Jag fick en kommentar

Eftersom min svarskommentar höll på att bli way too long skriver jag ett inlägg om det istället.

dcakesson sa: Enligt min läkare finns det inget som heter sockerberoende. Länkar till artikeln han skrev om det: http://www.diabetes.se/Templates/Extension____3293.aspx

Svar: Nej, han kallar det tydligen "beteenderubbning". Han kallar det något annat helt enkelt och erkänner samtidigt att det engelska ordet "addiction" även fungerar för sockerberoende (förlåt, sockerbeteenderubbning!), medan det svenska ordet "sockerberoende" tydligen är helt missvisande. Detta betyder dock inte att det inte existerar. Han har uppenbarligen aldrig haft en sådan här "beteenderubbning", för det jag känner ÄR ett beroende. Om jag äter godis två dagar i rad skriker kroppen efter det den tredje dagen också. Håller jag mig till en gång i veckan brukar det fungera utan problem. Det är liksom inte så att jag är "lite sugen". Jag närapå MÅSTE gå och handla något sött när jag känner det där hemska suget. Godis är det enda jag skulle köpa trots att jag egentligen inte har pengar. Det finns inget som kan få mig att göra så dumma saker som mitt sockersug, sockerberoende, sockerbeteenderubbning, eller vad du nu vill kalla det. Jag skulle ju aldrig gå och köpa en veckotidning om jag bara hade 50 kronor kvar i plånboken. Godis? Jodå. Om jag är sådär äckligt sugen och har en "dålig period".

Jag vet inte om det handlar om blodsockerfall efter maten, allmän trötthet eller genetiska faktorer. Jag bara vet att det inte bara handlar om mig, vilket kan låta väldigt hej-jag-skyller-ifrån-mig-allt-på-mitt-beroende. Men det gör jag inte. Jag vet att det till stor del är mitt eget fel. Jag vet att jag måste stå emot de där första dagarna, eller till och med en hel vecka, för att "avvänja" mig från sockret. Jo, ni läste rätt. Avvänja mig. För det är det jag måste göra varje gång. Likt vilken annan missbrukare som helst. Sedan kan man tycka att socker inte är lika farligt som allt det andra, även om det kan leda till fruktansvärda konsekvenser det också.

Jag tycker att det jag har är ett beroende och inget annat. Jag vet att jag kan vänja mig av vid det om jag verkligen bestämmer mig för det. Problemet är att någon kommer bjuda mig på kakor eller godis någon gång och då faller jag dit igen. Jag har svårt att tro på någon ordmärkande läkare som antagligen aldrig har känt ett så starkt sug efter socker. Han får kalla det vad han vill, men jag vet att det är ett beroende, om än möjligtvis mindre skadligt än många andra missbruk.

Sådär. Nu måste jag verkligen komma igång med pluggandet!

/Hannah