Dag 11: Mina syskon

Oj, var börjar man? Som ni kanske vet har jag en himla massa syskon. Hela sju stycken. Och det är jag så glad för (kanske inte just för tillfället, eftersom jag måste köpa julklappar till alla!). Jag kan inte tänka mig ett liv utan mina syskon. Jag tycker så mycket om dem och jag går ofta runt och oroar mig för dem (jag har trots allt några stycken att oroa mig för). Det bästa mina föräldrar har gett mig är utan tvekan mina syskon. Här kommer en liten lista med dem om ni vill veta mer:

Storasyster Emelie, 30 år. Finaste storasyster som har haft så mycket otur de senaste åren. Det är nästan otroligt. Jag fattar inte hur hon har orkat. Nu verkar saker och ting gå åt rätt håll i alla fall och det är vi alla glada för. När jag var liten tog jag efter min storasyster och det var nog därför jag ritade mycket och skrev berättelser. Emelies dröm är att kunna leva på sina böcker och jag hoppas att den går i uppfyllelse någon gång. Hon har alltid varit väldigt snäll och generös och älskar djur.

Lillebror Joakim, 22 år. Jocke. När vi var små bråkade vi precis hela tiden. Antagligen för att det bara var två år mellan oss. Emelie tyckte alltid synd om Joakim som var yngre och stod därför alltid på hans sida. Även idag känns det ibland som om det är de två mot mig, haha! Jocke vill nog vara tuff men är egentligen en sådan där snäll mjukis. Han är jätteduktig på att fixa med datorer och gillar att spela tv-spel. Han har på senare tid visat att han är riktigt envis och nu pluggar han så att han senare i livet ska kunna jobba med datorer.

Lillebror Sebastian, 16 år. Sebbe. Mitt första halvsyskon. Fast jag räknar alla mina syskon som helsyskon. När vi var yngre frågade jag Sebbe vad han tyckte om mest av allt, eftersom jag ville veta vad han ville bli när han blev stor. Då svarade han "familjen". Det tyckte jag var så himla gulligt. Sebbe har en tuffingimage, men precis som Jocke är han egentligen en snäll mjukis. Han skriver till och med kärleksdikter ibland. Sebbe kan vara riktigt hård och har en blick som kan döda, men man vet att han skulle göra allt för sin familj.

Lillasyster Rebecca, 15 år på nyårsafton. Becca. När jag var nio fick jag äntligen min efterlängtade lillasyster. Varje gång jag såg en stjärna falla önskade jag mig en lillasyster och till slut kom hon. Becca är riktigt smart, även om hon kanske inte alltid vill visa det. Hon är också galet rolig och är lika rapp i käften som pappa. Vi har ofta samma smak när det kommer till musik och kläder. Becca är väldigt social och har en massa vänner.

Lillasyster Felicia, 14 år. Mitt enda styvsyskon. Men självklart ser jag henne som min "riktiga" syster. Det finns inget annat. Felicia är känslig och älskar musik och dans. Hon tar gärna efter Becca som är äldre. Jag tror inte att Felicia skulle kunna göra en fluga förnär, vilket jag ser som något positivt. Hon är lugn och har världens roligaste skratt. Jag är så glad att jag får vara din syster!

Lillebror Isak, 12 år. Mitt enda halvsyskon på mammas sida. Isak är en snäll kille som är väldigt intresserad av historia. Han gillar att läsa om till exempel Ryssland och Egypten. Isak slog alla i memory när han bara var några år gammal och han är väldigt praktiskt lagd. Isak älskar djur och var till och med vegetarian i någon månad, trots att han älskar kött och ogillar grönsaker. Jag hoppas att han aldrig blir machofierad, utan fortsätter vara den där snälle, omtänksamme killen.
Lillebror Fredrik, 1 år. Sladdisen. Minstingen. Vi tyckte att Isak var en sladdis när han föddes 18 år efter sitt äldsta syskon, men Fredrik har en 29 år äldre storasyster! Fredde är så himla söt och alltid glad. Han har ett leende som får en att falla som en fura. Fredrik tränade musklerna redan när han bara var några veckor gammal; när man höll i hans händer försökte han klättra upp med benen på ens mage och bröst. Han verkar vara en riktig fighter och det ska bli så spännande att se hur han blir när han växer upp.

Puh! Det var alla syskon. Bara några smågrejer om varje, men nu vet ni lite mer. När jag skrev om dem började jag sakna dem en massa. Men till jul kommer jag träffa allihopa igen. Här är en fem år gammal och lite halvful bild på mig och mina sex första syskon (vissa ser långt ifrån glada ut!):

Jag, Emelie, Jocke, Sebbe, Becca, Isak och Felicia.

Och minstingen Fredrik får en egen bild.

/H