söndag 13 mars 2011

Någon någonstans

Och jag hoppas att du letar efter mig, såsom jag letar efter dig. Jag sträcker ut min hand i mörkret och hoppas att du ska fatta tag om den. Och aldrig släppa taget. Jag vet inte hur du ser ut eller ens hur du är som person. Jag har bara en liten aning. Och ibland tror jag att jag ser dig, men du ser inte mig, så det kan inte vara du. Konstigt, jag som trodde...

Allt kan se mörkt ut, men det spelar ingen roll för varje minut, varje sekund, kommer vi lite, lite, lite närmare varandra. Och ibland ler jag för mig själv för jag vet att det kommer bli så bra. Andra gånger gråter jag för att vi inte är "vi" än. Ljusår ifrån, känns det som då. Men det spelar ingen roll, för det kommer hända till slut. Och då kommer vi se fyrverkerier och vi kommer sjunga Elephant Love Medley tillsammans och skratta och säga att vi är töntiga utan att egentligen mena det.

Tänker du på mig såsom jag tänker på dig? Vem är du egentligen? Existerar du utanför min fantasi? Det måste du göra. Hur kan jag annars veta att du finns? Är du fast såsom jag var? Var stark och bryt dig loss och hitta till mig så att vi kan ha min drömfrukost i Paris, som jag skrev som motivering i den där tävlingen.

Jag skriver nästan lika klumpigt som jag talar. Jag ville egentligen bara säga att jag längtar efter dig. (Ingen kan väl vilja ha mig? Nej, nej, nej.) Men jag hoppas ändå att du letar efter mig, såsom jag letar efter dig.

/Hannah

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar