Jag har precis varit på gymmet. Ja, jag vet. Det är sent. Men de har öppet till tio och jag hann inte jogga ute innan det blev mörkt. Då tänkte jag att jag skulle prova att jogga på ett av gymmets alla löpband. Det kan ju inte vara så jobbigt, det är ju plan mark! Inga backar eller så om en inte ställer in det.
Resultat? Jag hatade det! Det kändes skitjobbigt. Antagligen blev jag psykad av att jag hela tiden såg hur snabbt (läs: sakta) tiden gick och hur långt (läs: kort) jag hade sprungit. Tiden gick så sakta! Jag trodde att jag skulle dö av tristess och då hade jag ändå musik i öronen. Dessutom kändes det jobbigare att jogga på ett löpband än ute i naturen. Det kan delvis bero på att mina inneskor är sämre än mina uteskor. Kanske kändes det också extra jobbigt för att jag är väldigt trött för tillfället eftersom jag har haft svårt att somna i över en veckas tid (trots att jag var jättetrött igår och försökte somna innan elva var jag fortfarande vaken vid halv fyra imorse!).
Hur som helst joggade jag bara 2,5 km ikväll. De sista 500 meterna sprang jag väldigt fort, mest för att få slut på eländet. Med andra ord joggade jag bara hälften så mycket som jag brukar. Just nu känns det inte som om jag någonsin vill jogga på löpband igen. Trots detta kanske jag måste prova det igen senare i höst och vinter eftersom jag inte gärna joggar när det är mörkt ute. Den dagen, den sorgen!
Nu: dusch!
/Hannah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar