Internationella kvinnodagen

I senaste laget, jag vet. Men kvinnodagen måste såklart nämnas även i den här lilla bloggen. Det är klart att den här dagen ska finnas. Om man inte förstår varför kanske man ska fråga sig varför man genomgick den där lobotomin, alternativt läsa Linus Fremins text. Eller kanske Lady Dahmers. De skriver bättre än jag.

Jag blir så trött på inskränkta människor som inte fattar att det handlar om något större. Om strukturer. Att lalla runt utan att fatta att det finns en hierarki och en hegemoni och anklaga feminister för att vara fula manshatare visar bara att man tänker endimensionellt. Men jag orkar inte ta itu med sådana människor. Jag vill bara skicka Tiina Rosenberg till vartenda hem där sådana puckon residerar. Hon kan verkligen tala för vår sak. Egentligen är det ju allas sak, det är det de inte förstår. Att små val faktiskt kan förändra världen och att små handlingar kan befästa allt det dåliga som varje upplyst människa vill bort ifrån.

Nej, jag orkar faktiskt inte. Jag tycker att den här dagen måste få finnas, särskilt med tanke på hur många kvinnor har det i världen enbart på grund av sitt kön. Men varje gång den här dagen infinner sig känner jag vanmakt och ilska. För att det går så sakta. För att så många får utstå så mycket skit för att folk vägrar inse fakta och göra något åt problemen. Jag orkar inte. En stor applåd och av med hatten för alla som orkar. Jag önskar att jag vore som ni.

Godnatt.

/Hannah