Samariaravinen

Redan innan vi åkte hit bestämde mamma och jag att vi skulle vandra genom Europas längsta ravin, Samariaravinen, som är 16 kilometer lång. Alltså drygt en och en halv mil! I hemsk, stenig terräng. Vi visste inte riktigt vad som väntade. 

De första fyra kilometerna var trappor. Här är början av vandringsleden.

Vid började vid halv nio-tiden på morgonen när det var ganska kallt.

Vi såg mycket fin natur.

Världens äckligaste toalett som jag helst vill förtränga.

Nödutgång. Som tur är behövde vi inte använda den.

Många gånger behövde man ta sig över vattnet och då fick man hoppa på stenar. Det var lite obehagligt när stenarna var blöta och hala eller när de inte låg still när man gick på dem.

På något ställe fanns riktiga broar. Här är mamma på väg över.

Här har vi kommit halvvägs och tar en fika. Jag tyckte att det kändes jobbigt att det var lika mycket kvar!

Skylten man inte vill se...

Dessa stenar var kanske det jobbigaste underlaget att gå på.

Ravinen!

Dessa var väldigt obehagliga att gå över. Det var ganska stora hål mellan vissa brädor och en ville definitivt inte ramla ner i vattnet. 

Här fick en nästan hålla i sig i bergsväggen, vilket kanske inte var det lättaste.

På det smalaste stället var det bara 3,5 meter mellan bergsväggarna.

Mamma gör tummen upp när vi äntligen är klara.

För att komma hem igen fick en åka båt. Det här var en tidigare båt som på grund av blåsten och vågorna fick lägga till vid stranden. Vi hoppades att vår båt skulle kunna åka.

Efter vandringen och innan båten skulle gå låg vi och vilade på stranden. Så himla skönt efter drygt 1,5 mil i jobbig terräng.

Jag kände att jag förtjänade glass. Gott!

Mamma kände också att hon förtjänade glass.

Lite så såg det ut när vi gick de där långa kilometerna. Vi insåg att en kilometer i sådan terräng inte kan jämföras med att gå på vanlig plan mark. Det var mycket jobbigare. Men det känns häftigt att vi har gjort det och att vi klarade det.

Idag, två dagar efter vandringen, har jag fortfarande världens träningsvärk. Särskilt i vaderna och i framsida lår. Både igår och idag har det varit väldigt svårt att resa sig upp, sätta sig ner och gå i trappor. Det går inte ens att förklara hur ont det gör. Jag hoppas att träningsvärken är bättre imorgon när vi ska flyga!

/Hannah