fredag 3 september 2010

Dagens i-landsproblem

Ibland undrar jag om jag är osynlig. Själv tycker jag att jag är ganska stor och klumpig och borde därmed vara väldigt synlig, men icke. Det verkar inte så (borde jag ta det som en komplimang?). Hur jag har kommit fram till att jag antagligen inte är synlig? Varenda människa som går förbi går nästan på mig. Ibland lyckas de till och med. Det spelar ingen roll hur mycket eller lite plats jag har på min sida av trottoaren. Det är alltid jag som får väja för alla andra. Om jag inte vill att folk ska gå på mig, vill säga. Tyck synd om mig.

/Hannah

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar