fredag 16 april 2010

Normaldagen

Idag har jag varit på Normaldagen här i Lund. Där kunde man lyssna på olika föreläsningar som särskilt handlade om normer och att bryta normer. Jag fick till exempel höra en mycket rörande historia om och av en turkisk homosexuell man. Han berättade om hur han var tvungen att fly sitt hemland av rädsla för att bli mördad av sin familj på grund av sin sexualitet. Han berättade att han skulle fly med sin pojkvän. Att pojkvännen var den som skulle åka och hämta deras viktigaste ägodelar från bådas familjer. Att pojkvännen aldrig kom tillbaka. Att han fick höra att pojkvännen hade hoppat från en bro och att han sedan fick läsa pojkvännens brev där denne beskrev hur han i skrivande stund hörde hur hans familj pratade om hur de skulle döda honom.

Han berättade för oss om hur han kom till Sverige och fick leva på gatan vid flera tillfällen. Att han trodde att han hade fått vänner (ett homosexuellt par) eftersom de lät honom renovera deras hus för pengar och sade att han tillhörde deras familj. Plötsligt slutade de betala honom och till slut slutade de ringa honom. Detta var inte den enda gången han kände sig sviken i Sverige. Han fick bo hos en äldre man som till slut ville ha betalt in natura, vilket den turkiske mannen absolut inte ville; han hade inte kommit över sin pojkvän och han ville inte ha ett förhållande med en gubbe.

Till slut fick han nog. Han pratade med en svensk psykolog och sade att han givit upp och att han tänkte åka till Turkiet och träffa sin familj eftersom han inte längre brydde sig om livet när han gång på gång blev sviken. Psykologen ryckte på axlarna och menade att hon inget kunde göra, även om hon önskade att hon kunde det (WTF!?!).

Som tur var träffade han en person från RFSL som sade att han absolut kunde få jobba med det som var hans och hans döde pojkväns dröm: att arbeta för HBTQ-personers rättigheter, vilket han gör nu.

Jag blev väldigt rörd av den här föreläsningen och kände verkligen med den stackars mannen när han sade att han inte längre litar på någon. Inte efter alla svek. Ibland blir man verkligen arg på allt och alla. Att sådant här händer.

Jag måste också berätta lite kort om den sista föreläsningen jag såg. Det var underbara Tiina Rosenberg som höll i den. Tiina är professor i genusvetenskap här i Lund och är riktigt intelligent och rolig. Jag har velat se och höra henne länge, så det var en efterlängtad stund. Hon pratade mycket om intersektionalitet. Ta chansen att lyssna på henne om ni får den, ni kommer inte att ångra er!

Ikväll ska jag ut med några vänner. Det ska bli kul!

/Hannah

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar