Att skriva noveller

För tillfället (när jag inte har ångest på grund av magisteruppsatsen) försöker jag skriva en liten novell. Anledningen är en ganska rolig anekdot. För några veckor sedan undrade min mormor om jag inte kunde skriva en novell till en antologi skriven av dalslänningar. Tydligen är min gamla lågstadielärare med och sätter ihop den. Nu till det roliga. Hon hade frågat min mormor "om inte Hannah kan skriva något? Hon skrev ju så bra historier när hon var liten." Kan ni tänka er! Min gamla lågstadiefröken kommer ihåg att jag hade fantasi och skrev bra när jag var typ åtta bast! Så himla märkligt, men roligt. Så nu ska jag förhoppningsvis få bidra med en egen novell.

Till problemet. Jag är bra på att komma på saker att skriva om. Jag får "världens bästa" idéer. Det svåra är alltid att genomföra och, ännu viktigare, avsluta dem. När jag var yngre fick jag ofta "världens bästa bokidéer" (enligt mig själv) och var helt pepp och började skriva. Men jag blev aldrig klar. Efter ett tag var det inte så kul längre och den där idén som verkade så bra i början visade sig vara lite halvkass trots allt.

Jag hoppas att jag kan lyckas med den här novellen. Jag tror att jag kommer skriva ett par och skicka in och hoppas att de tycker att en är tillräckligt bra. Jag har börjat på en novell som heter Den mystiske pianisten och på en som heter Pojken som ville vara påskkärring (som jag nämnde häromdagen). Men jag vet inte om de är bra överhuvudtaget. Och de är långtifrån klara. Som tur är kan jag i alla fall bli klar med noveller, även om så inte är fallet med böcker. Kortare berättelser går bra, men jag får lite prestationsångest och tycker att allt jag skriver är dåligt. Säg till om ni har några tips!

/Hannah