Ja, herrejisses. Allt är uppochnervänt. Jag har vänt på dygnet. Jag somnade efter fyra inatt (imorse?) och det ska säkert mycket till att jag somnar innan den tiden idag (läs: imorgon). Nej, nu blir jag nästan förvirrad själv. Sorry.
Var var jag? Just det. Trötthet. Jag är trött hela tiden. Trots att jag sover tillräckligt många timmar. Men det vet ni ju. Det ni kanske inte vet är att den här veckan är fullspäckad med måsten. Fler än vanligt. Jag har tenta och redovisning på lördag och jag vet inte riktigt hur jag ska hinna (läs: orka) plugga till dem. Jag har flera böcker som måste läsas ut inom kort. Lägenheten ser ut som tredje världskriget. Jag måste transkribera. Måste, måste, måste. Hela tiden. Och jag varken hinner eller orkar.
Och nu har jag hamnat i sockerträsket igen. Jag kunde inte stå emot. Det blev för mycket stress och press och plötsligt känner jag mig ännu sämre. Och i fredags tror jag att jag fick en panikångestattack. Jag antar att det var det? Det tog en stund innan jag fattade att det var det, men det måste ha varit det. Plötsligt fick jag som en klump i halsen, ont i bröstet och svårt att andas. När man har svårt att andas får man ännu mer panik och börjar kanske gråta. Dum idé, för då blir det ännu svårare att andas. Ond cirkel, alltså. Men det gick över. Jag lade mig ner och andades in och andades ut några gånger. Sedan gick jag och köpte en Ben & Jerry's som tröst. Och därmed var precis allt skit. Misslyckade jävla människa.
Men jag lever. Jag lever, jag lever, jag lever. Som ett mantra.
Just nu hoppas jag mest på att de ska ringa och ge mig provsvaren och att de har en quick fix. Några vitamintabletter och så är det bra sedan. Allt blir bra, som i hollywoodfilmerna. Fast jag inser att det säkert kommer ta veckor, kanske månader, att få bukt på detta, vad det nu är.
Sorry. Ni kanske borde sluta läsa min blogg ett tag. Just nu är den lika tråkig och gnällig som jag. Klagomuren.
/Hannah
Var var jag? Just det. Trötthet. Jag är trött hela tiden. Trots att jag sover tillräckligt många timmar. Men det vet ni ju. Det ni kanske inte vet är att den här veckan är fullspäckad med måsten. Fler än vanligt. Jag har tenta och redovisning på lördag och jag vet inte riktigt hur jag ska hinna (läs: orka) plugga till dem. Jag har flera böcker som måste läsas ut inom kort. Lägenheten ser ut som tredje världskriget. Jag måste transkribera. Måste, måste, måste. Hela tiden. Och jag varken hinner eller orkar.
Och nu har jag hamnat i sockerträsket igen. Jag kunde inte stå emot. Det blev för mycket stress och press och plötsligt känner jag mig ännu sämre. Och i fredags tror jag att jag fick en panikångestattack. Jag antar att det var det? Det tog en stund innan jag fattade att det var det, men det måste ha varit det. Plötsligt fick jag som en klump i halsen, ont i bröstet och svårt att andas. När man har svårt att andas får man ännu mer panik och börjar kanske gråta. Dum idé, för då blir det ännu svårare att andas. Ond cirkel, alltså. Men det gick över. Jag lade mig ner och andades in och andades ut några gånger. Sedan gick jag och köpte en Ben & Jerry's som tröst. Och därmed var precis allt skit. Misslyckade jävla människa.
Men jag lever. Jag lever, jag lever, jag lever. Som ett mantra.
Just nu hoppas jag mest på att de ska ringa och ge mig provsvaren och att de har en quick fix. Några vitamintabletter och så är det bra sedan. Allt blir bra, som i hollywoodfilmerna. Fast jag inser att det säkert kommer ta veckor, kanske månader, att få bukt på detta, vad det nu är.
Sorry. Ni kanske borde sluta läsa min blogg ett tag. Just nu är den lika tråkig och gnällig som jag. Klagomuren.
/Hannah
Jag vet precis hur det känns att vara trött och inte orka. Fattar inte ens hur du orkar så mycket som du ändå gör.
SvaraRaderaNågot som jag har fått höra (men fortfarande arbetar på att lära mig) är att man ska tänka på vad man faktiskt gjorde.. snarare än allt det där man borde ha gjort men inte orkade. (Easier said than done)