...men tanken var god!

Vilken dag det skulle bli! Jag skulle gå tidigt till skolan och få gjort en massa översättningar och annat. Efter tvåtimmarsseminariet (eller var det en föreläsning? jag är osäker) skulle jag sitta kvar på skolan i flera timmar och skriva den första delen av min kandidatuppsats (delen som kommer efter inledningen alltså). Efter allt slit och flit skulle jag gå och träna för att känna mig riktigt duktig igen (det var ju ett tag sedan sist!). Och visst. Det funkade. I alla fall till och med seminariet. Efter det ville min kropp och själ gå i ide av någon anledning. Jag höll på att somna efter att "skoldagen" var slut. Inte ett ord har jag skrivit på kandidatuppsatsen, det får bli på fredag och i helgen. Blablabla.

Vissa dagar måste väl bli såhär antar jag. Man har världens planer och det slutar med att kroppfanskapet säger "tack, men nej tack! du lät mig inte sova tillräckligt inatt så nu jävlar tänker jag inte röra ett finger! hör du det!? hör du!?". Yes. Jag har för vana att diskutera livligt med min kropp. Min psykolog säger att det är helt normalt. Helt normalt.

För övrigt känns det märkligt att inte ha några planer inför helgen eftersom det har varit fullt sjå i flera veckor nu. Förslag?

Jag känner att jag inte får fram så mycket vettigt, så nu ska jag nog gå och kolla på ett par avsnitt till av The Big Bang Theory. Älskar't. (förresten. glöm inte att rösta om min hårfärg!)

/Hannah