem, utan bara som energi. Som inte har en sjuk relation till mat. Jag vill så gärna vara som dem.

Med andra ord hoppas jag att ni inte hånar mig, utan att ni istället hejar på mig och peppar mig, för det behöver jag verkligen.

Nya livet börjar nu. Klara, färdiga, GÅ!

/Hannah

4 kommentarer:

  1. Din syster som inte ens får vara med på din "blogroll"..PFFF!

    Men självklart hejar vi på. Det gör i alla fall jag. Har ju ändå exakt samma problem själv. Det är svårt att orka när man inte har energi - jag vet precis hur det är att inte orka laga mat.

    Funderar till och från på LCHF men eftersom jag älskar kolhydrater kan jag helt enkelt inte se mig själv i ett liv där jag aldrig får äta dem.

    Däremot tänkte jag vara lite försiktigare med dem när jag är klar med cambridge för jag tror att jag är väldigt kolhydratkänslig. Tänkte att man kan ju ta en potatis mindre än innan istället för att sluta med dem helt.. etc.

    Lycka till för oss båda i vårat nya liv ;)

    SvaraRadera
  2. Jag ska lägga till dig! Har bara inte hunnit.

    Nej, LCHF går bort. Särskilt för mig som är vegetarian. Jag skulle bli helt deppig utan några som helst kolhydrater!

    Jag är nog också extremt kolhydratskänslig, så jag bör också vara försiktig.

    Ja, lycka till sisters! :)

    SvaraRadera
  3. Helt rätt jag tar redan en makaron mindre när jag äter!!!

    /Fadren

    SvaraRadera
  4. Det låter som ett steg i rätt riktning, pappa!

    SvaraRadera