Jag är en tönt

Fan. Vad trött jag blir på mig själv. Jag måste sluta obsessa och jag måste bli av med duktig flicka-syndromet (men jag vill vara en duktig flicka! jag är en duktig flicka! jag vet att jag kan bättre! skriker en röst inom mig). Ett litet jävla G i en aptråkig teori- och metodkurs som jag inte ens orkade läsa hälften av texterna i. Vad är det som är så hemskt? (men jag får alltid VG! och det är hemskt att se ett G bland alla VG i Ladok! skriker rösten) Och plötsligt ifrågasätter jag hela min intelligens, min studieteknik och till och med mina val av studier. Trots att jag vet att det egentligen handlar om att jag hade läst för lite och inte följt instruktionerna till punkt och pricka (vem vill skriva om teori och metod när man kan skriva om Jane Eyre!?). Men jag ifrågasätter nästan att min fot ens nuddar lundensisk mark. För om man får G förtjänar man inte att läsa ett masterprogram på Lunds universitet. Eller gör man det? (det är klart man gör, var inte löjlig! dundrar en annan röst) Men känslorna kommer alltid före logiken.

Och jag inser att detta inlägg lätt skulle kunna tolkas som det det är, nämligen en patetisk text skriven av en smått psykotisk och mycket neurotisk duktig flicka som är så västerländskt bortskämd att hon skäms (tänk på barnen i Afrika! säger den där andra mer logiska rösten. i vissa länder blir de glada om de faktiskt får gå i skolan, hur bra eller dåligt det än går!).

Men känslorna kommer alltid före logiken.

Detta var väl pricken över i. Det känns som om det mesta går dåligt just nu. Planen för att glömma och muntra upp mig idag kommer se ut såhär:

• spela och sjunga lite
• käka (dock inget sött, men middag i alla fall)
  
• åka till Malmö med bra människor och se Scott Pilgrim vs. the World på bio (gratis, dessutom!)

Och, ja. Innan jag avslutar. Jag fattar att ni tycker att jag är löjlig. Jag fattar det.

/Hannah