Dag 3: Mina föräldrar

Åh, var börjar man?

Mamma Lena. Pappa Micke. Skilda. Jag har ytterst få minnen från tiden innan skilsmässan eftersom jag var så liten.

Mamma. Fina mamma. Jag är lik henne på så många sätt. Hon är sådär hemskt ambitiös och vill vara bäst på allt, vilket jag utan tvekan har tagit efter. Hon skriver jättebra och jag hoppas att jag är i närheten av hennes begåvning. När jag var yngre undrade jag ibland vad jag hade tagit mig till om jag inte hade haft en sådan duktig och smart mamma. Jag skötte oftast läxorna själv. Det gick snabbast så. Men jag rådfrågade mamma precis hela tiden. Och utan de svaren vet jag som sagt inte vad jag hade gjort.

Mamma har en så fin människosyn. Hon kan till och med se ett människovärde i Hitler, utan att för den sakens skull rättfärdiga allt det hemska han gjorde. Vi har diskuterat orättvisor och bemötande tusentals gånger. Jag försöker ta efter hennes människosyn och förståelse för andra människor.

Jag kan inte tänka mig ett liv utan min mamma. Hon har alltid varit en klippa och jag vet att hon alltid hjälper mig om hon kan.

Bästa pappa. Jag vet ingen som är så rolig och rapp i käften (lillasyster är kanske på väg åt det hållet, i och för sig). Jag har utan tvekan fått mitt språköra från honom. Jag försöker inbilla mig att jag kan vara riktigt rolig, men jag kommer aldrig vara sådär rolig och snabbtänkt. Som tur är har jag i alla fall fått musikaliteten och musikintresset från pappa. Vilket trist liv jag hade haft annars!

Jag älskar att åka till pappa och resten av familjen i Örebro. Där är det alltid fest. Man äter gott, skrattar och kollar på film. Pappa är himla duktig på att laga mat och på att baka. Trots att jag har "specialmat" eftersom jag är vegetarian vägrar han låta mig stå vid spisen. Det är liksom hans plats.

Pappa är generös och hjälper alla hela tiden. Ofta med datorgrejer. Han hade nog blivit rik om han hade tagit en avgift för alla gånger han hjälpt folk med deras problem. Dessutom är han väldigt social och alla gillar honom (om inte så är de nog avundsjuka). Jag önskar att jag vore lika social och oblyg.

Ibland kan jag se tillbaka på min barndom och önska att jag hade fått umgås mer med pappa. Men det är ju så det blir när man är skilsmässobarn och den ena föräldern bor långt bort. Jag är hur som helst glad för relationen vi har idag och vet att jag alltid är välkommen.

Kära föräldrar, vad hade jag varit utan er? Tack för att ni finns!

/Hannah