Tro och tro. Jag är knappast religiös. Har nog aldrig varit (inte ens när jag alltid läste Barnens Bibel så fort jag inte hade någon ny bok att läsa. sagoboken nummer ett, liksom). Fast något tror jag på.
Jag vet att det är lite fjantigt, men jag fick som en aha-upplevelse när jag läste Paolo Coelhos Alkemisten. Han skrev om livsödet. Livsödet är det vi egentligen vill välja, men som vi ofta måste våga och kämpa lite extra för och det är inte alltid så lätt. På vägen kommer tecken som leder mot livsödet, men ibland ignorerar man dem och ibland är man för upptagen med annat för att se dem alls.
Jag tycker att det är en fin tanke. Och jag har flera gånger känt att det stämmer. Som den där gången då jag trodde att det var försent att söka det där stipendiet för att få gå ett skolår i Frankrike. Jag tror att det var i mellandagarna jag fick reda på att de hade förlängt ansökningstiden från sista november till sista december. Jag hade bara ett par dagar på mig att fixa alla papper, men jag klarade det till slut eftersom jag så gärna ville åka. Och när jag fick veta att jag hade blivit utvald vågade jag hoppa. Även om frankrikeåret kanske var det värsta i mitt liv är det något av det bästa jag har gjort. Jag kommer aldrig ångra det beslutet.
"När du verkligen vill någonting verkar hela universum för att du ska få din önskan uppfylld."
Tecknen. Jag letar alltid efter tecknen. Ifall jag skulle glömma bort vad jag verkligen vill.
/Hannah
Jag vet att det är lite fjantigt, men jag fick som en aha-upplevelse när jag läste Paolo Coelhos Alkemisten. Han skrev om livsödet. Livsödet är det vi egentligen vill välja, men som vi ofta måste våga och kämpa lite extra för och det är inte alltid så lätt. På vägen kommer tecken som leder mot livsödet, men ibland ignorerar man dem och ibland är man för upptagen med annat för att se dem alls.
Jag tycker att det är en fin tanke. Och jag har flera gånger känt att det stämmer. Som den där gången då jag trodde att det var försent att söka det där stipendiet för att få gå ett skolår i Frankrike. Jag tror att det var i mellandagarna jag fick reda på att de hade förlängt ansökningstiden från sista november till sista december. Jag hade bara ett par dagar på mig att fixa alla papper, men jag klarade det till slut eftersom jag så gärna ville åka. Och när jag fick veta att jag hade blivit utvald vågade jag hoppa. Även om frankrikeåret kanske var det värsta i mitt liv är det något av det bästa jag har gjort. Jag kommer aldrig ångra det beslutet.
"När du verkligen vill någonting verkar hela universum för att du ska få din önskan uppfylld."
Tecknen. Jag letar alltid efter tecknen. Ifall jag skulle glömma bort vad jag verkligen vill.
/Hannah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar