Krig

Nu är det krig. Och jag står mitt på slagfältet och försöker värja mig från skotten som viner. Jag kan förstå och inte förstå båda sidor. Och där står jag och får ett skott i axeln från ena sidan och sedan ett skott i benet från den andra. Och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag ropar, "Sluta! Vi kan väl lösa det här, kan vi inte?" Men det kan vi inte. Det hela är för infekterat. Jag var den gemensamma länken, journalisten i debatten. Men de fulaste sidorna kom fram och stampade på det vi hade byggt upp. De båda lägren kanske tycker att jag borde välja sida, men det kan jag inte. För jag kan både förstå och inte förstå båda. Svek gör ont. Kärlek gör ont. Och jag misstänker att detta har blivit ett nytt Mellanöstern med mycket liten chans till fred inom en snar framtid. Jag kanske är västvärlden som vill ha fred mer än de båda lägrena, som båda hävdar att de har rätt, vilket de kanske också har. Jag borde vara lite glad. Även om de båda sidorna nu ogillar varandra tycker de fortfarande om mig. Det är värt mycket i dessa tider av krig.

/H