Att tänka att man är 'good enough'

Ok. Så jag måste ändra om en del i uppsatsen. Det här borde ha gjorts för längesedan, men eftersom jag kom igång sent med själva skrivandet hann jag liksom inte redigera så mycket innan opponeringen. Det är alltså mitt eget fel (jag vill skylla på trötthet och vitaminbrist, men jag vet att jag hade kunnat pressa mig själv lite mer). Jag skulle kanske kunna bli klar med uppsatsarbetet på en vecka, alltså till deadline för om man vill betygsättas nu. Problemet är att jag åker till Ed imorgon och till Spanien på fredag. Det hade inte funkat att fixa uppsatsen i Spanien även om jag hade velat (aldrig att jag hade slösat bort min semester på det viset!) på grund av osäker tillgång till internet och så vidare. Med andra ord kommer jag lämna in min uppsats i mitten av augusti (antagligen tidigare, men det är deadline i augusti).

Det är lätt att tänka att jag är en dålig människa/student/you name it. Men jag försöker att tänka att jag gjorde mitt bästa i den här situationen. Jag försöker tänka på vad jag faktiskt har åstadkommit istället. Jag lyckades trots allt skriva en ok version av min uppsats till opponeringen. Den var tillräckligt bra för opponering. Jag gjorde enligt min handledare en bra opposition igår. Opponeringen är således avklarad och opponeringen är egentligen det värsta med hela grejen. Nu har jag tid och möjlighet att göra min uppsats mycket bättre. Jag har möjlighet att ge den tiden den förtjänar. Jag har tid att se till att jag faktiskt är nöjd med min uppsats. Se till att den är good enough. Att jag är good enough. Det handlar trots allt om en magisteruppsats. Det måste man ta på allvar.

Detta kanske är ett tradigt inlägg för er. Vem bryr sig, liksom? Men jag bryr mig. Det är viktigt för mig att skriva om det här och sätta ord på att jag inte är totalt kass. Att jag faktiskt har kommit en bit på vägen. Att inte trycka ner mig själv och känna att jag har misslyckats, som jag så lätt gör. Jag vet att jag är bra på att skriva och jag vet att min uppsats kommer vara apbra när jag lämnar in den i sommar. Det känns betryggande.

Det var bara det jag ville säga. Nu borde jag diska/städa/tvätta/packa. Heh.

/Hannah