Den här underbart vackra bilden tog jag igår, men den passar ännu bättre idag!Jag fick tillbaka mitt uppsatsdraft idag. Läraren var mycket ambivalent; å ena sidan skriver jag tydligen jättebra och kommer göra "succé" nästa termin när jag ska skriva min engelska kandidatuppsats (men det var ju fint att höra! då behöver jag inte oroa mig ett dugg! ehrm), å andra sidan borde jag skriva om ungefär halva uppsatsen eftersom min tes var lite "shallow", eller med mina ord "obvious". Med andra ord är det inte min engelska det är fel på; det enda felet är att min tes är för uppenbar, den är inte tillräckligt komplex. Jag var rädd för att min tes skulle vara lite för "lätt" och frågade därför om den innan jag började skriva. Tror ni inte att hon sade att den var ok? Jodå. Idag sade hon till och med att hon kanske borde ha sagt något mer om tesen tidigare. Eh, jo tack!
Så här sitter jag med min satans B-uppsats igen. Jag måste göra en lite djupare analys (vilket hade varit ok om jag hade vetat det från början, nu börjar tiden rinna ut). Jag borde egentligen försöka bli klar med den idag, men det tror jag inte att jag orkar efter en lång grammatikdag. Jag börjar känna mig lite stressad eftersom jag har två uppsatser till att skriva, samt två tentor i början av juni.
Varför kunde jag inte ha kommit på en bättre tes från början?! Blahaj!
/Hannah (som är sämst i världen/sjukt stressad/extremt sötsugen)
Kanske lite OT men tänkte bara kolla om du visste varför man valt att skriva med stor bokstav vid nationaliteter? Alltså Swedes och Swedish och inte svenskar och svenska till exempel. Om det finns någon logisk grund till det. Jag har gått ett tag och tänkt på det, pratar mycket om nationalismens framväxt under 1800 - talet på historian nu och tänkte om det har något samband. Vet inte om det finns andra språk som har just den här kopplingen mellan nationalitet och stor bokstav/versaler.
SvaraRaderaJag vet faktiskt inte varför man skriver olika när det kommer till nationalitetsord. I svenska skriver vi ju alltid med liten bokstav, så länge det inte är ett land, precis som du skrev. I engelska, som precis som svenska är ett germanskt språk, skriver man både länder, språk, adjektiv och substantiv med stor första bokstav när det handlar om nationalitet. Tyska (också germanskt, som du säkert vet!) har också ett annorlunda sätt att skriva på; alla tyska substantiv står med stor första bokstav (även nationalitetsord, med andra ord), men adjektiv skrivs med liten första bokstav, precis som i svenskan. Däremot skrivs namn på språk med stor första bokstav (men det är nog för att alla substantiv börjar med stor bokstav). Sedan kan man jämföra med lite romanska språk, till exempel franska. I franskan står länder och substantiv (till exempel personer; en svensk -> un Suédois) med stor första bokstav, däremot börjar franska nationalitetsadjektiv med liten bokstav (un homme suédois).
SvaraRaderaDet är ganska märkligt att de germanska språken inte är mer lika, men jag tror att de nordiska språken har ett sätt (om jag inte misstar mig!) att skriva, medan tyska och engelska till exempel har ett annat. Oj, det blev ett långt svar som du nog inte blev mycket klokare av! Men tack för en rolig fråga! :)
Och jag menade självklart att tyska och engelska har två OLIKA sätt! :D
SvaraRaderaTack för svaret, har faktiskt gått och tänkte på det ett bra tag. Tycker att det bör finnas någon sorts logik bakom det men har ingen aning om hur. Ja tyskan har ju alla sina substantiv med stor bokstav men att just nationalitetsord har det i England och inte andra är ju lite konstigt. Skulle det ha något gemensamt med att jag, I, skrivs med stort i också? Eller finns det någon annan förklaring till det? Får be om ursäkt om det blir mycket frågor men känner inte fler som studerar engelska och jag fastnade just på det här med nationalitetsord.
SvaraRaderaJag tror nog snarare att man ser (såg?) på det som något som liknar ett namn/en person. I alla fall när det kommer till substantivet Swede och adjektivet Swedish. Men då kvarstår ändå problemet med språket (Swedish). Jag är dålig på etymologi, märker jag! Om jag ser min briljanta språkvetenskapslärare som åker land och rike runt för tillfället ska jag fråga om det här!
SvaraRaderaTack så mycket, ligger nog något i teorin om namn/person. Får säga till om du får något svar sen.
SvaraRaderaWill do!
SvaraRadera