Om min (ekonomiska) framtid

Jag börjar känna mig livrädd. Jag vet inte riktigt vad som väntar. Eller hur jag ska lösa eventuella problem. Ekonomiska problem. Nu i november får jag drygt 6000 kronor i studiemedel och det är mitt sista studiemedel någonsin. När det har blivit 2013 ska jag klara mig "själv". Inga lån. Inget studiemedel. Lön. Jag måste tjäna ihop till en lön som räcker. Och jag är som sagt livrädd för att misslyckas med detta. Vad gör jag om jag inte har råd med hyran? Vad gör jag om jag inte har råd med mat? Hur länge klarar jag mig på mina få sparade tusenlappar? Kommer jag få jobb? Kommer jag få tillräckligt med jobb? Jag har ju redan ett jobb men på den lilla procenten kan jag inte ens betala hela min hyra. Samtidigt är jag såklart tacksam över att jag kommer ha en liten inkomst i vår. Det är bättre än inget, även om det inte räcker.

Jag oroar mig så mycket just nu. Egentligen kanske jag borde tänka att det löser sig. Det brukar det göra på något sätt, men den här situationen är så ny, så annorlunda. Det känns som om jag ska kastas ut i verkligheten och liksom "fend for myself", vilket nog är precis det som kommer hända. Jag bara hoppas att det kommer gå bra.

För tillfället försöker jag att spara in på mina pengar. Det går sådär. Mat är så himla dyrt. Jag skulle behöva köpa ett flertal vettiga saker, men jag vågar inte just nu för då kanske jag inte har råd med hyra eller mat om någon månad eller två. Jag får strunta i vinterskor, vinterjacka (kallt!), inlägg till skorna som delvis tar bort fot- och ryggont och en del annat. För jag vet ju inte. Jag vet inte hur lång tid det tar innan pengarna sinar och jag vet inte när jag kommer tjäna mer än mina ynkliga 17% som fransklärare som bara täcker 3/4 av hyran.

Jag ska söka jobb. Både lärarjobb och andra jobb. Jag måste hitta något och det snart! Annars vet jag inte hur det kommer gå.

Så om ni undrar vad jag tänker på för tillfället är det främst detta. Min framtida (icke-existerande?!) ekonomi.

/Hannah