London, here we come

Menar ni allvar? Inte en enda kommentar pa forra inlagget? Jaja. What can I do?

Har i Torquay flyter det pa. Tiden har gatt himla fort. Imorgon ar det sista dagen i Torquay och pa sondag bar det av mot London. Pa mandag kvall flyger jag och studenterna hem. Sedan vantar en hotellnatt i Goteborg for min del och darefter hemresa pa tisdag. I cannot wait! (eh. jag hittar inte apostrofen pa tangentbordet...)

Under vistelsen i Torquay har jag bland annat...

...saknat mina vanner himla mycket. Man far ju abstinens! Som tur ar bor jag med min partner in crime har i Turkey (som sydlanningarna garna kallar stallet).

...saknat mitt piano och min gitarr. 3 veckor utan att spela och sjunga ar tortyr. Det forsta jag kommer gora nar jag kommer hem ar att spela. Jag langtar!

...skallt pa elever och flera ganger stallt fragan "What is wrong with you!?".

...varit ute pa havet ett par ganger. Mest for att ta kort pa elever som akt vattenskidor eller banana boats.

...suktat efter bocker. Nu i eftermiddag tankte jag shoppa bocker.

...lanat en elevs skor. Jag svettades i dem sa de luktade hemskt efterat. Dessutom blev sulorna helt svarta. Stackars barn.

...kakat pa Subway typ varje dag. Det blir sa nar man har rabatt.

...gatt ganska manga kilometer varje dag. Tyvarr blir det nog ingen viktnedgang pa grund av ovanstaende mening samt lite for mycket glass (vada? kan man inte ata glass varje dag?).

...haft en hel del allergibesvar. Konstigt nog ar inte heltackningsmattor det basta for en kvalsterallergiker.

...akt till surfstaden Newquay.

Jamenjaha. Det var lite av det jag har gjort. Ikvall ska jag till en grotta dar de har en sa kallad "scare show". Det aterstar att se om det ar scary eller inte.

Nasta inlagg skrivs antagligen i Sverige. Vad markligt.

/Hannah