Just nu

Just nu är det sista skolveckan (plus två dagar nästa vecka med examinationer). Jag och min partner in crime har idag suttit och försökt strukturera och skriva om grupparbetet. Detsamma står på schemat imorgon. Mellan passen försöker jag hinna skriva min egen individuella uppsats. Det går sådär om jag ska vara ärlig. På onsdag ska gruppen spela in en film som vi tänker använda som redovisning nästa vecka. 

Jag måste stressa lite med allt skolarbete eftersom Maria kommer på onsdag. Torsdag till och med lördag är det ju Siesta! i Hässleholm. Vi ska titta på bland annat NOFX, Death Cab For Cutie, The Hives och Royal Republic. Det ska bli så kul!

Nu: lite läsning och sedan sömn! Min partner in crime kommer hit vid åttatiden imorgon bitti. Då är det bäst att jag är pigg och alert.

/Hannah

Gårdagens grillkväll

Igår bjöd fina Kristin på grillkväll hemma hos henne (åh, jag vill också ha en rymlig tvåa med stort kök och en uteplats! och en frys...). Kristin bjöd på en massa mat och även vi gäster tog alla med oss något ätbart. Här kommer några bilder från kvällen:

 Johanna var där. 

Kristin, aka. värdinnan.

Mat!

 Johanna och Kristoffer.

Filip och Kristoffer försöker rädda grilloumin jag tog med som gärna fastande i folien.

Frida var grillmästare.

Mat!

Mmm... mat!

Vissa hade picknick på gräsmattan (Frida, Johanna, Amanda och Kristin).

 

De traditionella toabilderna. Vi försöker se arga ut. Karin lyckas inte särskilt väl.

Puss på're!

Hej spegel!

Av någon anledning tittade vi på delar av finalen av Eurovision Song Contest. Då åt vi till exempel upp-och-nervänd cheesecake som var mycket godare än den ser ut på den här bilden.

Bra kväll med bra människor!

/Hannah

Parkhäng och picknick med de fina

Igår kväll efter min sista dag i Eslöv för den här terminen tog jag mitt pick och pack och drog till Pildammsparken i Malmö (så. himla. fin.). Det blev picknick med några av de finaste människorna jag vet. Himlans gott och trevligt!

Pique-nique! Mycket gott! Jag tog med mig rabarberbröd.

 Johanna!

Karin!

Amanda!

Karins mumsiga toscakaka.

Johanna uppfann skrevperspektivet. Jag och mina bröst fick vara med på bilden.

Karin var först med det nya modet: sandaler + raggsockor.

Sedan kom turturduvorna Philip och Zimon.

Apbra kväll! Och ikväll blir det antagligen grillkväll om det inte regnar för mycket. Fint!

/Hannah

Hungerspelsfeber

Just nu läser jag Suzanne Collins bok The Hunger Games. Det är en ungdomsroman som handlar om Katniss Everdeen som i sin systers ställe tävlar i de så kallade Hungerspelen. Det är en tävling där 24 ungdomar filmas  (tänk dokusåpa fast mycket värre) medan de alla slåss mot varandra för att överleva. Vinnaren är helt enkelt den som har överlevt spelen när alla andra är döda. Ganska hemskt, måste man säga. 

Hur som helst läser jag den här boken nu och efter lite drygt halva måste jag säga att jag verkligen gillar den! Den är väldigt spännande, lättläst och bra. Det går helt enkelt väldigt fort att läsa den. Fast inte tillräckligt fort (antagligen handlar det om tidsbrist). Jag är nämligen så himla pepp på att se filmen nu, men först måste jag såklart läsa klart boken! Och när jag har gjort det finns det två böcker till i serien. Fint!

/Hannah

Från dålig hälsa till lite bättre

Ok. Så jag erkänner. Jag har varit kass vad gäller joggingen i två veckor. Veckan innan Kreta (egentligen samma vecka eftersom vi åkte på lördagen) blev det inte av av olika anledningar (tidsbrist, trötthet, migränliknande huvudvärk, sjukt kasst väder etc.). När jag kom till Kreta med både joggingskor, träningskläder och tidtagarur insåg jag ganska snabbt att det inte var särskilt joggingvänligt. Jag ba: "Nope. Ain't gonna happen!" Som tur är (detta kan debatteras) var det väldigt backigt i Platanias så vi gick mycket upp och ner. För att inte nämna sextimmarsvandringen i Samariaravinen!

Idag tog jag mig äntligen i kragen och började på vecka sju i mitt träningsprogram. 30 minuter (20 minuter jogging, 10 minuter rask promenad). Det gick förvånansvärt lätt och bra (kanske tack vare backarna och ravinen på Kreta)! Och då ökade jag trots allt ett par minuter sedan förra träningsveckan! Härligt! Om fem veckor är jag på sista träningsveckan och ska kunna klara 40 minuter jogging per pass. Det känns långt dit, men jag hoppas att jag klarar det. Den som lever får se.

Och här några osmickrande bilder från efter joggingturen:

Jag hade inte klarat mig utan mitt tidtagarur. Det hjälper mig att veta när jag ska gå och när jag ska jogga och, viktigast av allt, när det är dags att sluta.

Jag är inte särskilt snygg efter en joggingtur men jag gillar i alla fall mitt nirvanalinne!

 Sweating like a pig.

Ärligt talat har jag blivit mycket sämre med sötsaker igen. Jag gav mig själv dispens under semestern (en måste ju få äta glass på Kreta!) och har bestämt att jag ska köra en sötsaksdag i veckan istället för en i månaden. Det kanske är dumt, för jag har en tendens att "go wild and crazy" när det kommer till sötsaker. Men när det är varmt känner jag att en får ta en glass då och då. Om det går åt skogen får jag hota mig själv med att gå tillbaka till min gamla regel.

Jag vill verkligen må bättre, ha en bättre kondition och bli starkare. Jag vill orka mer. Jag tror och hoppas att joggingen kommer hjälpa mig med det.

/Hannah

Lille Viggo

I söndags innan jag skulle åka från Ed till Lund fick jag umgås lite med min brorson Viggo. Han är så fin och rolig! Det ska bli kul att umgås mer med honom i sommar och att få vara med på hans ettårskalas.

Det här med att smaka på grejer är visst populärt just nu.

Sötnöt!

/Hannah

Maria Sveland i Lund

Efter dagens praktik i Eslöv var det snart dags att ta sig till Edens hörsal här i Lund och lyssna på samtalet med bästa Maria Sveland som har skrivit Bitterfittan, Att springa och varit redaktör för skilsmässoantologin Happy, Happy. Hittills har jag bara läst den förstnämnda, som jag älskar, men Att springa står i bokhyllan och väntar på att läsas. 

Sveland pratade om feminism och svarade på publikens frågor om olika saker rörande detta. Det var ett intressant och givande samtal och som vanligt när jag läser, ser eller lyssnar på Maria Sveland kände jag att hon är så himla klok, påläst och bra. En sjukt bra förebild. En sjukt bra kväll. Johanna var med och lyssnade. Det var fint att äntligen träffa henne igen, men jag glömde visst att ta en bild på henne! Här kommer i alla fall två dåliga mobilbilder på Maria Sveland:

/Hannah

Hemma

Nu är jag äntligen hemma efter en massa flyg-, bil-, tåg- och bussresor. Hemma väntar en massa skolarbete. Ett par dagar den här kommande veckan (till exempel imorgon) ska jag åka till Eslöv och göra klart mina fältdagar och på så vis avsluta den här terminens praktik. Sedan har jag ett grupparbete som ska skrivas, en redovisning av det arbetet som ska planeras och en individuell uppsats att skriva. Allt på lite för kort tid, men så går det när man åker till Kreta lite sådär impulsaktigt. Det var värt det!

Igår innan vi åkte sade Anna att jag kunde stanna en vecka till på Kreta och bo hos henne. Jag var så himla sugen på att göra det men jag hade för mycket att göra här i Sverige. Tyvärr. Men vem vet? Jag kanske åker dit senare i år om jag hittar en billig resa. Kanske tar jag med mig Johanna så att vi tre kan ha en liten återförening. Anna, Hannah och Johanna. Som boken. Det fick vi alltid höra. 

Jag saknar Anna och jag saknar Kreta men nu måste jag fokusera på de sista skolveckorna och den sista tiden i Lund innan jag åker till sommarjobbet i Ed. Men helst av allt hade jag velat vara här:

Nu en dusch och sedan läggdags (med lite sällskap av The Hunger Games). Imorgon ska jag upp innan halv sju, hujedamig! 

/Hannah

Samariaravinen

Redan innan vi åkte hit bestämde mamma och jag att vi skulle vandra genom Europas längsta ravin, Samariaravinen, som är 16 kilometer lång. Alltså drygt en och en halv mil! I hemsk, stenig terräng. Vi visste inte riktigt vad som väntade. 

De första fyra kilometerna var trappor. Här är början av vandringsleden.

Vid började vid halv nio-tiden på morgonen när det var ganska kallt.

Vi såg mycket fin natur.

Världens äckligaste toalett som jag helst vill förtränga.

Nödutgång. Som tur är behövde vi inte använda den.

Många gånger behövde man ta sig över vattnet och då fick man hoppa på stenar. Det var lite obehagligt när stenarna var blöta och hala eller när de inte låg still när man gick på dem.

På något ställe fanns riktiga broar. Här är mamma på väg över.

Här har vi kommit halvvägs och tar en fika. Jag tyckte att det kändes jobbigt att det var lika mycket kvar!

Skylten man inte vill se...

Dessa stenar var kanske det jobbigaste underlaget att gå på.

Ravinen!

Dessa var väldigt obehagliga att gå över. Det var ganska stora hål mellan vissa brädor och en ville definitivt inte ramla ner i vattnet. 

Här fick en nästan hålla i sig i bergsväggen, vilket kanske inte var det lättaste.

På det smalaste stället var det bara 3,5 meter mellan bergsväggarna.

Mamma gör tummen upp när vi äntligen är klara.

För att komma hem igen fick en åka båt. Det här var en tidigare båt som på grund av blåsten och vågorna fick lägga till vid stranden. Vi hoppades att vår båt skulle kunna åka.

Efter vandringen och innan båten skulle gå låg vi och vilade på stranden. Så himla skönt efter drygt 1,5 mil i jobbig terräng.

Jag kände att jag förtjänade glass. Gott!

Mamma kände också att hon förtjänade glass.

Lite så såg det ut när vi gick de där långa kilometerna. Vi insåg att en kilometer i sådan terräng inte kan jämföras med att gå på vanlig plan mark. Det var mycket jobbigare. Men det känns häftigt att vi har gjort det och att vi klarade det.

Idag, två dagar efter vandringen, har jag fortfarande världens träningsvärk. Särskilt i vaderna och i framsida lår. Både igår och idag har det varit väldigt svårt att resa sig upp, sätta sig ner och gå i trappor. Det går inte ens att förklara hur ont det gör. Jag hoppas att träningsvärken är bättre imorgon när vi ska flyga!

/Hannah