Nu får det vara nog!

Precis som min syster känner jag att det är dags för en förändring nu. Häromdagen insåg jag att jag hade gått upp flera kilo sedan januari, vilket är oroväckande. Antagligen handlar det om att jag inte har mått så bra, både på grund av min trötthet, skolan och andra saker. När jag inte mår bra äter jag som sämst. Jag orkar inte laga riktig mat och jag tröstäter, ibland omedvetet. Kroppen skriker efter fett och socker, fast egentligen är det nog hjärnan som gör det.

Så nu vill jag alltså bli bättre på mat och hälsa. Den här dagen blir som så många andra måndagar början på resten av mitt liv. Och ni som har läst den här bloggen länge suckar säkert och himlar med ögonen och tänker "here we go again". För det kan vara så att jag är galen. Är inte definitionen av galen att man hela tiden gör samma sak och förväntar sig olika resultat? Nåväl. Jag hoppas som vanligt på det bästa. Kalla mig orealistisk.

Första steget är att sluta köpa hem bröd. Bröd är livsfarligt för mig. Nu är det gröt till frukost som gäller, nyttiga luncher och middagar, samt bara onödigt socker en dag i veckan. Och motion och träning på det. Det låter foolproof, men man måste göra det också.

Jag känner mig alltid så dum och misslyckad när jag skriver sådana här inlägg, men samtidigt är den här bloggen min ventil, min terapi. Jag behöver få ut det någonstans och jag vet också att många andra har samma problem. Jag avundas verkligen människor som inte har några problem med mat och rutiner. Som inte ser mat som ett problem, utan bara som energi. Som inte har en sjuk relation till mat. Jag vill så gärna vara som dem.

Med andra ord hoppas jag att ni inte hånar mig, utan att ni istället hejar på mig och peppar mig, för det behöver jag verkligen.

Nya livet börjar nu. Klara, färdiga, GÅ!

/Hannah