tisdag 10 november 2009

Hoppas, hoppas, hoppas

Jag gråter. Trots att jag inte känner henne, bara hennes nära och kära. Jag hoppas verkligen att hon vaknar. För allas skull. Jag kan inte ens tänka mig in i situationen. Det är bara så hemskt.

/Hannah

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar