Jag känner för att lägga mig ner på marken och självdö. Går det? Det är för många känslor. För många psykbryt. För många måsten.
Jag vet inte om det beror på allt eller inget. Kanske är det på grund av den kroniska tröttheten som jag bryter ihop nästan varje dag. Tröttheten och allt annat blir som en explosion av negativ energi.
Det är tur att jag ska till läkaren på fredag. Jag hoppas bara att det inte blir som vanligt, nämligen att de inte hittar något och jag får fortsätta undra vad som är fel på mig. Jag är trött på det. Jag vill veta. Jag vill må bra. Jag vill att någon fixar det eftersom jag inte lyckas själv.
Nåja. Nu ska jag äta. Mat kan ändå göra under med ens känslor. Både upp och ner.
/Hannah
Den här artikeln kanske muntrar upp dig.. satt och småflinade lite själv när jag läste den.
SvaraRaderahttp://www.svenskbladet.se/politik/index.php?alias=sds_budget_skriven_av_femaringar.html
Haha, ja, det var kul! :)
SvaraRadera