Tentan är skriven. Förhoppningsvis blir den också godkänd. Jag har faktiskt ingen aning. Jag orkar inte tänka mer på det idag. Efter tre timmars konstant skrivande för hand fick jag skrivkramp i fingrarna. Bokstavligt talat menar jag då.
Imorgon ska jag redovisa min uppsats med hjälp av en sjukt kass filmsnutt som jag har knåpat ihop. Herrejisses alltså! Men, men. Jag hoppas att många kursare väljer att stanna hemma imorgon. Så att de inte behöver kolla på min fula nuna.
Efter imorgon är så äntligen höstterminen över (såvida jag inte får någon rest, typ omtenta). Och vårterminen börjar på torsdag. Det blir inte mycket lov mellan terminerna. Typ 17 timmar. Halleluja.
När jag kom hem var jag utomordentligt trött. Och sötsugen. Och så tänkte jag att jag "förtjänade" något gott. Det är en himla märklig tanke, det där. Tycker ni inte? Visserligen kan jag tycka att man förtjänar något som är "gott" men isåfall något gott som inte är ätbart. En filmstund. En välförtjänt paus. Att förstöra sina tänder och äta en massa extra kalorier känns inte som något som någon förtjänar. Ändå gör man det mot sig själv. Ofta varje vecka. Ibland flera gånger i veckan. För man "förtjänar" det. Jag vet inte. Jag tycker att det är en märklig syn på saken, trots att jag själv uppenbarligen tänker så. Jag har svårt att ändra tankesätt, men samtidigt vet jag att det första man måste göra är att inse att man har ett problem. För mig blir det i alla fall ett problem när jag hela tiden på olika sätt försöker rättfärdiga att äta onyttigt.
Vad tycker ni om ovanstående? Är det problematiskt att intala sig själv att man förtjänar skräpmat och/eller sötsaker? Jag vill gärna veta vad ni tycker!
/Hannah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar