är osäker över livet, framtiden, allt. vad göra, vad bli? vilket val är rätt? gymnasielärare, doktorand? sångerska? jamen, lycka till! hur ska det gå med bandet? vi är på g, vi repar nästan varje vecka nu, jag hoppas att det blir något bra av det till slut. har velat ha band sedan jag var 10 bast och såg upp till spice girls. eller bajs görls som hästtjejen i klassen kallade dem (och vi sade att man gjorde hamburgare av hästar. vad hemska vi var! jag som inte ens äter kött längre!). och idag gick jag upp vid sju för att tvätta och möttes av bländande snö. hur ska man orka gå till tandläkaren i den här snömängden? igår gick jag till jobbet (drygt en halvtimme till fots) i värsta snö(o)vädret så när jag kom fram såg jag ut som en panda runt ögonen. när jag såg mig i spegeln hos min elev förstod jag varför pojkarna ute på trottoaren hade glott så mycket på mig. och idag måste jag diska. diskberg, diskberg, diskberg. det luktar till och med illa i köket. david har varit duktig och diskat. han dammsög i vardagsrummet igår. jag gör ingenting. ingenting alls. jag svävar runt som en jagvetintevad och gör inget vettigt. gör inget men har massor att göra. har inget att göra men känner mig stressad. jag är nog helt fucked up ändå. och jag måste komma på den där jävla (positiva) låten. annars får jag väl inte vara med. och jag vill vara med i pjäsen. jag vill träffa nya människor, särskilt folk från andra länder. gärna folk från frankrike. vill prata franska. vill åka till paris. varför är alla utom jag i paris? vill kolla på amélie. älskar den. vi har en fin amélieposter i vardagsrummet. älskar den. vill vara lika vacker som audrey tautou. vill prata lika bra franska. plötsligt ser jag latinordboken framför mig och får ångest. vet att jag ligger sjukt långt efter. det är kanske kört. vem vet. vet inte hur det ska gå. måste bara orka. tror att jag kommer orka om jag tränar tre gånger varje vecka. behöver energi. behöver sol. behöver vår. behöver allt. lyssnar på billy talent. älskar dem. vill kolla på tv-serier. särskilt true blood som jag måste vänta på i flera månader. måste sluta glo så mycket på tv-serier och film. borde läsa mer när jag äntligen har lite mer tid till det. fast vart försvinner tiden? blir ju aldrig klar med boken jag läser nu (i vänsterspalten). den första paragrafen var underbar och resten av boken är ganska tråkig. men jag måste läsa ut den innan jag börjar på en ny. kan inte bara sluta. måste avsluta det jag har påbörjat. vill ha sommar. tänk om jag inte får något jobb? jag måste kunna betala för lägenheten. vill helst inte gå en sommarkurs till. eller jo, det vill jag, men det är inte bra för ekonomin. och vad tusan ska jag göra med mitt liv egentligen? jag önskar att jag visste. har bara drygt en och en halv månad på mig att bestämma mig. sedan ska ansökan in. ångest. panik. och visst kan man ta ett sabbatsår och tänka över saken men tiden går ju och jag läser en massa mammabloggar och vill inget hellre än att skaffa en alldeles egen bebis men vet att det vore fel tidpunkt och fel (icke-existerande) ekonomi. vill inte skaffa barn om jag inte har råd att försörja barnet. att vrida och vända på varje krona är knappast kul. så jag får väl barn när jag är femtio. och nu hör jag paulo roberto på spotifyreklamen. håll käften idiot. orka lyssna. synd att man inte vill betala för premium. såg precis namnet caroline på facebook. tänker på carro som aldrig kommer bli bra. fast det måste hon ju. önskar att jag kunde göra något. vill inte, kan inte tänka mig in i hur det måste kännas för l och c och hela carros familj. lyssnar på billy talent. älskar dem. såg dem med maria och saknar henne nu. hon har åkt till kina och vi kommer inte ses på ett år eller något. önskar att alla mina vänner kunde vara på samma ställe som jag. har inte träffat johanna på hur länge som helst. eller ulla för den delen. eller lotta som är sämst i världen på att höra av sig och ännu sämre på att svara på meddelanden. är glad att jag har fått träffa både anna och alex för inte allför längesedan. träffade finaste max på bussen till göteborg. har saknat honom så. min bästa kompis av manligt kön utan tvekan. nu bor han i malmö. vi måste träffas oftare. det är ju så nära. och anna d bor i malmö och vi borde också träffas. varför är man så dålig på att höra av sig? för att man gör allt och inget och se där nu är klockan kvart i tolv. jag borde äta något och fixa till mig och borsta tänderna noga noga och kanske använda lite fluor och plackers. hoppas att tandläkaren inte hittar några hål men sådan tur har jag nog inte. aj. får ont i fingrarna av att skriva allt jag tänker. måste avbryta nu men tankarna fortsätter. utkastet sparades precis automatiskt och vill nog att jag ska runda av nu. gör det. hejdå.
/h (eller välkommen in i mitt huvud)
/h (eller välkommen in i mitt huvud)
Oj det var mycket att läsa. Jag vet att det är lättare sagt en gjort - men försök att inte oroa dig så mycket för det (säger hon som fått medicin mot ångest.. men jaja! då vet jag ju vad jag pratar om iaf!)
SvaraRaderaLivet är till för att levas, inte fundera på alla
"måste" och vad man borde göra. Ibland måste man snarare göra vad man vill, inte vad man borde. Och det behöver inte vara dåligt.
Om du är osäker.. så kanske vad du behöver är ett sabbatsår. Ja, det betyder att det tar 1 år längre med studier.. men vad är viktigast? Att du är klar 1 år tidigare eller att du gör vad du verkligen vill? Tänk att göra ett förhastat beslut och sedan inse 4 år senare att du tog fel beslut.
Och barn.. Jag förstår att man vill kunna ge ett barn allt, men samtidigt så tror jag att det ordnar sig. Skulle du ta ett år ledigt och skaffa barn t ex - så skulle det ordna sig. Du kan jobba fram tills du inte kan längre t om. Och man kan plugga även om man har barn - det har ju vår mamma bevisat om inte annat - som fick barn när hon var 16 år och ändå gick gymnasiet. Och när Isak var liten klarade hon högskola. Så du måste inte skjuta på det. Jag säger inte att du måste skaffa nu heller.. Bara att du har båda möjligheterna och att det inte behöver vara dåligt att skaffa barn nu. I slutändan funkar det mesta bara man är lycklig.
Du behöver inte säga till mig att jag alltid har ett val. Det är ju mitt motto! Och det kanske är det som är problemet. Att man har ett (eller väldigt många!) val. Flera valmöjligheter. För många kanske. Jag blir nog stressad av det. Men, men. Allt löser sig nog. Det gör det väl alltid?
SvaraRadera