Ibland får man för sig att man har hittat något som är nästintill perfekt. Det kan vara en yoghurtsort, en tv-serie eller till och med en människa. Det verkar för bra för att vara sant och till slut märker man att det också är det. Inte så perfekt som man trodde från början. Det är så himla frustrerande. Och det händer alltför ofta. Kanske särskilt när det gäller människor.
Jag kanske har för höga krav? Men som jag brukar säga: jag kräver inget från någon annan som jag inte kräver från mig själv. Det känns ganska rättvist trots allt. (nu har jag visserligen ganska höga krav på mig själv, but still)
/Hannah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar