Datorproblem

Vad trött jag blir. Jag har försökt lägga upp parisbilderna, men icke. Datorn hänger sig och jag blir beyond irriterad. Jag får lust att slänga ut datorn genom fönstret, men inser att det räcker med en oanvändbar dator. Två hade varit lite för mycket.

Jag misstänker att jag kräver lite för mycket från min lilla laptop, men det blir så när man bara har den datorn. Just nu funderar jag på att betala en tågbiljett så att lillebror kan komma och fixa min stationära dator som uppenbarligen har en mycket bättre processor än laptopen, för det här går inte. Icke.

När bilderna kommer? Ingen jäkla aning. När det funkar bättre.

/H (trött på datorer)

Farfar till Lund

Förhoppningsvis kommer min fine farfar till Lundia inom en snar framtid. Farmor berättade precis det. Och sedan sade hon "Ja, för mig får han gärna stanna ett halvår. Då blir det lugnt och skönt!" Hon är ganska skön, min farmor.

/H

Open Mic

Herrejisses. På onsdag ska jag alltså sjunga och spela en eller ett par av mina låtar på Blekingska nationen. De har open mic där. Jag dör redan av nervositet. Kanske mest för att jag känner mig så osäker på att spela gitarr. I alla fall inför en publik. Men, men. Jag får hoppas att de koncentrerar sig på min sång istället.

Jag trodde att man bara skulle spela en låt, men nu fick jag mail där arrangören sade att man brukar spela 2-3 låtar. Jag vet inte vilka två jag ska spela. Jag vet bara en. En cover kanske? Jobbigt!

/Hannah

Nervös

Ojojoj. Jag kanske ska göra något stort på onsdag. I min värld är det stort i alla fall. Jag kände att jag bara måste våga, även om det är läskigt. Så nu har jag skickat ett mail och hoppas på ett positivt svar. Vi får se vad de säger.

Usch. Jag får ont i magen av det här. Men det är även pirrigt på ett bra sätt.

Mer om detta när jag har fått svaret! Och parisbilderna kommer imorgon eftersom jag måste läsa som en galning hela dagen (och natten?).

/Hannah

Lunch

Jag antar att ni inte har något bättre för er än att kolla in min lunch, så här kommer den.

Halloumi, avokado, kikärter och lite andra grönsaker. Mumma!

Ja, ni ser. Det nya livet har börjat.

Nu måste jag läsa min bok. Den ska vara utläst på fredag morgon och jag har mer än 400 sidor att läsa. Gulp. Men det ska nog gå. J'espère.

/Hannah

Hähä

Yay! Inga hål. Lite början till hål, men det har jag väl alltid. "Det syns att du har varit duktig" sade tandläkaren. Unbe-fucking-lievable! Så nu ska jag fira med en stor påse godis! Nej. Jag skojar. Det gör jag. Däremot köpte jag Flux hos tandläkaren och en massa frukt och grönsaker på Ica. Nya livet börjar NU (för det har jag aldrig sagt förut...).

Storasyster skrev riktigt klokt om det här med viktnedgång. Att man får se det som ett plus om man ser till att äta bättre. Om det blir ett måste är det lätt att det blir en stressfaktor. Så det är det jag ska göra nu. Se till att få ett lite bättre matbeteende. Äta nyttigare. Lite mer normalt. Äta regelbundet och sova regelbundet. Så får vi se om det hjälper. Jag hoppas verkligen det.

Och apropå inte-äta-socker-tävlingen. Jag har bestämt mig för att sluta med den. Eller snarare att göra om den. Jag har redan tagit ut mina tre sockerdagar för halvåret och inser att det inte kommer att funka att inte äta socker under fem månader (påsk, hallå?). Nu tänkte jag istället att jag kan få en sötsaksdag i månaden. Det känns mer rimligt. Då har man alltid något att se fram emot, men kommer inte äta sötsaker mer än 12 gånger om året, vilket känns lagom. Hela grejen med regler kanske känns konstig för andra, men jag behöver regler för att inte hamna i en ond cirkel där jag känner ett oerhört starkt sockersug varje dag. Det är inte bra för vare sig magen, hälsan eller tänderna. Tycker ni att den här regeln låter bättre och mer realistisk än tävlingen?

/Hannah

Tanddoktorn

Isch. Nu ska jag strax till tandläkaren. Och jag lovar att jag kommer att ha hål, trots att jag har ätit mycket mindre sötsaker än genomsnittssvensken det senaste halvåret. Hål, hål, hål. För jag ska alltid ha problem med det. Om jag inte har hål kommer jag nog fira med att äta en godisbit. Nej. Jag skojar. Såklart.

/H

Smalhet = lycka

Jag blir så trött. På mig själv. På samhället. På idealen. På hur de får mig att känna mig. Jag är trött på viktpendlande och ett destruktivt matbeteende. Jag är trött på den återkommande och falska tanken att smalhet är lika med lycka (men jag kan inte sluta tänka på det). Jag är innerligt trött på att se bilder av mig själv som får mig att vilja göra något drastiskt, vad nu det skulle vara. Men mest av allt är jag trött på att inte kunna känna mig nöjd med mig själv. Att jämföra mig med andra och vara den "tjocka". Den "fula". Jag orkar inte mer.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Jag behöver ork och kraft och styrka. En plan. Ett liv med rutiner och mestadels bra val. Några snedsteg ibland, kanske. Men bara ibland. Jag behöver en diet. Ett träningsschema. Och med diet menar jag inte något konstigt eller extremt. Bara något lite mer detaljerat än "men vafan ditt tjocko, ät lite bättre mat och lite mindre portioner så går det nog bra ska du se!" Något att följa. För att komma in i rutiner. För att få ett mer normalt matbeteende. Jag kanske behöver en coach?

Jag vet inte. Jag vill bara göra något innan jag går under av fetma eller depression. Det värsta av allt är att det alltid kommer tillbaka till det här. De bra perioderna är alltid kortare än de dåliga. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra eller vem jag ska vända mig till.

/Hannah (patetisk)

The King's Speech - en filmrecension

Tidigare ikväll var jag på förhandsvisning igen. Den här gången såg jag The King's Speech med Colin Firth, Geoffrey Rush och Helena Bonham Carter i rollerna (och, roligt nog, Michael Gambon och Jennifer Ehle i lite mindre roller).

Filmen var så himla bra. Jag visste det redan innan den började. Och redan i de första scenerna kände jag att den var väldigt gripande och att det var svårt att hålla tårarna borta. Den handlar nämligen om George VI (Firth) som hade problem med stamning, vilket inte är så lätt, särskilt inte om man måste hålla många tal till miljontals människor. Rush spelar hans kontroversielle talpedagog.

Filmen var förutom väldigt gripande även mycket rolig och den var aldrig tråkig. Jag tyckte att den var bra och intressant hela tiden. Utmärkta skådespelarinsatser av alla, särskilt av Colin Firth som lyckas få en att känna hans frustration och smärta. Det är riktigt jobbigt att titta på den ibland. Men ni måste se den, för det var en fantastisk film.



/Hannah

Födelsedagsmaskerad

Nu hoppas jag att ni verkligen vill se bilderna, för det har tagit ungefär tre år (mild överdrift) att ladda upp!

Det var en fin fest med lagom många personer i min pyttelilla lägenhet. Och fina presenter fick jag också. Här kommer lite glimtar från kvällen, både på folket och min nyligen ommöblerade lägenhet. Titta och njut.

En kvinna från Pulp Fiction som föredrar att inte visa sitt ansikte i bloggar.

Och jag var Wednesday Addams. Vad tycks?

Lisa var häxan i Trollkarlen från Oz. Innan hon fick på sig hatten och peruken trodde jag att hon var Grinchen!

Johanna var the Big Bad Wolf.

Helena hade nästan glömt bort att det var maskerad, men hon var i alla fall Leonard från The Big Bang Theory. Sötnöt!

Malin var Cameron i House och hade med sig shots (i dubbel bemärkelse).

Lilla lyan med mycket folk.

Jag/Wednesday. Jag påpekar gärna att jag hade vitt puder och sminkade mig mörk under ögonen. Så ni veeet.

Mina bästa kursare! Marian var någon tysk kille med morgonrock, Ashley var också inspirerad av Pulp Fiction, Robin var prästen i Exorcisten och Ute var någon deprimerad och knarkande tysk karaktär (därav minen).

Wednesdaykostymen gjorde mig lite mordisk.

Malin delade ut shots med jämna mellanrum.

Schkååål!

Marian hade varit gullig och bakat en chokladtårta till mig, så det fick bli en improviserad sockerdag. Mums!

Deppiga Ute blev inte ens glad av sockret!

Malin är alltid kärleksfull.

Vajjert!

Party på golvet.

Lena kom lite senare än de andra och var utklädd till sig själv. Här pratar hon med Pippi.

I söndags hade jag och C en mysig söndagsbrunch. Gott!

Och jag använde min Alice i Underlandet-inspirerade kopp för första gången. Den fick jag i julklapp av Malin och jag älskar den!

Här är de flesta presenterna jag fick (ja, inte tårtan). Fina plåtburkar, fint tårtfat, vin och öl, smink, elgitarrörhängen och ett litet nybörjarset för att lära sig att sticka (virka?!) djur.

Tack, tack, tack!

Tack!

Och det var faktiskt allt. Puh!

/H