söndag 13 januari 2013

En vecka senare

Nu är första arbetsveckan över. Och jag överlevde! Det är alltid ett plus. Veckan som har gått har varit galen, minst sagt. Jag har ränt runt som en ekorre på speed här i Malmö. För inte nog med att jag har börjat det nya jobbet, jag har också avslutat mitt andra jobb och hållit på att avsluta min utbildning. Det blev en sjuk  vecka, minst sagt. När jag hade jobbat hela dagen på mitt nya jobb åkte jag hem och satte mig med mitt andra jobb hela kvällen. Dessutom har jag behövt vara lite ledig från mitt nya jobb på grund av mitt gamla jobb och på grund av en examination på högskolan. Det har varit fullt upp.

Jag har nog aldrig varit så trött i hela mitt liv! (därav inget bloggande den här veckan) Jag har inte hunnit gå i säng i tid för jag har haft så mycket att göra. Med andra ord har jag haft rejäl sömnbrist den här veckan också. Och på det en rejäl förkylning som går upp och ner, upp och ner hela tiden. Det jag försöker säga är att jag är helt slut nu. Jag fattar inte att det redan är söndag och att jag ska jobba imorgon igen! Imorgon ska jag också äntligen göra den sista saken på plats på Malmö högskola. Sedan har jag "bara" 100% jobb på det nya jobbet (eller 112,5% om man utgår från 40-timmarsveckor). Jag slipper ha vikarier i klasser som jag inte ens har träffat. Det blir skönt.

Kollegorna känns bra. Chefen känns bra och eleverna känns bra. Allt känns ganska bra. Självklart finns det alltid komplexa personer och komplexa situationer, men så är det i skolans värld. Just nu oroar jag mig mest för om jag kommer palla trycket. 35 timmar på skolan, 10 timmars förtroendetid. Att jobba 45 timmar i veckan är väldigt mycket, särskilt om man måste lägga en del hemma på sin "fritid". Jag vet inte riktigt hur det ska gå. Jag tror att jag ska försöka lägga så mycket arbetstid som möjligt på jobbet. Stanna längre varje eftermiddag. Så att jag inte måste jobba in 10 timmar varje helg. 

En annan sak jag oroar mig för är allt det administrativa arbetet. Vad, hur, när? Lite så. Men det löser sig väl. Som tur är har jag hjälpsamma kollegor. Men som vanligt är jag rädd för att göra fel. 

Det bästa är att lektionerna känns kul. Det är nästan alltid kul att hålla i lektioner. Att lära eleverna något och få något i utbyte av dem. Det är tur att det känns så. Förhoppningsvis kommer det kännas så länge, länge.

/Hannah

2 kommentarer:

  1. Så länge du tycker det är kul, utstrålar även du det till dina adepter. Fortsätt följa din magkänsla och släpp oron. (Och kom ihåg att andas emellanåt också)

    Ps. Kanske du kan se till så att din syster kommer och hälsar på snart :)

    SvaraRadera
  2. Hon var ju precis här! Du missade henne! :(

    SvaraRadera