Nej, hörrni. Nu ska jag och hela örebrofamiljen snart åka till EnDsville. Imorgon är det Valborg, edsmarknad och farmors 70-årsdag- och kalas. En massa grejer, helt enkelt. Jag och flera syskon ska bo i mammas hus.
Ja, jag vet. Jag är en tönt. Men det är bara så fint! Jag blir nästan tårögd. Kurt och Blaine alltså! Finaste kärleksparet någonsin. Ja, jag vet. Jag är en tönt. Proud to be one!
Andas in. Andas ut. Ingen panik nu! Alltså. Jag dör. Ja, det gör jag nog. NOFX och No Use For A Name kommer till Malmöfestivaleni augusti! Men läste ni!? NOFX, mitt favoritband, och underbara NUFAN! Jag har visserligen sett båda innan, men det gör ju bara saken värre. Jag vet hur sjukt bra de är live. Man kommer alltså kunna se dem gratis i sommar. Gratis!
Det enda problemet är att jag kommer vara i Ed och jobba. Jag har inte fått mitt schema än, det ligger hemma hos mamma som just nu är i Spanien. Så jag kan inte kolla om jag är ledig eller inte. Men jag hoppas verkligen det. Annars får jag fixa det på något sätt. Jag jobbar när som helst annars, men inte när NOFX spelar! Jag måste dit, så är det bara.
Äntligen går det lite lättare med uppsatsen. Jag är så gott som klar med den tråkiga teoridelen, i alla fall för tillfället, och har nu börjat med den mycket roligare analysdelen där jag analyserar mina tre böcker. Kul!
Det är lätt att förstå skillnaden om jag ger er det här exemplet: förut skrev jag en halv till en sida om dagen, nu har jag skrivit en och en tredjedels sida på en dryg timme. Precis så ska det vara! Jag kanske hinner klart trots allt?
Jag skulle precis ringa polisens tipstelefon, men det blev inte av. Någon jävel hade lämnat sin stackars hund i en bil här utanför i flera timmar. Det är visserligen inte lika varmt som igår och ett fönster var lite nedvevat, men hunden kan ju inte sitta där i flera timmar! Jag hörde för flera timmar sedan att en hund skällde en massa, men trodde att den bara stod ute någonstans, kanske med sin ägare. För en stund sedan såg jag att den faktiskt var inlåst i en bil. Då insåg jag att stackaren hade varit där riktigt länge.
Jag var ute flera gånger och kollade upp vem som ägde bilen och skulle som sagt ringa polisen, men när jag kollade ut genom fönstret igen var bilen borta. Och hunden hade äntligen fått kissa en massa på gatan. Jag blir så arg! Hur kan man göra såhär?! Antagligen var människan på någon konsert eller något, eftersom min familj bor väldigt centralt och nära alla konserthus och så.
"Nanna! Gegga!" - lillebror Fredrik, snart 1,5 år. Detta betyder alltså: Hannah! Smörgås!
För övrigt har jag kommit på en ny diet. Den heter fredrikdieten. När man sitter och äter ger man helt enkelt ungefär hälften av sin mat till Fredrik som mer än gärna äter upp den. Supersmart!
Jag tog verkligen med mig fel kläder. Jag ska vara hemifrån i sammanlagt tre veckor, det är 20 grader i skuggan och här sitter jag med två par jeans, koftor och annat onödigt. Plus ett par leggings som gick sönder häromdagen. Som vanligt.
Jag har precis insett att jag förutom att ha missat en konstrunda och fest också kommer missa två födelsedagsfester (och Lunds valborgsfirande som ju är lite speciellt). Är det inte märkligt att allt måste äga rum samtidigt? Det är så trist att man alltid måste missa en massa saker. Väljer man något får man välja bort något annat. Att äta kakan och ha den kvar kommer inte på fråga.
Ja, den här vet ni ju. Det är ovan nämnda grader och jag sitter inne och ugglar med min uppsats som är motvillig till att skrivas. Att skriva uppsats på våren suger verkligen. Tacka vet jag hösten!
Sådär. Nu har jag fått det ur mitt system. Man får tänka så.
I förrigår var jag och lillasyster på bio och såg Water for Elephants med Reese Witherspoon, Robert Pattinson och Christoph Waltz i huvudrollerna. Jag var lite skeptisk innan filmen började eftersom jag har varit föga imponerad av Pattinsons skådespeleri hittills. Otroligt nog var han inte extremt dålig, utan helt ok (observera att ok inte betyder fantastisk). Waltz var som väntat mycket bra på att spela obehaglig och Witherspoon spelade bra.
Det var en fin och ganska sorglig historia och både jag och Felicia hade svårt att hålla tårarna borta när det plötsligt handlade om djurplågeri. Så hemskt. Djurplågeri är trots allt något av det värsta jag vet. Det är definitivt en gråtfilm om man håller med mig om det.
Jag tycker att filmen är värd att se för att man blir så berörd av den. Den var absolut över förväntan.
Vi hade en så himla bra åskafton igår. Nej, jag menar påskafton. Tangenterna hänger visst inte med. Det åskade alltså inte. Däremot sken solen så starkt att jag och Anna var tvungna att ta en promenad.
Vi åt god påskmiddag, glass och överdrivet mycket godis (jag kände mig fortfarande mätt när jag vaknade imorse). Vi spelade Uno, Smartass och kort hela kvällen och skrattade och hade det bra. Precis sådär som det ska vara.
En finfin påskafton, med andra ord.
Och nu måste jag skriva uppsats, trots att jag bara vill gå ut i solen. Damn.
Jag och lillasyster Felicia ska gå på bio ikväll. Water for Elephants. Kanske bra, kanske dålig, vad vet vi? Hur som helst har i alla fall den eminente skådisen Christoph Waltz en ganska stor roll i den, så det kan ju inte bli helt kasst (eller?).
För övrigt dör jag lite när jag hör den här låten och den här rösten. Åh!
Det var alles. Eller, nej förresten. Jag saknar fortfarande alla vänner. Särskilt när det är så fint väder och jag läser om allt ni gör. Åh!
Idag fyller lillebror Sebastian 17. Galet! Jag gick iväg och köpte två par solbrillor som han önskade sig och en fin hatt. Han blev nöjd.
Istället för att skriva en massa på min uppsats gick jag och handlade en massa billiga och fina kläder på H&M. Detta faktum och solskenet idag gör mig glad. Fast jag har faktiskt skrivit en sida uppsats idag. Imorgon ska jag se till att komma igång på riktigt. Jag fick helt enkelt dispens idag. Yes.
Annars har jag inte så mycket att skriva. Lillebror Fredrik är söt och prinsesstårtan var god. Ungefär så. Jag förstår inte riktigt vart dagarna tar vägen. Jag gör inte så mycket, men jag har inte tråkigt heller, så jag förstår verkligen inte vart tiden tar vägen. Märkligt.
För övrigt saknar jag vännerna i Lund/Malmö (och alla andra vänner som är utspridda överallt, men det är ju en kronisk känsla). Men det vet ni väl?
Jag glömde skriva att pappa hade fixat min dator när jag vaknade imorse. Så himla bra! Det var en del som behövde bytas ut. Nu funkar datorn som den ska igen och därmed funkar en av två datorer (mycket bättre än noll av två!).
Nu ska jag ögna igenom min thesis proposal och sedan skicka den. Det tog tusen år (mild överdrift) att skriva källförteckning. En massa böcker och artiklar. Det här bli nog fint som snus.
För tillfället (när jag inte har ångest på grund av magisteruppsatsen) försöker jag skriva en liten novell. Anledningen är en ganska rolig anekdot. För några veckor sedan undrade min mormor om jag inte kunde skriva en novell till en antologi skriven av dalslänningar. Tydligen är min gamla lågstadielärare med och sätter ihop den. Nu till det roliga. Hon hade frågat min mormor "om inte Hannah kan skriva något? Hon skrev ju så bra historier när hon var liten." Kan ni tänka er! Min gamla lågstadiefröken kommer ihåg att jag hade fantasi och skrev bra när jag var typ åtta bast! Så himla märkligt, men roligt. Så nu ska jag förhoppningsvis få bidra med en egen novell.
Till problemet. Jag är bra på att komma på saker att skriva om. Jag får "världens bästa" idéer. Det svåra är alltid att genomföra och, ännu viktigare, avsluta dem. När jag var yngre fick jag ofta "världens bästa bokidéer" (enligt mig själv) och var helt pepp och började skriva. Men jag blev aldrig klar. Efter ett tag var det inte så kul längre och den där idén som verkade så bra i början visade sig vara lite halvkass trots allt.
Jag hoppas att jag kan lyckas med den här novellen. Jag tror att jag kommer skriva ett par och skicka in och hoppas att de tycker att en är tillräckligt bra. Jag har börjat på en novell som heter Den mystiske pianisten och på en som heter Pojken som ville vara påskkärring (som jag nämnde häromdagen). Men jag vet inte om de är bra överhuvudtaget. Och de är långtifrån klara. Som tur är kan jag i alla fall bli klar med noveller, även om så inte är fallet med böcker. Kortare berättelser går bra, men jag får lite prestationsångest och tycker att allt jag skriver är dåligt. Säg till om ni har några tips!
Gissa vart jag ska? (nu blev det ganska enkelt tack vare rubriken) Jag, storasyster och Maria ska åka till Spanien en vecka i början av juni. Så himla kul!
Då kanske ni tänker "men du är ju typ fattigast i världen?". Och, ja, det stämmer ju nästan. Som tur är har vår moster en lägenhet i Spanien och vi har hittat superbilliga flygbiljetter (400 NOK t/r). Med andra ord får jag lite semester i år. Och så får jag åka till Spanien för första gången. Lätt att jag ska försöka prata spanska! ¡Sí!
Nu är jag äntligen i Örebro hos fadern och resten av örebrofamiljen. Självklart hamnade jag i samma vagn som Sveriges grinigaste unge på tåget och batteriet i iPoden dog (i-landsproblem? svar ja), så nu känner jag mig helt slut.
Vati (pappa för de som inte är bekanta med tyskt talspråk) har redan börjat undersöka min döda dator (himlans många saker som är döda i mitt liv just nu! jag ska dock inte avslöja exakt hur många). Han är fin, min Vati.
På tåget började jag skriva en novell om en pojke som hemskt gärna ville klä ut sig till påskkärring, trots att de andra killarna tyckte att det var löjligt. Jag lyssnade dessutom på Say Anything, Death Cab For Cutie och Plain White T's (ja, tills min fristad dog, vill säga). Så nu vet ni vad jag har gjort idag.
Gute Nacht! (lika bra att vara konsekvent med tyskanvändandet)
Vad trött jag blir! Nu funkar inte strömsladden till laptopen så nu har jag ingen fungerande dator. Väldigt olägligt eftersom jag har lovat att transkribera en massa i helgen och jag skulle dessutom skriva klart och skicka in min thesis proposal imorgon. Men på ett sätt är det lägligt eftersom jag åker till Pennybridge på måndag. Då kan pappa hjälpa mig att fixa datorn.
Nu dör datorn när som helst, så jag måste sluta. Vänta er inga inlägg förrän tidigast måndag kväll.
Vilken fin helg det kommer bli! Ikväll ska jag till Ashleys korridorfest i grannområdet och träffa henne och lite fler kursare. Imorgon ska jag träffa och fika med fina Zandra som jag pluggade med på gymnasiet. Och på kvällen ska jag på Lisas födelsedagsfest. På söndag har jag blivit bjuden av en kursare till någon sorts afternoon drinking på ett tak. Vi får se om jag orkar med det efter de två andra festerna. Hur som helst kommer det bli en himla bra helg, det känner jag på mig!
Idag är jag nöjd med mig själv. För en gångs skull. Efter att ha haft en massa dåliga veckor, ja till och med månader, känner jag att det börjar vända. Jag kom upp innan tio imorse (tack Maria!) och har hållit igång sedan dess. Efter frukosten satte jag direkt igång med trankriptionen som blev klar några timmar senare. Efter lunch och kontrollyssning av transkription åkte jag till stan och handlade en födelsedagspresent till Lisa. Sedan bar det av till skolan och biblioteket där jag lånade runt tio uppsatsböcker (tungt!). När jag kom hem var det snart dags för middag. Sedan var det dags för en kilometers simning med Johanna klockan sju. Och nu är jag hemma och känner att jag för en gångs skull förtjänar att ta kväll. Resten av kvällen ska jag kolla på tv-serier och läsa min barnboksklassiker. Oh, joy!
Dessutom är det inte kaos i lägenheten. Inget diskberg och jag skulle faktiskt kunna låta folk komma in här och då måste det vara ganska städat. Och tvätten fixade jag igår. Jag blev också extra glad när det var så fint väder i eftermiddags. Med andra ord har jag haft en riktigt aktiv, regelbunden och "normal" dag. Precis som det ska vara. Så himla skönt.
Jag var bara tvungen att skriva hur nöjd jag är idag!
Att ha fett hår som inte ska tvättas förrän efter simningen ikväll (att tvätta håret två gånger samma dag är så urbota dumt av flera anledningar. ungefär som när min franska värdsyster duschade och tvättade håret på morgonen för att därefter springa ut och jogga. och sedan duscha igen). Och så måste jag ner till skolan och låna uppsatsböcker. Man kan breda mackor med mitt hår. Det blir kul att visa upp det. Verkligen.
Jag börjar känna av en viss åldersångest. Plötsligt ska varenda människa ha barn (till och med min lillebror!) eller så har de redan fått en unge eller hundra (mild överdrift). Och i lördags klagade Annas pappa på oss ungdomar som inte hade hittat någon när vi var så gamla som 25. Gulp. Samtidigt är jag hellre ensam än ihop med någon för att det är "praktiskt". Tyvärr kan jag inte bli en catlady eftersom jag är allergisk mot katter. Vad återstår då?!
Igår hade vi bokcirkel hos Karin i Malmö. Finfint med ost, kex, vindruvor, vin och lite choklad! (och ytterst lite snack om boken)
Jag har fortfarande problem med sömnen. Det tar extremt lång tid att somna nästan varje natt och jag sover hur länge som helst (mild överdrift, igen).
Det enda jag vill ha just nu är lite bättre rutiner/regelbundenhet och lite vardagsmagi. Det är väl inte för mycket begärt?
Vissa dagar gör jag verkligen inget vettigt. Jag måste sluta med det.
I lördags tog jag bussar och tåg till Bjärnum som ligger utanför Hässleholm. Finaste Anna hade fyllt 25 och det skulle firas med en hejdundrande maskerad i en stor lokal. Först blev jag hämtad av Lena och så åkte vi hem till henne för att fixa vår utklädnad.
Jag som svartvit Mimmi Pigg. Vad tycks?
Lena var ett får/en varulv/en grottmänniska/vad man vill.
Jag passar ganska bra i svart nos.
Väl på maskeraden möttes vi av födelsedagsbarnet Anna herself som serverade välkomstdrinkar. Hon var söt som docka.
Lena igen och Marie som var utklädd till jordgubbe.
Här står Charlie Chaplin (Linn) och Bette Davis (Elin) med en oscarsstatyett (Emely).
Isabell och hennes pojkvän körde på aktuella nyheter: Khadaffi och en japansk kärnkraftsarbetare.
Malin och Eric var fina som Findus och Pettson.
Haha, om ni har sett Little Britain vet ni vilka John och Anna är utklädda till.
Fan. Jag som har varit så glad hela dagen och ville dela med mig av min glädje till er. Och så ser jag nu på kvällen att någon har lämnat en anonym (såklart!) kommentar i en gammal blogg. Jag kallas för hora och jag blir ombedd att "ta självmord" (är det inte märkligt att nästan alla anonyma fegisar är sämst i världen på svenska?). Det handlade om min dåvarande diet som tydligen inte föll i smaken. Jag förstår seriöst inte hur man kan bli så uppretad över en sådan sak. Jag förstår inte heller varför man vill spendera (slösa!) tid på att skriva taskiga kommentarer till folk man inte känner (eller så kanske man visst känner dem, vilket gör en till en ännu sämre människa. stå för vad du tycker eller håll käften). Nej, jag fattar inte. Man måste vara en väldigt patetisk och elak människa om man tycker att det är ok att lämna elaka kommentarer. Jag skulle aldrig komma på tanken.
Jaja. Trots att jag inte är på humör längre får jag väl skriva lite kort om det jag hade tänkt skriva mer om.
Igår var jag på en finfin maskerad i Bjärnum. Jag var utklädd till en svartvit Mimmi Pigg och det får ni förhoppningsvis se kort på imorgon.
Idag kom fina farfar och hans bror Johan på en fika. De var så himla snälla och fixade mitt labila bord. Dessutom hjälpte de mig med att sätta upp mina tre tavlor, så nu känns det som en helt ny lägenhet. Jag är så himla glad och tacksam! Men det tror jag att de vet.
Mer imorgon. Nu ska jag sova bort den dåliga energin.
Den här låten får mig verkligen att tänka på min barndom. Antagligen för att det är pappas favoritband och för att han spelade deras (lp-)skivor väldigt ofta. Blir du glad när du läser det här, papi?
Igår hade vi en rätt så impulsiv spelkväll här hemma hos mig. Maria var såklart här och Erica, Vickie och Lisa kom också hit. Jag, Maria och Lisa spelade tillsammans och vann mot Erica och Vickie (höhö!).
Den enda låt jag kan komma på som får mig att känna mig skyldig är en låt jag själv har skrivit till och om en vän. Den heter I'm Sorry och handlar inte helt otippat om att jag har varit en dålig vän och att jag ångrar det. Någon gång kanske ni får höra den.
Det finns så många låtar jag vill kunna spela. Kanske främst klassiska stycken, eftersom jag är så trög när det kommer till att spela efter noter. Jag skulle jättegärna vilja kunna spela Mozarts Rondo Alla Turca. Så fin!
Lägenheten är städad och fin och strax ska jag åka och möta upp Maria vid stationen. Det ska bli så kul att ha henne här den här veckan! Vi får bara hoppas på lite bättre väder.
Eftersom jag spelar både piano och gitarr (och ukulele, heh!) kan jag spela en hel del låtar, särskilt med ackorden framför mig. Den här låten kommer jag alltid tillbaka till. Jag spelar den både på piano och gitarr och jag sjunger, såklart.
(här hade jag egentligen tänkt lägga upp när jag sjunger och spelar något själv, men datorn hänger sig så fort jag öppnar videoklippen. jag har varken tid eller ork att fixa med det)
Nu ska jag städa och förbereda inför Marias ankomst ikväll. I can't wait!
Fan, fan, fan! För en dryg halvtimme sedan skulle jag vara på det där mötet med min handledare. Och jag vaknade för fem minuter sedan. Jag försov mig. Antagligen för att jag konstigt nog inte lyckades somna förrän vid sex imorse. Det är seriöst något fel på mig.
Nu fick jag alltså ringa min handledare och förklara varför jag inte kom. Så pinsamt!
Idag har det varit en bra dag. För det första kom jag upp i en ok tid eftersom jag skulle gymma med Erica imorse. När klockan var elva hade jag alltså redan varit och tränat. Sedan har jag läst en massa i min bok, men jag har fortfarande inte läst ut den. Bara drygt 100 sidor kvar.
Nu på kvällen åkte jag till Malmö för att gå på bio med Karin. Vi såg Never Let Me Go som är en filmatisering av Kazuo Ishiguros roman med samma namn. Vi läste boken på engelskan för något år sedan, så det var kul att få se filmversionen. Jag tyckte att den var bra. Fin och tragisk. Jag hade nästan glömt bort att det är en gråthistoria. Men ni borde se den om ni gillar bra drama (fast helst ska ni förstås läsa den först, allt kom såklart inte med i filmen). Om ni ska se filmen skulle jag avråda er ifrån att se trailern eftersom den avslöjar för mycket. It's up to you.
Imorgon ska jag upp tidigt för att träffa min handledare och diskutera min magisteruppsats. Nu är det verkligen dags att komma igång. Jag vet redan att jag kommer skriva om Frances Hodgson Burnetts tre barnböcker (The Secret Garden, Little Lord Fauntleroy och A Little Princess), men jag har inte helt bestämt vad jag ska fokusera på, vilket min handledare ska hjälpa mig att klura ut imorgon.
Imorgon kväll kommer bästa Maria hit! Det ska bli så kul! Hon stannar till på lördag. Vi har inte riktigt bestämt vad vi ska göra, men jag gissar att vi kommer se en del avsnitt av Criminal Minds, ehe (nerds!). Vi får försöka göra något vettigt också.
På lördag ska jag på födelsedagsmaskerad ute på landet (säg till om ni har bra förslag på utklädnad, jag kommer inte på något bra!) och på söndag kommer finaste farfar och hälsar på ända från Dalsland. Som ni märker har jag fullt upp hela veckan, men det är kul.
För tillfället blir det inte så många blogginlägg. Jag har för mycket att göra. För många måsten. Och för lite energi för att utföra allt. Det är lätt att bloggen också blir ett måste, så jag kommer skriva inlägg när jag har tid och lust (och säkert när jag borde fokusera på annat).
Jag ville bara säga det. Så att ni vet varför jag skriver så lite.
Nu hade jag ju aldrig tänkt gifta mig, men om det plötsligt kommer en Prince Charming och sweeps me off my feet (as if!) så kanske jag borde vara beredd. Jag kanske plötsligt blir troende och känner att jag måste gifta mig i kyrkan till råga på allt. Det brukar ändå vara bra akustik i kyrkor. Fast jag vill inte spela den här låten. Jag vill sjunga den.
Moulin Rouge är för övrigt en himla fin film. Come to think of it... kan inte Ewan McGregor sweep me off my feet? Det är bara ett förslag. Jag har fler på lager.
Lördag! Lördagar är bra dagar i min värld. Efter en vecka med så kallad "bra" mat, gröt till frukost och inga sötsaker får jag äta lite vad jag vill, men jag försöker hålla det på en mer normal nivå (vad nu det betyder). Det passar bra att jag ska på födelsedagsfest hos Joan i Kristianstad ikväll. Tårta, liksom! Det känns ok att käka lite tårta på fest. Det som inte känns ok är att köpa hem en hel tårta till sig själv och käka upp när ingen ser (jag tror inte att jag någonsin har gjort det, men ni förstår vad jag menar. det här med att sitta och vräka i sig saker när ingen ser istället för att äta någon sötsak tillsammans med andra). Jag vill gå ifrån att vräka i sig för sakens skull till att verkligen njuta.
Enligt min våg har jag gått ner drygt 2 (!) kilo sedan i måndags morgon. Det är nog inte riktigt sant med tanke på allt jag åt i söndags som säkerligen skvalpade runt i magen i måndags. Men ändå. Det visar att det går åt rätt håll och jag kan utan dåligt samvete äta lite sötsaker idag. Fint!
Har ni någonsin problem med att ni äter för mycket sötsaker? Jag försöker att hålla det till en dag i veckan nu. Då kan man faktiskt hålla ut, för det är verkligen inte ett långt uppehåll.
Det här är en av många låtar jag lyssnar på när jag är ledsen. Death Cab For Cuties I Will Follow You into the Dark. Jag tycker också att videon är himla fin. Tyvärr kunde jag inte bädda in videon med bäst kvalitet, så det fick bli den här istället. Fint ändå, tycker jag.
Glad tönt!
Jag som svartvit Mimmi Pigg. Vad tycks?
Lena var ett får/en varulv/en grottmänniska/vad man vill.
Jag passar ganska bra i svart nos.
Väl på maskeraden möttes vi av födelsedagsbarnet Anna herself som serverade välkomstdrinkar. Hon var söt som docka.
Lena igen och Marie som var utklädd till jordgubbe.
Här står Charlie Chaplin (Linn) och Bette Davis (Elin) med en oscarsstatyett (Emely).
Isabell och hennes pojkvän körde på aktuella nyheter: Khadaffi och en japansk kärnkraftsarbetare.
Malin och Eric var fina som Findus och Pettson.
Haha, om ni har sett Little Britain vet ni vilka John och Anna är utklädda till.
Det var full fart på dansgolvet.
Erica och Vickie.
Maria och Lisa.
Jag gissar att de klurar på en fråga här.
Maria dricker och Lisa skräms.
Spel och snacks.
