Vädret

Och det kändes som om det hade varit solsken ett tag men om jag tänker efter var det ganska längesedan en perfekt solig dag var här. Solen visar sig korta stunder och dessa ögonblick är magnifika. Oslagbara. Men de bästa dagarna är de soliga. När solen skiner hela dagen. I det här klimatet kan man knappast hoppas på det.

Och idag hörde jag regnet smattra mot fönstret och för en sekund tyckte jag att det såg ut som om det regnade från taket inne i lägenheten. Jag fick skaka på huvudet och då försvann illusionen. Som att blinka och se något helt annat. Allt är som vanligt. Lite regn inomhus hade annars kunnat vara lite spännande men det är nog bäst att låta det vara som det alltid har varit. Fast ombyte förnöjer har jag hört.

Det var bara en liten skur. Skönt det. Jag försöker att inte glömma att det alltid kommer solsken, någon gång. Och jag tycker att jag ser en regnbåge därborta och jag försöker hitta till slutet av den och till guldet. Det är allt jag någonsin har velat ha. Jag vill så himla gärna ha det där guldet.

Och vet ni. Nu ser jag solen därborta.

/Hannah