Eller kanske inte. Min syster flyttade hem till Sverige för några år sedan efter att ha blivit diagnostiserad som utmattningsdeprimerad. Hon jobbade såklart en massa, men en bidragande faktor var antagligen att hon hade en rejäl B12-brist, vilket gör en exceptionellt trött.
Hur som helst. Hon har arbetstränat och på så sätt fått in lite pengar. Nu får hon inte vara kvar på det jobbet för att de inte har kollektivavtal (regler och annat tjafs). Det är svårt att hitta ett nytt ställe att arbetsträna på i Ed, så nu är hon beroende av socialbidrag för att kunna överleva.
Det jag skulle komma till är att något måndagsexemplar och rikspucko till handläggare på socialen har bestämt att min syster klarar sig på 108 kronor den här månaden. 108 kronor! Hon har en hyra på över 4000 kronor och hon måste märkligt nog äta för att överleva (who knew, liksom!?). Att ge en människa 108 kronor i just december månad känns faktiskt extra hjärtlöst. Varför ens ge henne något alls? Jag förstår att hon känner det som en käftsmäll.
Anledningen till de 108 kronorna? Hon fick lite pengar retroaktivt från jobbet för någon månad sedan, men de använde hon till att betala räkningar. Och den här månaden har hon inga pengar till hyran. Det är svårt att förstå hur handläggaren tänker. Som tur är ska mamma hjälpa min syster att överklaga, men det lär ju dröja innan något beslut blir fattat.
HÄR kan ni läsa vad min syster har skrivit om det här. Det är dock på engelska.
Men man får ändå säga att socialbidrag är lite som betald semester. Jojo! Det är ju uppenbart.
/Hannah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar