Och plötsligt var det söndag, nästan måndag. Hur gick det till? Jag har jobbat. Det är väl så sådant här sker? Plötsligt har man inte skrivit i bloggen på flera dagar. Och jag är en sådan där tråkig människa (intet nytt!).
Mestadels jobbar jag. Nästan varje dag skulle jag vilja skriva något om det som har hänt på jobbet, men lika ofta inser jag att det är en oerhört dum idé att skriva om saker som rör jobbet. Det är något jag aktar mig för. Ibland tänker jag att jag kanske kan skriva någon kort anekdot i alla fall om mina kollegor. Men nej. Jag aktar mig. Internet är icke nådigt. På grund av att jag inte gör så mycket mer än att jobba (eh, jag fikar hos mormor eller farmor ibland?!) har jag inte mycket bloggstoff. Så är det. Hur som helst gillar jag jobbet och de jag jobbar med och för. Det är det enda ni behöver veta och det enda jag borde säga. Punkt.
Men nu lovar jag att jag ska skärpa till mig lite till veckan. Jag tänkte kanske ta kort på vår ganska mysiga gillestuga som för tillfället är min och Marias gemensamma bostad. Sedan funderade jag på att knäppa några kort (som Lotta skulle säga!) på utsikten när man går runt sjön som jag gör i stort sett varje dag. Vad sägs om det? Bättre än inget, eller hur?
Himla tråkigt blogginlägg, jag vet. Men nu vet ni att jag lever (jag jobbar alltså lever jag?!). Och att bloggen inte är död. Bara lite krasslig (heh!).
Vi hörs imorgon. Eller om en vecka. Jamentyp.
/Hannah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar