Jag vill spela in lite

Jag är så sugen på att spela in när jag sjunger och spelar. Det finns så många låtar jag vill spela in. Men jag känner att jag behöver både mikrofon- och kamerastativ innan det kan bli riktigt bra. För tillfället är jag ganska pank men om knappt två veckor kommer CSN och lite lön och då kanske jag kan investera i detta. Det vore så kul om jag kunde spela in lite. Eller vad tycker ni?

För övrigt har jag varit alltför lat idag. Till slut blev jag klar med planeringen och förberedelserna inför morgondagens lektion som min mentor från högskolan kommer till. Det känns väldigt spänt och nervigt just nu. Jag hoppas att det går bra. Hoppas, hoppas!

Nu ska jag diska, sedan gå till affären och köpa bröd, därefter kan jag kanske hinna se en serie och/eller läsa lite och sedan måste jag nog sova omedelbums om jag ska upp vid sextiden imorgon. Here we go again! Sista praktikveckan på ett tag.

/Hannah

Lugna lördag

Det är så skönt med helg när man har gått upp tidigt hela veckan och haft fullt upp varje dag. Jag var helt slut igår kväll och somnade vid midnatt, vilket måste räknas som tidigt i min värld när det handlar om fredag. Imorse vaknade jag vid niotiden utan alarm och blev helt chockad. Jag brukar kunna sova hur länge som helst när jag får tillfälle. Jag kom på att jag kunde testa ett danspass på gymmet som började 10.15. Sagt och gjort, jag gick dit och tyckte att det var jättekul. Och underbart att jag klarade av att dansa i 55 minuter. Det trodde jag inte riktigt innan jag gick dit. Äntligen lite träningsglädje igen! Jag ska försöka gå på det här passet varje vecka (såvida jag inte har varit på fest på fredagen, då skippar jag det nog).

Lugn som en filbunke.

Idag har det bortsett från danspasset varit lugna lördag. Jag har mest tittat på serier (nästan bara Downton Abbey!) och tagit det lugnt. Imorgon måste jag däremot planera klart inför engelsklektionen jag ska hålla i på måndag. Då kommer min mentor från högskolan att vara där och jag vill att det ska gå så bra som möjligt (såklart!). Jag hoppas att han inte är lika hård och sträng den här gången. 

Imorgon ska jag också försöka läsa lite kurslitteratur som jag ligger efter med. Alltid är det något man måste göra. Förhoppningsvis hinner jag städa lite också. Det är inte konstigt att söndagar blir tråkiga när jag hela tiden sparar allt tråkigt till just söndagar. Nåväl. Lördagar är i alla fall fina!

/Hannah

Serietips!

Jag fick för mig att jag behövde fler serier att titta på (ehem!). Nej, men ärligt talat. Ibland står man där och har knappt något att titta på. Då hittar jag något nytt som jag aldrig har sett. Och tur är väl det, för annars skulle jag missa så mycket bra (vilket jag säkert fortfarande gör med tanke på hur många bra serier det finns). Igår började titta på två helt olika serier. Engelska Downton Abbey och norska Dag. Jag blev helt kär i Downton Abbey efter bara ett avsnitt (om jag ska vara ärlig grät jag till och med en skvätt under avsnittet). Jag älskar kostymdramer av hög kvalitet. Just den här serien handlar om en rik familj och deras tjänstefolk år 1912, precis efter att Titanic har sjunkit. Den verkar riktigt lovande. Det känns så kul att jag har två hela säsonger att se (visserligen relativt korta, men ändå)!

Den andra serien, Dag, verkar också väldigt lovande efter bara ett avsnitt. Den handlar om relationsterapeuten Dag som är en riktig misantrop och som råder alla att göra slut eftersom det ändå inte finns någon mening med samvaro med andra. En svart komedi helt enkelt. Jag trodde aldrig att jag skulle kolla på en norsk serie, men nu kanske jag blir fast trots allt.

Vad tror ni? Succé eller inte?

/Hannah

Soppkväll

Igår tog jag mig i kragen och bestämde mig för att jag orkade åka till Malmö och umgås och äta med Erica och Johanna trots praktik och någon timmes för lite sömn. Och tur var väl det! 

Johanna bjöd på blomkålssoppa och till och med den fina soppskålen fick vara med. 

Erica!

Johanna!

På något vis får man mer energi när man träffar sina vänner (plus att man vaknar till lite i Johannas iskalla lägenhet!). Fint som snus!

/Hannah

10 dagar utan sötsaker!

Jag är väl för bra! (ehe)

Nu kör vi tio dagar till. Och tio dagar till. Och tio dagar till... (bortsett från en sockerdag per månad om jag så vill).

Borde ni sluta med något? (jag vet inte varför jag ställer frågor i mina blogginlägg med tanke på att ingen någonsin svarar på dem. jag skulle lika gärna kunna sitta här framför datorn och ställa frågorna rakt ut i tomma luften. nåväl!)

Nej, nu borde jag dammsuga mitt stackars försummade hem. Sedan mat och en serie eller två.

/Hannah

Några småsaker

Det händer inte så mycket just nu. Jag har praktik och försöker lägga mig i tid. Och så försöker jag orka laga mat och fixa vardagsgrejer i min enkla boning. Det är mest det som händer. Idag fick jag veta att jag ska hålla i fem lektioner den här veckan, inte tre som det verkade som tidigare. Men det är bra. Jag behöver all träning jag kan få.

Igår åkte jag ut till köpcentret Nova Lund och spenderade 650 spänn på sulor som är gjutna efter mina fötter. Det gör man på Intersport och det tar knappt tio minuter. Jag tror att sulorna gör stor skillnad, i alla fall för fötterna (det känns i alla fall ovanligt!). Jag hoppas också att det kommer märkas lite på ryggen. Personen som hjälpte mig konstaterade att mina hålfötter är så höga att det egentligen inte finns några skor som kan ge mig tillräckligt med stöd. Inte så kul att höra men desto bättre att få veta. 

Annars är det som sagt inte så mycket som händer. Imorgon ska jag visserligen till Malmö och äta soppa. Som vanligt. Som sig bör.

/Hannah

1970-talsmiddag

Igår kväll åkte jag och några vänner till Amanda som bjöd på 1970-talsmat aka. "den bruna maten." Självklart försökte vi vara tidsenliga och klä oss lite mer 70-tal än vanligt. Min inspiration var 70-talshippien.

Note to self: flätat pannband lämnar gärna märken efter sig.

Amanda var schysst och lånade ut en tunika och en kjol eftersom jag har noll kläder som ens kan härledas till 70-talet.

 Tilltugg à la 70-tal.

Bordsplacering. På andra sidan av lappen stod namnet på en 70-talspersonlighet som man skulle agera som under middagen. Jag fick Luke Skywalker så jag pratade engelska, fäktade med min matkniv (plus ljudeffekter!) och hoppades att min ärkefiende inte var min farsa.

Fix i köket.

Ella plus hunden Mollie trivdes på golvet.

Lite tilltugg och snack.

Snart dags för mat! (Amanda, Philip och Johanna)

Förrätt: korv i smördeg. Det var ok.

Huvudrätten har jag glömt namnet på. Det var en massa ost, svamp och sojakött. Inte min kopp te eftersom jag inte är särskilt förtjust i svamp.

Knäckebröd måste man ha till 70-talsmiddagen!

Sedan spelade vi Retro. 

Daniel och Kristoffer funderar. För övrigt var jag och Daniel i samma quizlag tidigare på kvällen. Jag tyckte synd om honom eftersom jag är så kass på historia, årtal och samhällskunskap.

Efterrätten blev apelsin med honung och ingefära plus ananas för min och Johannas del. De andra åt glass i apelsinskal med maränger. Vår första riktiga sockerprövning och det gick bra!

Det var en riktigt fin middag med fina vänner. Som det ska vara. Jag var lite tråkig och åkte hem tidigare än de andra eftersom jag hade mycket på schemat idag och för att jag inte vill vända för mycket på dygnet när jag har praktik. Trots det var klockan lite över tolv när jag var hemma. Det tar en liten stund att ta bussen från Malmö, men det är det absolut värt!

/Hannah

Om ätstördhet och sockerberoende

Ja, ni vet ju hur jag är. Jag har svårt att inte äta för mycket socker. När jag väl börjar blir jag närmast beroende och blir sugen på sött varje dag. Varje. Dag. Det är hemskt men sant. Jag vet inte vad det är som gör att det blir så. Man kan skylla på dålig karaktär, visst, det har jag säkert. Samtidigt undrar jag om de som aldrig känner att de blir beroende av socker någonsin får otroliga sug som jag antar kan liknas vid abstinens. Jag gissar att så inte är fallet eller att det händer ytterst sällan. Vad är egentligen skillnaden mellan de här två typerna av människor? Jag tror inte att det bara handlar om dålig karaktär, men jag har inget annat bättre svar. Jag önskar att jag vore en sådan där människa som kan äta en bulle en dag och så är det bra sedan. Så tänker man inte mer på sötsaker förrän nästa gång som kanske blir nästa vecka eller så. Jag önskar att jag vore så. Men mitt beteende är sjukligt och jag måste göra något åt det.

Lady Dahmer skriver idag om vårt samhälles utbredda ätstördhet och jag kan inte annat än att hålla med. Vi lever definitivt i en bantningskultur. Hellre lite för smal än lite för tjock, trots att det kanske är bättre att ha lite för mycket fett på kroppen än lite för lite (till exempel om man blir sjuk). De flesta jag känner är mer eller mindre ätstörda. De flesta jag känner har en komplicerad och osund relation till mat. De flesta jag känner tänker för mycket på vad de stoppar i sig och hur många kalorier det är. De flesta jag känner vill gå ner minst några kilon. Man kan alltid vara lite smalare. Man kan alltid vara lite snyggare. Jag vet, så tänker jag hela tiden. 

Jag och Johanna började med vår inte-äta-raffinerat-socker-tävling i måndags igen. För jag kände att det hade gått överstyr. Årets två första veckor gick bra. Då åt jag smoothies istället för godis. Mycket bättre. Men sedan köper man lite sötsaker och så är det kört. Det går överstyr. Det går käpprätt åt helsike. Så nu äter vi inte sötsaker. Inga kakor, inget godis, ingen glass, inga bullar, inget sånt. Om man prompt vill ha en sockerdag så är det en dag i månaden som gäller. Den dagen riskerar att förstöra allt såklart. Och när man äter sött den dagen kommer det aldrig vara så gott som man tror att det är. Sötsaker är nämligen godast i fantasin när man inte får äta dem. Och de smakar sämst när man äter dem efter en tids uppehåll. Konstigt nog.

Man kan tycka vad man vill om vår tävling. Eller vårt samarbete som vi hellre kallar det. För det är ett samarbete. Om någon slutar förstör man också för den andra. Och det är delvis det som får oss att fortsätta. Det kanske inte är den bästa metoden. Men jag vet att den funkar för mig. I alla fall för ett tag. Och just nu vill jag bara bli av med sötsuget. Detoxa. Idag är det sjätte dagen utan socker och det går bra. Det är svårt ibland, men det går bra. Jag hoppas att det fortsätter så. 

Det värsta med det här inlägget är att det känns som om jag bara bidrar till att påminna folk om samhällets och deras egen ätstördhet och bantningskultur. Det är inte meningen. Jag kände att jag behövde skriva av mig om mina problem och hoppas att ni förstår det.

Skulle ni säga att ni är ätstörda/har ett sjukt förhållande till mat? Jag tror att de flesta i vårt samhälle har det, men rätta mig om jag har fel.

/Hannah

Och några webcambilder från maskeraden

När vi ändå håller på. Varning för egocentrism!

Jag kollar in mitt hår för första gången.

I like it!

Happy faces!

Maria + Hannah = sant!

Ignoring the camera.

Eller så använder man kameran som spegel!

Puss!

Hej från maskeraden!

/Hannah

Födelsedagsmaskerad

I lördags hade jag födelsedagsmaskerad med tema 1920-1980-talet. Man fick helt enkelt välja vilket årtionde man ville komma som. Det blev en himla rolig fest med fina vänner som hade klätt ut sig på olika sätt. Vi dansade, drack, åt, gjorde quiz och en massa annat. 

Här kommer lite blandade bilder, både mina iPhonebilder och Kristins bilder av mycket bättre kvalité.

Ungefär sju timmar innan festen fick stackars Maria fixa med mitt hår som skulle bli lockigt på just sju timmar. Hon blev en riktig expert på de där "kringlorna" som jag kallar dem.

Innan håret skulle borstas ut hann jag sminka mig à la 1950-tal. 

 Vänta, vänta, vänta...

Medan vi väntade på håret fixade vi fram lite snacks till de snart anländande gästerna.

Som sagt.

Maria var så fin i sin nya 1950-talsklänning!

 Sedan tog vi ut alla spännen och håret blev riktigt coolt!

 Här är jag, frisyren och klänningen. I bakgrunden till vänster kan ni också se min nya hängare/betjänt med skyltar som pekar mot olika storstäder, till exempel Paris och London. Den fick jag i födelsedagspresent av mamma och Anders, tack!

Anna var 1980-talet personifierad som glamrockare.

Malin var söt som 1970-talsbrud.

Stackars Lasse var en deprimerad 1930-talsman.

Karin var vacker som kvinna från 1950-talet med en körsbärsklänning to die for!

 Johanna kom som Elin Wägner och Ella och Philip hade inspirerats av 1950-talet.

Jag vet inte varför alla ser så deppiga ut!

Jag var en husmoderlig 50-talskvinna och bjöd på vegansk paj: äpple/kanel och blåbär/hallon. Gott!

Karin och Josefin. Josefin kanske inte var särskilt utklädd, men hon var välkommen ändå.

Dansgolv!

 Kristin var ursnygg som 70-talskvinna.

Lasse, Johanna och Kristin. Och min dammsugare som av någon anledning fick vara med på dansgolvet senare på kvällen.

Sötnöt!

Philip fick för sig att testa teorin "man kan inte komma ut från badrummet om ugnsluckan är öppen." Jag är inte säker på vad han kom fram till.

 Såhär reagerade vi på det.

Ja, ni ser ju! En himlans bra fest! Tack till alla som kom och firade mig! Och tack för de fina presenterna!

/Hannah