Spelningen på Blekingska

Nu är jag äntligen hemma igen! Eftersom sista bussen hem gick väldigt tidigt sov jag över hos min kompis Lisa som bor nära nationen.

Hur gick då spelningen? Tja, jag vet knappt själv. Inte för att jag hade druckit vin (vilket jag faktiskt hade, mest för att lugna nerverna lite), utan för att jag inte kunde höra gitarren när jag spelade. Med andra ord var jag hela tiden osäker på om jag faktiskt sjöng i samma tonart som jag spelade. Mycket obehagligt, to say the least. Jag var tvungen att fråga publiken flera gånger, men alla sade att det lät bra. Det hjälper visserligen inte när man inte hör kompet. Jag hörde knappt min röst heller, vilket också var synd. Man kan väl säga att det inte var det bästa ljudet. Mina vänner bedyrade hur som helst att det lät väldigt bra.

Det känns inte som någon idé att lägga upp videoklippen eftersom man nästan bara hör allt folk runtomkring, så här kommer några bilder istället.

Här förbereder vi inför min spelning.

Här ser ni lite av publiken. Det var fler bord till vänster och folk som stod bakom borden.

Snart min tur att spela!

Showtime!

Man ser verkligen dum ut när man sjunger!

Det känns ändå ganska bra. Jag gjorde det och det gick inte katastrofalt dåligt. Daniel som har hand om det kom faktiskt och frågade mig lite senare om jag inte ville spela något mer. Det blev inte av eftersom det kändes så obehagligt med ljudet och eftersom det började bli sent. Mina vänner hävdade att jag sopade banan med de andra och att alla klappade mest efter min spelning. Det vet jag inte om det stämmer, men det var fint att höra.

Tack till alla fina vänner som kom och lyssnade! (9 stycken om jag har räknat rätt!)

/Hannah