Nu har jag varit på Allergimottagningen och mina armar ser lite ut som tredje världskriget. Som slagfält, liksom. Jag är allergisk mot det mesta: olika sorters pollen, katt och kvalster. Jag ska få köpa en massa mediciner som förhoppningsvis kommer hjälpa (det har de aldrig gjort förut), men om de inte gör det kommer jag kanske börja ta sprutor till hösten för att bli av med allergierna. Jag tycker att det är lite otäckt att man ska ta tabletter och nässpray varenda dag när man har kvalsterallergi. Varenda dag! Det blir dyrt och jag vet inte hur bra det är för kroppen att ständigt medicineras på det sättet. Jag vill inte, orkar inte. Men jag måste ge det en chans.
Det värsta av allt var att jag fick reda på att mina tungproblem som uppstår när jag äter och dricker en massa olika saker (till exempel färsk tomat, ananas och vin) inte är korsreaktioner på min pollenallergi. Med andra ord finns det inget botemedel. Det skulle inte ens hjälpa med sprutor som till slut gör en resistent mot allergierna. Det var mycket på grund av tungproblemen (vad märkligt det låter!) som jag ville ta sprutor eftersom det är så jobbigt att inte veta vilken mat man kan äta och vad som ger utslag och smärta. Jag kommer alltså gå runt med det här hela livet. Kul.
Jag är trött på alla kroppsliga problem och alla dyra mediciner (jag börjar i och för sig närma mig reducerade priser). Jag orkar inte mer. I grundskolan hade jag inga problem alls, men nu känns det som om allt har gått fel. Fy.
(tråkigt inlägg, ich weiss!)
/Hannah
Det värsta av allt var att jag fick reda på att mina tungproblem som uppstår när jag äter och dricker en massa olika saker (till exempel färsk tomat, ananas och vin) inte är korsreaktioner på min pollenallergi. Med andra ord finns det inget botemedel. Det skulle inte ens hjälpa med sprutor som till slut gör en resistent mot allergierna. Det var mycket på grund av tungproblemen (vad märkligt det låter!) som jag ville ta sprutor eftersom det är så jobbigt att inte veta vilken mat man kan äta och vad som ger utslag och smärta. Jag kommer alltså gå runt med det här hela livet. Kul.
Jag är trött på alla kroppsliga problem och alla dyra mediciner (jag börjar i och för sig närma mig reducerade priser). Jag orkar inte mer. I grundskolan hade jag inga problem alls, men nu känns det som om allt har gått fel. Fy.
(tråkigt inlägg, ich weiss!)
/Hannah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar