Dag 1: Vem är Hannah?

Hannah Karolina D-någonting. Det är jag det. Jag är 24 och fyller 25 i januari. Då tänker jag vara i Paris och fira min födelsedag. För jag älskar Frankrike, franska och Paris. Och jag kan inte tänka mig något bättre ställe att fira sin födelsedag på.

Jag växte upp i Ed i Dalsland. Jag brukar kalla Ed för EnDsville. Mest för att det är roligt och för att det får mig att tänka på skojiga The Grim Adventures with Billy & Mandy. Jag har en massa syskon (7) lite här och var. Hel, halv och plast.

Hannah och Maxs arm.

Jag har flera stora passioner. Musik, litteratur och språk. Jag sjunger och spelar gitarr och piano. Jag skriver låtar och hoppas att jag en dag ska kunna leva på musiken, även om det bara är en önskedröm. Jag älskar att läsa böcker och då särskilt Harry Potter och engelska klassiker. Därför läser jag ett masterprogram i engelskspråkig litteratur. Jag har pluggat engelska, franska, latin och spanska på universitetet och även lite tyska på gymnasiet. Jag älskar att lära mig språk och har som mål att kunna fem språk mer eller mindre flytande innan jag dör. Nu skulle jag säga att jag kan tre språk flytande och att jag håller på att lära mig ett fjärde.

Såhär kan det se ut när jag skriver en låt.

Jag har alltid älskat skolan och har alltid varit en "duktig flicka" i skolan, vilket både är positivt och negativt. Jag älskar att ta högskolepoäng och börjar närma mig 300 nu. Jag har två kandidatexamina, en i franska och en i engelska. Förutom språk och litteratur har jag läst lite genusvetenskap.

Jag är intresserad av politik och kallar mig feminist. Jag skulle aldrig kunna rösta höger. Alltid vänster. Jag är intresserad av genus och kommer nog bli en riktig prettomorsa om jag någon gång får barn.

Jag följer hiskeligt många tv-serier. Mest amerikanska. Jag kan bli så himla glad av tv-serier. Dessutom är det jätteskönt att få ett avbrott i pluggandet och jobbandet.

När det kommer till mitt utseende är jag väldigt osäker. Jag har svårt att acceptera hur jag ser ut, särskilt min övervikt, och jobbar med både självkänslan och hälsan. Jag är en riktig sockernarkoman, men har klarat mig utan godis, kakor och glass i mer än två månader nu.

Jag har alltid trettio bollar i luften och är jämt stressad. För tillfället pluggar jag 150% och har tre jobb. Det är lite mycket och jag har funderat på att sänka tempot lite. Jag vill helst inte dö av stress. Inte än på några år.

Jag kommer nog bli gymnasielärare i engelska och franska, vilket känns jättekul! Jag har en gymnasieklass i engelska två gånger i veckan den här terminen och tycker att det är superroligt.

Mitt kanske bästa beslut någonsin var att bli vegetarian. Det blev jag för 3-4 år sedan efter att ha ogillat kött mycket länge. Jag är inte vegan, men försöker att inte köpa en massa skinn/läder och skulle aldrig någonsin få för mig att bära päls eller köpa saker med dun i. Djurs lidande är något av det värsta jag vet, trots att jag har mycket respekt och är lite rädd för de flesta djur.

Jag har en tendens att skämta nedvärderande om mig själv, vilket får mina vänner att bli rasande. Jag vet att jag borde vara snällare mot mig själv. Jag tänker ofta att jag på olika sätt är sämre än andra.

Jag älskar kolhydrater i alla dess former (åh bröd, åh pasta!) och är sugen på pizza säkert varje vecka. Och Ben & Jerry's, fast det har jag ju slutat med.

Min favoritfilm är Le fabuleux destin d'Amélie Poulain (Amélie från Montmartre) och mitt favoritband är punkbandet NOFX.

Jag tänker lite för mycket och ältar saker i all evighet, särskilt beslut som rör framtiden. Jag är ofta osäker på vad jag verkligen vill göra. Eller så är jag mest rädd för att välja fel, även om det känns rätt.

Mina två stora mål i livet, som känns precis lika viktiga, är att ha ett jobb jag verkligen gillar och att skaffa familj, om jag så ska vara ensamstående mamma. Jag hoppas att dessa mål blir verklighet.

Jag skulle inte klara ett liv utan vänner eller min stora familj. Det är de som får upp mig när jag är nere. Ibland tänker jag på hur fina vänner jag har och kan inte förstå hur alla dessa fina människor kan tänka sig att umgås med tråkiga mig. Jag är så tacksam att jag får ha er alla i mitt liv.

Och det var en del om mig. Om man känner mig visste man antagligen redan det mesta. Tycker ni att jag har givit en bra sammanfattning om mig själv? Har jag glömt något viktigt kanske? Kommentera gärna!

/Hannah