YEEEEEEEES!

Fy, vad skönt! Jag är klar! Uppsatshelvetet blev skrivet till slut. Den suger säkerligen, men jag blir förhoppningsvis inte underkänd. Att jag skickade in den med mer än 11 timmar till deadline är helt otroligt. Det hade jag aldrig trott igår vid den här tiden.

Jag kanske inte är så jävla dålig ändå? Igår fick jag för mig att jag hade valt helt fel. Att jag inte hörde hemma på det här programmet. Att jag inte fattar, att jag inte klarar pressen. Men jodå. Det gjorde jag. I alla fall den här gången.

Uppsatsen är som sagt inte skitbra. Långt ifrån. Något av det sämsta jag har skrivit känns det som. Det värsta är att halva klassen ska läsa och kommentera den. Usch och fy och blä och nu ska jag inte tänka mer på det på ett tag.

Mitt nya motto: så länge det finns tid finns det hopp!

(och om jag inte hade suttit i samma kläder i flera dagar och varit helt oduschad, ful och svettig så hade jag nog lagt upp en Hannah-är-galet-glad-bild, men jag besparar er detta)

/H