Att våga

För inte så längesedan kom jag fram till att jag måste våga göra saker som jag tidigare aldrig eller sällan har vågat. Att ta första steget. Att våga utvecklas. Att lära sig något om sig själv. När det gäller vissa saker känner jag mig modig, till exempel att jag har vågat flytta utomlands flera gånger. Det klarar jag. Att fråga en söt kille om vi ska gå på bio är däremot skitsvårt. Då måste han nästan ha uttryckt att han är intresserad först. Är inte det märkligt?

Jag ogillar när jag inte har kontrollen. Jag ogillar tanken på att bli avvisad eller förlöjligad. Trots det har jag exempelvis gått upp på scen väldigt många gånger. För att jag älskar när det går bra. Jag hatar däremot när det går dåligt. Jag ältar sådant för evigt. Jag glömmer inte ett dåligt uppträdande, precis som jag inte glömmer ett dåligt betyg. Jag har svårt att gå vidare. Som tur är vågar jag göra många saker igen, för att försöka lyckas bättre.

Idag vågade jag göra något som jag inte har gjort på tusen år. Det gick kanske inte superbra, men jag vågade i alla fall. Bara det är en vinst. Då vet jag att jag kan våga även nästa gång. Och kanske gången efter det. Och någon gång måste det bli jackpot. Jag bara vet det. Jag intalar mig det.

Virtuella Hannah ger tummen upp åt IRL-Hannah.

Finns det något ni inte vågar göra men som ni önskar att ni vågade?

/Hannah

Andas ut

Nu kan jag andas ut lite efter tre intensiva dagar. Det har varit åttatimmarsdagar på Malmö Högskola måndag till och med idag, vilket jag verkligen inte är van vid. Men det är bra att komma igång och det känns skönt med rutiner (trots att jag har svårt att lägga mig i tid för tillfället).

Det är tid att andas ut ett slag för imorgon händer det spännande saker. Och på fredag. Och nästa vecka. Plötsligt händer det en massa intressanta saker i mitt liv på en och samma gång. Det känns härligt, men väldigt nervöst. Vi får se hur allt går.

Nu måste jag faktiskt sova. Och imorgon får jag sova mycket längre än vad jag har gjort tidigare i veckan. Halleluja!

/Hannah

Malmödag

Idag var jag i Malmö från åttatiden imorse till halv elva nu på kvällen. Först hade jag en massa föreläsningar hela dagen (till exempel en väldigt intressant föreläsning om grupprocesser och konflikthantering). Sedan gick jag och Johanna och fikade. Efter det gick vi hem till Johanna dit Karin också kom. Johanna bjöd på himla god morotssoppa. En perfekt kväll. Älskar mina peeps!

La soupe.

Johanna och Karin ser ut som vanligt. Inga poser här inte!

Nu måste jag sova, för jag börjar vid nio imorgon. I Malmö. Jag ska komma dit också.

/Hannah

Dagens tankar

• Hoppas att blåbär är ovanligt nyttigt. Med tanke på att jag köpte blåbärssylt, blåbärsdryck och blåbärsyoghurt förut.

• Hoppas att jordnötter är nyttigare än godis. Om inte har jag verkligen valt fel snacks idag.

• Jag älskar Me First and the Gimme Gimmes!

• Jag antar att det är bättre med en exhibitionistisk nakenfis än en läskig tjuvkikande stalker. Jag pratar om grannen mittemot. En ny har flyttat in.

• Herregud, Malmö Högskola är ganska modern. De har liksom kölappar inne på biblioteket. Galet!

• Jag känner mig nervös och uppspelt inför torsdag. Då ska jag göra något speciellt som jag inte tänker avslöja nu. Kanske aldrig. Vi får se hur det går.

• Till helgen åker jag till EnDsville och då får jag se finaste brorsonen Viggo igen. Längtar!

/Hannah

Saker som händer för ofta för att det ska vara ok

• Att jag spiller, om det finns något att spilla. Ketchupfläck här, chokladfläck där. You name it. Ibland vet jag inte ens hur jag har lyckats få fläckar på vissa ställen. Skillz!

• Att mina bästa BH:ar alltid går sönder. Jodå, min favorit gick sönder idag. Hejdå bygel, hejdå BH.

• Att alla mina byxor och leggings går sönder på insidan av låret inom två månader. Jag har numera komplex för mina lår.

• Att jag tappar min parfym på handfatet. Hejdå handfat, hejdå tvålkopp.

• Att jag alltid är sistaminuten och får skynda mig till bussen/tåget. Sedan sitter jag där med rött ansikte och svett som rinner i pannan och undrar varför jag ens duschade.

• Att jag träffar på heta män på gymmet när jag precis är klar med mitt gympass och ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig.

För tillfället kommer jag inte på något mer, men det finns säkerligen hundra saker till. Finns det någon igenkänningsfaktor eller är det bara jag som har det såhär?

/Hannah

Den här vill jag se

Fattar för övrigt inte att det är IT Crowd's Richard Ayoade som har skrivit och regisserat den. Efter en liten check har jag insett att han är mycket mer versatil än jag trodde.

/Hannah

Saker jag helst vill undvika att göra idag

• Transkribera (fan, jag måste komma igång med det!).

• Laga mat (jag är hungrig, men det är tråkigt. kan inte komma på vad jag ska laga heller).

• Läsa den där boken som är lite tråkig men som jag måste läsa ut (nej, inte den i vänsterspalten).

• Ha en tråkig hemmakväll med mig själv.

Annars kan vi kalla det här inlägget för i-landsproblem.

/Hannah

Det här är inte min kropp

Det här är inte min kropp. Den är någon annans. Jag letar under saknas-spalten i tidningen, men det är ingen som saknar en lite för stor kropp. Märkligt.

Hur kommer det här sig? Hur och när skedde detta? Var det när jag tröståt, stressåt eller hetsåt? Eller kanske bara när jag åt, för äta bör man annars dör man (det sjunger de i en asterixfilm).

Jag badade med min lillebror och han tittade lite skrämt på min mage och pekade. Du har sår där, sade han. Han undrade nog om något djur med klor hade klöst på båda sidor om naveln. Det enda skyldiga djuret var jag. Det blir så när man blir tjock, förklarade jag. Bristningar kallas det.

Och inget barn har vilat därinne. Bara fantasifoster ända sedan jag var liten och alltid önskade mig en lillasyster så fort jag såg en stjärna falla. Till slut fick jag en. Och nu är hon säkerligen lika kroppsmedveten som jag. Kanske värre eftersom mina tonår är förbi och hon har flera kvar. Man får aldrig vara nöjd. Även de smala måste kalla sig tjocka någon gång och gud förbjude att någon med hull är nöjd. Du kommer dö i diabetes eller få en hjärtinfarkt, det vet du väl. Ja, så säger de.

Jag avskyr när människor inte inser min storhet (nej, nu menar jag inte storlek), vilket betyder att jag avskyr mig själv. Många andra är inte tillräckligt bra för mig, men jag är inte heller bra nog för mig själv. Smalare, smartare, roligare, snyggare, häftigare... alla dessa komparativ som man suktar efter.

Och mina vänner blir arga på mig när jag nedvärderar mig själv och jag känner likadant när de gör detsamma. Men något säger mig att jag är värst. En gång sade en vän att hon kände sig illa till mods när jag skämtade elakt om mig själv. Jag var ju bara rolig. Eller var jag?

Och varför får utseendet alltid vara nummer ett? Och, ännu värre, varför bryr jag mig ens? Jag ignorerar det ibland, jag försöker älska mig själv, hela mig, men jag blir hela tiden påmind om att det är fel att älska sig själv. I alla fall om man är kvinna.

Det här är inte min kropp. Men det är min hjärna och den byter jag inte ut. Aldrig någonsin.

/Hannah

Vegegården i Malmö

Vid lunchtid idag tänkte jag och min partner in crime att vi skulle prova den vegetariska restaurangen Vegegården i Malmö. Vi åt en helt vegansk asiatisk buffé som var väldigt god. Endast 70 kronor (kittlar dödsskönt i kistan dessutom!). De har märkliga saker som vegetariska friterade räkor och vegetarisk kyckling i röd curry och kokosmjölk. Vissa saker är för konstiga även för mig (varför ens testa vegetariska friterade räkor när jag aldrig har gillat räksmak, liksom!). Tofun var lite för geléig för min smak, men jag älskade vårrullarna, den sötsura såsen och "kycklingen" med röd curry. Dessutom kunde man ta en massa sallad och frukt. Fint med vattenmelon och apelsin till efterrätt!

Det roligaste var nog att C som egentligen brukar äta kött uppskattade det mesta av maten. Vi kan rekommendera den här restaurangen!

Dagens lunch. Mumma!

/Hannah

Exciting!

Nu har jag och min partner in crime varit på vårt andra infomöte på skolan. Idag handlade det både om programmet och VFU:n (praktiken). Det ska bli så spännande att göra praktik. Jag hoppas bara att jag 1) får en bra handledare 2) hamnar på en skola i Lund 3) hamnar på gymnasiet, inte på högstadiet. Det är tyvärr stor risk att jag hamnar på högstadiet på något litet ställe utanför Lund. Därmed inte sagt att det skulle vara dåligt, men jag är inte direkt pendlingstypen och eftersom jag vill jobba på gymnasiet skulle jag tycka bäst om att hamna där eftersom man aldrig byter praktikplats under den här korta utbildningen.

Hur som helst känns det hela spännande!

/Hannah